Efter analysen i november var slutsatsen att både vinster och konjunktur gick åt rätt håll. Därför var det aktuellt för mig att öka aktieandelen ytterligare. Sedan dess har därför portföljen ökats från 80–85 procents aktieandel, med resterande kapital på konto i bank, till 100 procent. Över tiden ska andelen ligga på 50 procent, med resten på konto i bank eller i obligationer. Den höga aktieandelen i dagsläget speglar alltså min stora optimism.
Framför allt går både konjunktur- och vinstutvecklingen åt rätt håll. Nästan alla parametrar pekar uppåt. Granskar vi, exempelvis, Stockholmsbörsens bolagsvinster för fjärde kvartalet kan konstateras att de ligger drygt 40 procent över medeltalet för de tre senaste kvartalen. I förhållande till fjärde kvartalet 2008 har vi dock fortfarande en nedgång på 14 procent.
Två av tre bolag har därtill slagit analytikernas medelprognos enligt SME Direkt. Det är inte samma dramatiska övervikt som föregående kvartal, då fyra av fem överträffade prognoserna, men det är ändå väsentligt bättre än normalt.
Vinstutvecklingen stämmer väl med konjunkturstatistiken. Min globala tillväxtindikator har nämligen förbättrats markant de åtta senaste månaderna. Vändningen kom i april förra året, om än från extremt låga nivåer och klart lägre än efter den kraschade IT-bubblan. Indikatorn är en sammanvägning av industriproduktion, detaljhandelsförsäljning och bilförsäljning för världens åtta största länder. Förbättringen drivs på av uppgångar i samtliga tre komponenter.
Den globala industriproduktionen nådde botten i april i fjol på –16 procent i årstakt, mer än tre gånger så stort fall som under IT-kraschen. Sedan dess har produktionen förbättrats till –5,4 procent i årstakt.
Den globala detaljhandelsförsäljningen är normalt betydligt stabilare än industriproduktionen, och så är det även denna gång. Försäljningen nådde en botten i maj på –1,5 procent men uppvisar i dag en tillväxt i årstakt på 1,6 procent.
Slutligen nådde bilförsäljningen en botten i maj på –15 procent i årstakt, men den har i dag tagit igen det mesta och ligger på –3,9 procent. Europa visar tillväxt, tack vare statligt finansierade skrotningspremier, medan USA fortfarande säljer färre bilar än för ett år sedan – trots en skrotningspremie under sommaren.
Geografiskt är Kina det självklara lokomotivet. Genom hela denna kris har Kina visat tillväxt. Som lägst nådde den 10 procent men har i dag ökat till hela 18 procent. Senast nivån på tillväxtindikatorn i Kina visade lika hög tillväxt var i maj 2003.
USA, däremot, har haft en ganska blygsam vändning. Indikatorns botten nåddes så sent som i juli i fjol på –12 procent, och den ligger i dag på –5,6 procent. I Europas fem största länder nåddes en kombinerad botten i april på –11 procent. I dag ligger den på –4,8 procent. Japan har varit nere och vänt på –20 procent i juli 2009 men har i dag återhämtat sig till –7,8. Indikatorn visar alltså att samtliga regioner har vänt, men Kina är det stora dragloket.
Analyserar vi olika inköpschefsindex blir bilden också positiv. På global nivå nåddes botten i mars 2009 på index 38. Sedan dess har index förbättrats till 50, vilket är gränsen för tillväxt. Samtliga länder, utom Japan och Spanien, ligger över 50. I topp ligger USA, Frankrike och Storbritannien.
Även index för konsumentförtroendet (i de gamla länderna, alltså borträknat Kina) har lämnat bottennivåerna, vilka inföll i februari 2009. Det är dock svårt att jämföra dessa index, eftersom de beräknas olika mellan länderna . Ett försök till harmoniering visar att den något omaka trion Spanien, Storbritannien och Frankrike har starkast index, medan USA ligger klart efter. Detta stämmer dock med utvecklingen för detaljhandeln, där USA släpar efter övriga länder och har bara Spanien efter sig.
Slutligen har vi den politiskt mest känsliga faktorn: sysselsättningen (mätt för de gamla länderna). På global nivå visar den en utplaning, vilket innebär att nedgångstakten planar ut på –3,1 procent per år. Europa ligger mindre dåligt till, med ett fall på 2,5 procent, medan sysselsättningen i USA har fallit hela 4 procent, vilket dock innebar en viss förbättring från månaden innan på 4,2 procent. Japan ligger bäst till, med en nedgång på 1,8 procent och en återhämtning från bottennivån på –2,1 procent.
Med börsbolag som överträffar analytikernas vinstförväntningar och en konjunkturstatistik som visar en rask återhämtning borde inte börshimlen hysa några större moln. Stockholmsbörsen har också stigit med respektingivande 68 procent sedan botten i november 2008. Emellertid har utvecklingen sedan slutet av november 2009 gått i sidled. Många befarar att detta är början till en längre tids stagnation, eller korrigering, på börserna.
Jag är inte lika pessimistisk. Ett skäl är att börsutvecklingen är ganska normal. Jämför vi dagens återhämtningsfas med vad vi upplevde efter krascherna 1987, 1990–1992, 1998 och 2000–2002 är utvecklingen väldigt lika genomsnittet för dessa fyra. Fram till årsskiftet låg vi nästan exakt på den historiska trenden, men index har nu tappat något sedan dess. Kursfallen från toppnivån är bara 4 procent, vilket också rimmar bra med historiken. Normala nedgångar från temporära toppar är 4–6 procent, med bottnar på som värst 8–9 procent.
Däremot har det smugit sig in en inflationsoro i börskalkylen. Konsumentprisindex har stigit från en kombinerad botten på –1,4 procent i juli 2009 till +1,1 procent i dag. I USA är omsvängningen ännu häftigare, från –2,1 procent till +2,8 procent.
Någon öppen rädsla för inflationen ventileras dock inte bland olika beslutsfattare. Hos börsplacerarna ser vi tydliga tecken på oro. Ett sådant är de häftiga negativa kursreaktioner som följt i spåren på varje besked om åtstramning i Kina. Visserligen är Kinas betydelse för världsekonomin stor, men samtidigt har tillväxttakten blivit extremt hög på kort tid, varför en åtstramning knappast kan komma som en överraskning.
Ytterligare ett tecken på inflations- och ränterädsla ser vi i de häftiga ränteuppgångar som följt på Greklands problem. Plötsligt har Grekland dubbelt så hög långränta som exempelvis Tyskland. Det är ett första tecken på vad vi har att vänta när de offentliga budgetunderskotten framöver hamnar i blickpunkten. Grekland har euroområdets största budgetunderskott, följt av Portugal, som också fått stigande långräntor.
Att två relativt små länder som dessa kan få världens börser att skaka och euron att rasa visar den extrema nervositet som trots allt finns på kapitalmarknaden. Paralleller kan dras med USA och staten Kalifornien, som ständigt dras med stora budgetunderskott. Ingen hävdar dock att Kalifornien är orsak till dollarns rörelser, trots att delstaten i ekonomiska termer är 6–7 gånger större än Grekland.
Slutsatsen av ovanstående blir att det mesta ser bra ut. Tillväxten är på väg att återhämta sig mycket snabbt, samtidigt som börsbolagens vinster går år rätt håll. Parallellt med detta ligger analytikerna fortfarande på den försiktiga sidan, vilket gör att bolagen oftare överträffar än underskrider deras prognoser. Även detta skapar en positiv atmosfär kring aktier.
Emellertid syns nu de första tecknen på inflations- och ränteoro. Det är nog väl tidigt för att man ska börja oroa sig för börskurserna på grund av detta, men på sikt kommer inflationen att skapa problem och svängningar. Just nu är dock min bedömning att tillväxt och stigande vinster kommer att dominera. Därför fortsätter jag att vara positiv till aktier.
Peter Malmqvist,
fristående analytiker
