Ytterst avgör industriproduktionen efterfrågan på Atlas Copcos produkter. Detta gäller för kompressorer, bergborrar, industriverktyg och monteringssystem. Här finns såväl investeringsvaror som förbrukningsartiklar, reservdelar och underhåll. Atlas Copcos affärsidé är att inom dessa områden erbjuda innovativa produkter och tjänster som ökar kundernas produktivitet.
Under 2009, det värsta lågkonjunkturåret i världsekonomin sedan 1930-talet, tappade Atlas Copco 14 procent av försäljningen men visade en lönsamhet som Scania skulle vara belåtet med under ett toppår och som Volvo inte ens fantiserar om. I fjol blev rörelsemarginalen 14 procent, och var tionde försäljningskrona klirrade ned som resultat efter skatt. Avkastningen på eget kapital blev 26 procent. Andra gick på knäna, konkurrenten Sandvik gjorde förlust.
Så här långt i år är rörelsemarginalen 19 procent, under andra kvartalet över 20 procent. Den oinvigde skulle kunna tolka sådana tal som ett bevis på att kunderna far illa på grund av överpriser. Men Atlas Copco har flera konkurrenter, och bolagets förmåga att hålla uppe försäljningen med hög lönsamhet även i bister konjunktur visar att kunderna är nöjda. Att det är något visst med Atlas Copco visas också av att prestationsförmågan går igen i alla tre affärsområden.
Affärsområdet Kompressorteknik, med huvudkontor i Belgien, svarar för hälften av koncernens försäljning. Man kan säga att kompressorerna, som är av flera slag, är kärnan, eller stammen i koncernen. Det finns ett stort antal konkurrenter, inte minst kinesiska. De är klart mindre än Atlas Copco, som i sin tur är mer än dubbelt så stort globalt som tvåan på marknaden, Ingersoll Rand. Inom fem år, bedömer Atlas Copco, är även kinesiska konkurrenter aktiva på den europeiska marknaden.
Under första halvåret i år redovisade Kompressorteknik en rörelsemarginal på höga 22 procent och en avkastning på det kapital som binds upp i affären på 56 procent. Den skyhöga kapital-avkastningen förklaras av hög lönsamhet i kombination med en kapitalsnål affärsmodell, där en stor andel av tillverkningen avser montering av inköpta komponenter. 40 procent av omsättningen avser eftermarknaden, med reservdelar, underhåll och uthyrning. Att förbättra kundernas produktivitet står i centrum för Atlas Copco, och bolaget lever som man lär: den egna produktiviteten är i toppklass.
Affärsområdet Anläggnings- och gruvteknik är inte lika lönsamt, men en rörelsemarginal på 18 procent och en kapitalavkastning på 21 procent skäms inte för sig. Andelen av koncernens försäljning är strax över 40 procent.
Här finns produkter som borrstål, borrkronor (gamla Secoroc) och borrriggar, gruvtruckar och vägmaskiner av flera slag (gamla Dynapac med flera). Sandviks affärsområde Mining & Construction (SMC) är främsta konkurrent och klart, 17 procent, större men inte lika lönsamt. Under första halvåret 2010 redovisar SMC en rörelsemarginal på 12 procent och en kapitalavkastning på 13 procent. Atlas Copco ståtade med en -rörelsemarginal på 18 procent, och kapitalavkastningen nådde 21 procent.
Industriteknik, det minsta affärsområdet med 9 procent av omsättningen, levererar kompletta monteringssystem för kvalificerad tillverkning men också verktyg, företrädesvis pneumatiska sådana, som drivs med tryckluft. En av konkurrenterna är Ingersoll Rand. Inom nischen är marknadsandelarna höga. Rörelsemarginalen under första halvåret i år blev höga 19 procent och kapitalavkastningen 28 procent.
Ägandet av Atlas Copco är till synes fast förankrat hos Wallenberg-sfären genom Investor, med 22 procent av rösterna. Företaget agerar i ett globalt perspektiv och lokaliserar ledningen för affärsområden och divisioner där det är mest ändamålsenligt.
Atlas Copco är vårt mest internationella verkstadsföretag, verksamt i 170 länder och med egna dotterbolag i hälften, och tillverkning i 20 länder. Undan för undan har tyngdpunkten förskjutits från gamla OECD-länder till tillväxtmarknader. Europa, inklusive Östeuropa med Ryssland, och Nordamerika svarade under den senaste 12-månadersperioden för hälften av koncernens försäljning. När året är till ända kommer denna andel att ha krupit under 50 procent.
I fjol gick Kina förbi USA som Atlas Copcos största marknad. Brasilien, Indien och Ryssland klättrar också raskt mot toppen, Brasilien är nu som ländermarknad fyra, Indien sexa och Ryssland elva. Kina svarade i fjol för 11 procent av koncernens försäljning. Här finns tolv tillverkningsenheter, 120 fältkontor, 3 700 anställda och fler än 600 distributörer. Gruppens räckvidd globalt ger skalfördelar, och den lokala närvaron med nyförsäljning, men också en nästan lika stor – 40 procent – eftermarknadsaffär ger närhet till kunder och deras behov och är grogrund för innovationer. En mångårig och konsekvent satsning på tillväxtmarknaderna är en av hemligheterna bakom koncernens stabila utveckling i fjol och lyft i år.
Efter en lång rad förvärv genom åren äger Atlas Copco fler än 30 varumärken. Dynapac är ett av dem, Bel Aire ett annat. Atlas Copco-varumärket är dock dominerande och stod för 82 procent av försäljningen i fjol. Ett trettiotal varumärken ska alltså dela på mindre än en femtedel av koncernens försäljning. Dessa varumärken gör det möjligt för gruppen att agera inom flera segment i fråga om pris/prestanda, vilket ger en flexibilitet för att möta nya och pånyttfödda konkurrenters manövrer.
De finansiella målen är att växa i termer av försäljning med 8 procent per år, att nå en rörelsemarginal på 15 procent och att kontinuerligt öka effektiviteten i den egna kapitalanvändningen. Försäljningstillväxten ska till två tredjedelar vara internt genererad, vilket motsvarar en takt något över marknadens, och till en tredjedel via förvärv. Sådana görs löpande, och det handlar typiskt sett om små aktörer med innovativa eller kompletterande produkter och marknadskanaler.
När försäljningen ökar och rörelsemarginalen upprätthålls eller höjs stiger rörelseresultatet. Men ökad kapitalbindning för att finansiera tillväxten kan framtvinga ökad belåning, högre finansiell risk för både långivare och ägare, dyrare lån och högre avkastningskrav och finansiella kostnader, som tillväxten till trots inte leder till högre vinst för ägarna.
Vid utgången av 2009 hade Atlas Copco eget kapital och räntebärande nettoskulder om totalt 36 miljarder kronor, motsvarande 57 öre på varje försäljningskrona. Vid kommande årsskifte tror Aktiespararen att detta tal är nere på 55 öre och nästa år på 53 öre. Högre kapital-effektivitet är liktydigt med större kassaflöden efter investeringar, utsikter till snabbare återbetalning för långivarna, högre soliditet och lägre risk för alla.
Valet mellan att tillverka själv med 15 procents marginal och att köpa från en underleverantör till samma rörelsekostnad är lätt: kapitalet som annars skulle bindas i tillverkningen frigörs för andra ändamål.
Målen om tillväxt, god rörelsemarginal och kapitaleffektivitet samspelar i skapandet av aktieägarvärde. Bolagets prioriteringar av innovation, som medel för bra priser och låga kostnader, närvaro på tillväxtmarknader och utveckling av underhållsorganisationen, som inte binder mycket kapital, borgar för en fortsatt gynnsam utveckling. Atlas Copco är raskt på väg att eliminera nettoskulden, vilket betyder att någon form av kapitalöverföring till ägarna aktualiseras igen. Den senaste gjordes 2007.
Atlas Copco har också många icke-finansiella mål som är tydliga och kvantifierade och därför följs upp. Det gäller till exempel medarbetarnas kompetensutveckling (en vecka per år), sjukskrivningsdagar (färre än 2,5 procent), arbetsplatsolyckor, andel internrekryterade chefer (85 procent, däribland Ronnie Leten med 25 år i företaget) och miljörelaterade faktorer som miljöledningssystem, energieffektivitet och koldioxidutsläpp.
Att inte höja bolaget till skyarna är svårt. Risken här är närmast hybris och storhetsvansinne i ledningsgruppen, men sådant sätter företagskulturen (och förre SKF-chefen Sune Carlsson som ordförande) stopp för. Atlas Copco gick in i finanskrisens efterfrågekollaps som en bollkonstnär på topp och kommer ut ur krisen som en 137-årig stålman, utan en skråma och i högform.
En aktie för byrålådan
Atlas Copcos spridning i sin verksamhet gör att aktien kan liknas vid en globalfond. Aktien saknar förvaltningsavgift, och ännu fördelaktigare blir det om man väljer att köpa B-aktien, som är billigare i kronor räknat än A-aktien.
Atlas Copcos spridning i geografiska termer, breda tillämpningsområden, stora antal kunder och produkter gör att aktien påminner om en globalfond. Den viktiga skillnaden, eftersom det är en direktinvestering i aktier, är att förvaltningsarvodet är noll i stället för ett par procent.
Om 2 procentenheter av 7 procent går bort i arvoden över tio år kniper förvaltaren 35 procent av avkastningen, medan spararen får bara 65 procent. Att aktier, särskilt på längre sikt, är bättre än fonder är en gammal sanning. Här finns i stället ett annat val: det mellan A- och B-aktien. I skrivande stund handlas A-aktien till 120 kronor och B-aktien till 110. Den som ska köpa 1 000 aktier ”sparar” 10 000 kronor på att välja B-aktien. Alternativt får den fler, 1 091 B-aktier, än A-aktier för samma belopp.
Prisskillnaden förklaras av att A-aktien har tio röster, mot B-aktiens enda röst. Viktigast för små aktieägare är i allmänhet att kunna närvara på bolagsstämmorna och göra sin röst hörd snarare än antalet röster, eftersom detta oavsett aktieslag är litet. En annan skillnad är antalet aktier av respektive slag. Drygt två tredjedelar är A-aktier, och A-aktien är också den mest handlade. Detta betyder att köp- och säljoptioner och terminskurser är kopplade till A-aktien. Men B-aktierna har ett samlat värde på 43 miljarder kronor, och likviditeten i aktien är utmärkt, med stor omsättning varje dag.
För A-och B-aktier gäller samma rätt till bolagets vinst och tillgångar. Utdelningen är densamma, och vid de inlösenförfaranden som gjorts, senast 2007 och dessförinnan 2005, betalades samma belopp för båda aktieslagen. Aktiespararen bedömer att det inte är motiverat med en så stor prisskillnad som dagens 8–9 procent. Kortsiktigt är valet närmast betydelselöst, men för långfristiga innehav summerar de större utdelningssummorna, alternativt det lägre initiala kapitalbeloppet, till bättre avkastning. Med bolagets eget finansiella mål som rättesnöre föredras då B-aktien.
Storbolagsaktierna på Stockholmsbörsen handlas med P/E-tal på 13–14, räknat på vinstprognoser för 2010. Atlas Copco handlas till 16 för A-aktien och nära 15 för B-aktien. Konkurrenterna Ingersoll Rand och Sandvik, handlas med P/E-tal på drygt 13 respektive 16–17, räknat på årets vinst per aktie. För Sandvik är det dock rimligt att tro på ett fortsatt vinstmomentum in i 2011 och ett P/E-tal för nästa år på cirka 14.
Aktien handlas med en premie mot såväl genomsnittet för börsen som mot Ingersoll Rand och Sandvik. Men premien borde vara större, och P/E-tal på 16, ett normalläge över lång tid, avskräcker inte – särskilt som ränteläget är rekordlågt.
Har vi A-aktien i 16 gånger vinsten om ett år igen kommer den att handlas till 137 kronor med Aktiespararens vinstprognos på 8,55 kronor. Lyftet dit är 14 procent. Därtill kommer utdelningen, 3,50 kronor, nästa vår för en totalavkastning på ett års sikt om 17 procent. Med samma procentuella kurslyft blir avkastningen för B-aktien ett par tiondelar större, tack vare högre direktavkastning.
För en premievärdering jämfört med andra talar också den stabilitet i intjäningen som Atlas Copco visat och den starka balansräkningen, som medger en inlösen på minst 10 kronor per aktie efter 2011. Sådana potentiella godbitar ger en säkerhetsmarginal i aktieinvesteringen. Atlas Copco är en aktie för byrålådan.
