Direkt till innehållet ?

Fondskolan, del 2: Fondjuridik

I mars 2005 översteg den svenska fondförmögenheten biljongränsen. Många svenskar har på senare år insett de stora fördelarna med att spara i fonder. Genom att anförtro ett fondbolag med sitt sparkapital hoppas alla kunna införliva sina drömmar. För att vi konsumenter skall få en säker och trygg förvaltning av vårt sparkapital finns lagen om investeringsfonder, något som vi fördjupar oss i i denna del av fondskolan. Frågor som kommer att besvaras är bland annat hur lagstiftningen ser ut, varför en sådan existerar och vilket skydd den innebär för konsumenten.

Bli medlem i Aktiespararna

  • Förmåner värda 10 027 kronor
  • Medlemskap endast 595 kronor
Läs mer

Vi kan konstatera att fondsparandet i Sverige har blivit otroligt populärt på senare år. Enligt Fondbolagens förening sparar cirka 94 procent av Sveriges befolkning mellan 18 och 74 år i fonder. Dessutom äger två av tre barn fondandelar. Andelen svenskar som sparar i fonder är faktiskt unik internationellt, och innebär att det ställs krav på en robust reglering av sparformen.

Den 1 april 2004 började en ny lag om investeringsfonder att gälla och innebär att skyddet för konsumenterna ökar. Det är viktigt att vara medveten om att genom att köpa en fondandel överlåter vi ansvaret för förvaltningen av vårt satsade sparkapital till fondbolaget. Det är även viktigt att vara medveten om den risk vi tar när vi går in som andelsägare i en fond.

Hård svensk fondlagstiftning

Regleringen av den svenska finansiella marknaden kan sägas ha två huvudmotiv. Dels eftersträvas stabilitet i det finansiella systemet, vilket är en förutsättning för ett fungerande och modernt samhälle, dels är det viktigt att säkerställa den enskilde konsumentens skydd när denne köper någon av de finansiella produkter som marknaden erbjuder. Eftersom dessa produkter utsätter konsumenten för olika typer av risk, såväl finansiell som administrativ, är beslutsfattare eniga om att lagstiftning är nödvändig. Eftersom fonder är en konsumentprodukt i större utsträckning än till exempel aktieoptioner, ökar behovet av en omfattande lagstiftning kring fonder.

Enligt Joakim Uvegård, jurist på Fondbolagens förening, är fonder den kanske mest reglerade finansiella produkten på marknaden, och Sveriges fondlagstiftning står sig mycket väl i en internationell jämförelse efter införandet av den nya lagen. Den nya lagen är mycket omfattande och i förhållande till att lansera en aktieindexobligation är det tämligen komplicerat att lansera en ny fond.

Den svenska fondlagstiftningen har alltid innehållit reglering av både fonder och fondbolag, men traditionellt har fokus legat på regleringen av fonden och man brukar därför benämna den som en produktlagstiftning. Detta förhållande har dock ändrats i och med den nya lagen, och de föreskrifter som Finansinspektionen (FI) antagit för att komplettera lagen. Andra produkter, som till exempel aktieindexobligationer, regleras främst genom den verksamhetslagstiftning som gäller för det finansiella företag som tillhandahåller produkten och inte för produkten som sådan.

Investeringsfonder

Termen investeringsfond är ett samlingsbegrepp för alla fonder som marknadsförs i Sverige. De kan i sin tur delas upp i värdepappersfonder och specialfonder. Värdepappersfonder utgörs bland annat av aktiefonder, blandfonder och räntefonder, vilka vi beskrev i förra delen av fondskolan, som alla följer reglerna i det så kallade UCITS-direktivet. Detta innebär att man fritt kan marknadsföra dessa fonder inom EU.

Specialfonder är de fonder som har fått Finansinspektionens godkännande att på något sätt avvika från främst de placeringsbegränsningar som lagen om investeringsfonder och UCITS-direktivet anger. Ett exempel är hedgefonder med omfattande och komplexa derivatstrategier, eller fonder som vill ha möjlighet att placera en större andel i onoterade aktier. Lagen om investeringsfonder reglerar samtliga fonders och fondbolags verksamhet, och svenska fonder bygger på en så kallad kontraktsrättslig grund.

Den legala fondkonstruktionen

Den kontraktsrättsliga konstruktionen innebär att rättsförhållandet mellan andelsägarna och fondbolaget regleras i ett tänkt avtal. Förhållandet mellan parterna kan liknas vid ett uppdragsavtal, där fondbolaget och förvaringsinstitutet åtar sig att utföra uppgifter åt andelsägarna mot en ersättning. I den svenska fondkonstruktionen separeras andelsägarnas äganderätt från förvaltningen av fonden och förvaringen av tillgångarna i fonden.

Praktiskt innebär detta att om ett fondbolag skulle gå i konkurs får detta ingen effekt för konsumenten, eftersom det är skild ekonomi mellan fonden och fondbolaget. Förvaringsinstitutet, där fondförmögenheten finns förvarad, träder då in och förvaltar fonden till dess att ett annat fondbolag kan ta över fonden. Syftet med konstruktionen är naturligtvis att skydda konsumenten och för att ytterligare förstärka detta har Sverige infört ett så kallat strikt ansvar där fondbolag och förvaringsinstitut alltid måste ersätta andelsägare för skada som uppkommer vid överträdelser av lag eller föreskrifter.

I figuren ovan blir den svenska konstruktionen kring investeringsfonder tydlig. Det är alltså ett trepartsförhållande där fondbolaget och förvaringsinstitutet tar på sig uppgiften att gentemot andelsägarna förvalta och förvara fondens medel i utbyte mot en ersättning. Andelsägarna överlåter således ansvaret till fondbolaget som skall representera andelsägarna i alla frågor som rör fonden. För att balanser detta förhållande anger lagen om investeringsfonder att fondbolaget och förvaringsinstitutet skall handla uteslutande i andelsägarnas gemensamma intresse och verka oberoende av varandra.

Ett alternativ till den svenska kontraktsrättsliga konstruktionen är den associationsrättsliga formen. Denna juridiska konstruktion finns inte i Sverige, men ett välkänt begrepp i fondvärlden är SICAV, vilket innebär att fonden är en juridisk person i form av ett aktiebolag med rörligt aktiekapital. Förkortningen står för Société d’Investissement à Capital Variable och är vanlig i exempelvis Frankrike och Luxemburg. Enkelt uttryckt kan man alltså likna fondandelar i en SICAV vid aktier. Även i Sverige marknadsförs många fonder av denna typ, och det finns till och med en mängd "svenska" SICAV:er där svenska fondbolag startat fondbolag och fonder i exempelvis Luxemburg. Vanligast är då att man startar räntefonder, då dessa har vissa skattefördelar jämfört med svenskregistrerade räntefonder.

Harmonisering av fondmarknaden

Fondmarknaden i Europa är harmoniserad med ett gemensamt regelverk. Det innebär att fonderna oavsett konstruktion och namn följer samma regler inom EU, och får marknadsföras fritt inom unionen. 1985 lanserades det så kallade UCITS-direktivet vilket står för Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities. Alla länder i EU har i olika stor utsträckning förnyat och byggt sin lagstiftning på detta direktiv och efterföljande moderniseringar. Den nya "Lagen om investeringsfonder" bygger på de större förändringar som gjordes i direktivet 2001.

Enligt regeringens proposition (2002/03:150) ger UCITS-direktivet bland annat fonderna möjligheter att placera kapital i aktier och andra värdepapper. En specifik fördel med fonder är den inbyggda garantin på riskspridning. För att garantera riskspridning får en fond som huvudregel inte placera mer än 5 procent av fondvärdet i ett enskilt papper. Fonden får dock ha upp till fyra innehav där varje innehav uppgår till 10 procent av fondens samlade tillgångar. Detta innebär att en fond minst måste ha 16 olika värdepapper, exempelvis 16 aktier. I praktiken har dock fonder betydligt fler innehav. Fonder som följer UCITS-direktivets regler kallas i Sverige för värdepappersfonder. Ett vanligt begrepp internationellt är UCITS-fonder, som alltså motsvarar våra värdepappersfonder.

Nya direktiv före 2007

I och med de nya UCITS-reglerna har reglerna för fondbolagen skärpts. Bland annat finns det mer detaljerade krav på hur ledningen och organisationen skall skötas. Alla fondbolag och UCITS-fonder i Europa måste genom en omauktorisation anpassa sig till de nya reglerna senast den 13 februari 2007. Om man inte gör detta måste man avveckla verksamheten efter detta datum. Själva processen att anpassa sig till de nya reglerna ser lite olika ut i de olika medlemsstaterna. I Sverige är detta en komplicerad och kostsam process för fondbolagen då man i praktiken genomgår samma process som ett nystartat bolag eller en ny fond måste genomgå. I till exempel Finland och Luxemburg, har man istället valt att förlita sig på att redan existerande fondbolag anpassar sin verksamhet i enlighet med de nya lagarna som bygger på UCITS-direktivet. Fonderna kan där också direkt använda sig av de utökade placeringsmöjligheterna som direktivet medfört, vilket inte är lika enkelt i Sverige.

Informationsplikt

En av de viktigaste skillnaderna i de nya reglerna återfinns på informationsområdet. Oavsett om det handlar om en värdepappersfond, det vill säga en UCITS-fond, eller en specialfond, skall det finnas ett faktablad upprättat när en fond omauktoriserats enligt den nya lagen om investeringsfonder. Detta blad skall vara lätt att förstå och innehålla den viktigaste informationen som en konsument behöver för att kunna bedöma den risk som är förenad med investeringen. Faktabladet skall alltid erbjudas kunden innan ett avtal ingås.

Den 12 januari 2006 kom Finansinspektionen med en rapport som tydligt visar behovet av att kunderna får del av bättre information. När FI:s medarbetare ringde upp olika fondbolag, och agerade som presumtiva kunder, lämnades fullständig information endast i 10 fall av 40. Fondbolagen fick dock i rapporten beröm för kvalitén på det informationsmaterial som finns. Många av fondbolagen lämnar god information men i några fall förekommer alltså bristfällig informationsgivning. Som konsument är det viktigt att vara uppmärksam på vilken information som ges och inte ges. Ett av telefonsamtalen resulterade bland annat i att fondbolaget skickade en färdigifylld anmälningsblankett utan att bifoga någon som helst övrig information, något som strider mot svensk lagstiftning och bekräftar behovet av informationsreglering av fonder. Med hjälp av faktabladets information är det möjligt för kunden att följa upp fondens utveckling, eller att jämföra fonden med andra fondbolags fonder.

Legalt skydd för kunden

Förutom faktablad skall Fondbolaget även producera en informationsbroschyr som innehåller all den information som inte ryms i faktabladen. Informationsbroschyren skall också innehålla de så kallade fondbestämmelserna, ett mycket viktigt dokument som noggrant beskriver fonden och exempelvis reglerar vilka avgifter som kommer tas ut, vilken placeringsinriktning fonden har samt hur kapitalet i fonden kommer att förvaltas. Fondbolaget måste kostnadsfritt skicka ut dessa dokument liksom årsberättelse eller halvårsredogörelse om kunden begär detta.

Avslutningsvis kan vi konstatera att konsumenter som är intresserade av att bli andelsägare i en investeringsfond har ett starkt legalt skydd för sin investering. Men det är viktigt att se till att fondbolaget, eller den bank eller försäkringsbolag som säljer fonden, förser konsumenten med den information som han eller hon är berättigad till. För att undvika misstag när du köper fonder kan vi tipsa om att följa Aktiespararnas gyllene regler för fondplaceringar!

Till fondskolans första del

 

 
 
ANNONSER