Direkt till innehållet ?

”Köksvägen” till börsen, del 4

Omvända förvärv inte alltid av ondo. Serien ”Köksvägen till börsen” har nu kommit till sista avsnittet. I detta berättar Jonas Bernholm även om omvända förvärv som gjort aktieägarna glada.

Bli medlem i Aktiespararna

  • Förmåner värda 10 027 kronor
  • Medlemskap endast 595 kronor
Läs mer

Aktiespridningsmodellen vid omvända förvärv handlar om att skaffa fler aktieägare inför notering. Bolag A:s dotterbolag förvärvar Bolag B, vars aktier sedan delas ut till Bolag A:s aktieägare. Dess marknadsplats övertas inte, bara aktieägarna. Bolag B tar inte ”köksvägen” till börsen utan får genomgå sedvanlig kontroll före listning.

I tre avsnitt i Aktiespararen har jag berättat om hur ”köksvägen” till börsen har blivit ett sätt för vissa personer att berika sig på småspararnas bekostnad. Men alla omvända förvärv blir inte misslyckade. Förvärven lyckas bättre när lönsamma, kassaflödespositiva bolag tar över börsplatsen. Skattereglerna är snåriga, men för dem som kan tillgodogöra sig förlustavdragen blir det bingo. I spetsen för denna grupp finns yngre skickliga fastighetsinvesterare som Rutger Arnhult, David Mindus och Erik Selin. Här nedan och på sidan 64 finns några exempel på lyckade omvända förvärv, till skillnad från de skräckexempel jag redogjort för tidigare i serien Köksvägen till börsen.

Men fler skräckfall finns att berätta om: Ett är Strict Equity, som grundades och noterades 2006 av Mats Löfgren. Han huserar i samma fastighet på Engelbrektsgatan i Stockholm som Christer Gardell och dennes Cevian Capital. Där upphör likheterna, eftersom Löfgren ännu inte släppts in i de fina finanssalongerna.

Löfgren är den okrönte konungen av omvända förvärv i Sverige och har orkestrerat fler sådana än kanske någon annan. Han verkar vara en duktig ekonom med utpräglat siffersinne. Dessutom förefaller han ha bättre ordning på papperen än kanske någon annan som opererar i dessa lägre divisioner. Allt detta har tyvärr en toxisk trio företagare upptäckt, och de anlitar ofta Löfgren som rådgivare. De har dessutom varit storägare i Strict.

Henri Bergstrand har i ett dussintal år försörjts av oss aktieägare i Obducat, som pliktskyldigt ställt upp på årliga emissioner. Mats Löfgren har tidigare suttit i styrelsen för Obducats ägarbolag, European Nano Invest, där Henri Bergstrand är ordförande.

Henri Bergstrand har även samarbetat med Leif Danielsson i bolagen Printcom och Skycom. (Bergstrand var ordförande i Printcom 2001, strax efter namn- och verksamhetsbytet från Time Space Radio.) Mats Löfgren var också rådgivare när Skycom kom bakvägen till börsen genom ett omvänt förvärv av Printcom.

Leif Danielsson har skrämt oss aktieägare i CISL-gruppen, Printcom, Skycom, Bredband 2 och Fast-TV med flera. Det har länge talats om ekobrott, men rättvisans kvarnar maler långsamt eller inte alls. Bernhard von der Osten-Sacken, däremot, har fått tolv månaders statligt skydd från upprörda hyresgäster i sitt före detta fastighetsbolag Alloktons slumkåkar, som ligger utspridda över stora delar av södra Sverige upp till Sundsvall.

Stricts affärsidé är att sprida aktier i traditionella norrländska familjeföretag med en historik av lönsamhet. Hittills har det blivit aktier i fem olika bolag. Men männen från Stureplan verkar sakna känsla och förståelse för det lilla företaget. De talar inte samma språk och har bråttom. Grundarfamiljerna, som jobbat 70 timmar i veckan, har varken haft tid eller möjlighet att skaffa sig dyrbara vanor i glesbygden. Nu ska hungriga riskkapitalister ha sitt och vi aktieägare vårt.

Stricts flaggskepp, Norrlandsindustrier, skulle bilda basen för expansionen i Norrland. Vid aktiespridningen i mars 2009 ansåg Skatteverket att värdet på aktien var 17,50 kronor. Vid nyemissionen i november 2009 sattes priset till 6 kronor. Hela bolaget, som då omsatte 100 miljoner kronor, värderades till blygsamma 15 miljoner kronor före emissionen.

Railcare underhåller järnvägar. Aktien kostade motsvarande 26 kronor vid spridningen i augusti 2007. De som köpte aktien har i dag kvar mindre än hälften av pengarna. Men mest blev det ett bolag utan historik och lönsamhet. Micus intensivvård för ambulansflyg gjorde konkurs efter ett halvår, och Springplanets aktie är fortfarande onoterad.

Dignitana tillverkar kylmössor för att bröstcancerpatienter ska få behålla huvudhåret vid kemoterapi. Vid spridningstillfället i augusti 2007 kostade aktien motsvarande 22 kronor. I oktober 2010 var kursen 14 kronor men har stigit till 26 kronor i dag.

Stricts aktie kostade 50 öre vid introduktionen i december 2006. Huvudägaren i Norrlandsindustrier har lagt ett bud på 5 öre som höjdes till 15 öre (juni 2011).

I USA har de omvända förvärven blivit ett populärt sätt för kinesiska bolag att notera sig utan att behöva genomgå sedvanlig omfattande prövning av SEC, USA:s hårdhänta motsvarighet till Finansinspektionen. Dessa kinesiska aktier, med amerikanskt skal och börsplats i USA, sjunker ofta som stenar i värde. De har blivit populära blankningskandidater. Denna strategi är dock riskabel, och SEC varnar för att använda den.

Aktiesparare bör hålla sig borta från de bolag som tagit köksvägen till börsen – och även från aktier som delas ut gratis. När kurtaget dragits av vid försäljning är en aktiepost sällan mer värd än de kalsonger och strumpor som ambitiösa telefonförsäljare skänkt bort.

Några lyckade omvända förvärv:

Information Highway/Adcore blev Klövern (2002)
Efter affären genomförde Klövern en nyemission till 11 kronor per aktie. I dag är kursen omkring 28 kronor. Men 2010 sade Kammarrätten nej till Klöverns förlustavdrag från IT-tiden på närmare 5 miljarder kronor.

Biolight blev Corem (2007)
Efter nästan 15 års motgångar fick aktieägarna i Biolight äntligen ett köttben. Corem noterades utan nyemission 2007, och aktiekursen var då cirka 35 kronor. I dag kostar aktien (inräknat gratis preferensaktier) motsvarande runt 55 kronor. Aktieägarna har därmed fått tillbaka sina satsade pengar i Biolight. Kanske någon fortfarande hoppas att den medicinska ljusbehandlingen ska ge resultat – om inte för människor så åtminstone för djur.

Effnet blev Sagax (2004)
Effnet handlade om bandbredd, IP och algoritmer – utan att vi fick tillbaka något på vår dyrbara forskningssatsning. De pengarna gick i stället rakt ned i styrelsens och ledningens fickor – som ersättning för Effnets alla konsultuppdrag. En granskningsman stoppade blodflödet, och till slut fick vi luttrade småsparare aktier i Sagax i stället. Från början kostade de cirka 25 kronor, och i dag är de värda uppåt 200 kronor – mycket tack vare David Mindus.

Enlight blev Balder (2005)
Enlight bildades 1993. Bolaget sade sig vara en ”ledande leverantör av globala lösningar och konsulttjänster”. Men intäkterna för bolagets test och certifieringar via nätet räckte inte. Då köpte bolaget fastighetsföretaget Balder. Enlight knoppades av och noterades igen – ånyo utan framgång. Balders värde var då cirka 80 kronor per aktie, och i oktober hade aktien stigit till 140 kronor – eller 4x35 kronor efter fondemission. I dag kostar aktien motsvarande runt 110 kronor. Erik Selin och hans krets är nu huvudägare.

T-book blev ALM Equity (2006)
Fastighetsutvecklaren ALM Equity tog hand om T-books marknadsplats. Kursen var vid övertagandet 20 kronor (korrigerad för splitt). Aktien, som förut noterades inofficiellt via Bequoted, handlades i oktober 2010 för 22–23 kronor.

Wise Group blev Dagon (2007)
På noteringsdagen den 13 april 2007 toppade fastighetsbolaget Dagons aktie på 125 kronor. I oktober 2010 var värdet 65 kronor och idag runt 60. Personalresursföretaget Wise delades ut igen och fortsatte sin resa på First North.

Tripep blev Din Bostad (2006)
Tripep misslyckades med att kommersialisera sin medicinska forskning, och Din Bostad fick så småningom ta över börsplatsen. Tripep, som döptes om till Chrontech Pharma, delades ut igen. Problemen har sedan förvärrats av att en garant och storägare saknade pengar för att teckna sin andel av en emission.

Din Bostad hade låst sina låneräntor på en alltför hög nivå. Aktieägarna erbjöds att komma ur innehavet genom att byta två aktier i Din Bostad mot en aktie i Balder. Jag hade köpt Din Bostad för 48 kronor i december 2007 – troligen på dess högsta nivå före börskraschen året därpå. Med Balders hjälp har (2x48) = 96 kronor vuxit till 140 (4x35) kronor.

Fastighetsbolagen Balder, Corem, Din Bostad, Klövern, Sagax och ALM Equity, som tagit köksvägen till börsen, har alltså utvecklats bra. Corem och Sagax, som sysslar med ”tråkiga” lagerfastigheter i förorterna, hade nog inte lockat investerarna om de gjort en vanlig börsintroduktion.

Vi kunde ju inte veta att just de bolagen sköts av två fastighetsexperter (Rutger Arnhult och David Mindus), som har järnkoll på fastighetsbranschen och ränteläget och verkar sakna distraherande intressen.

 

 
 
ANNONSER