Vem orsakade kreditkrisen i USA? Skribenten Magnus Forhammar har identifierat fyra huvudmisstänkta.
Misstänkt nummer 1. Bankerna
En stor del av den oro vi ser i USA härrör från subprimelån. Det är en typ av bolån riktade mot personer som inte har den kreditstandard som vanligtvis krävs för att få lån. Inledningsvis har lånen en låg ränta vilket tas igen efter ett par år då räntan och andra kostnader stiger kraftigt. Denna typ av mycket farliga lån marknadsfördes ofta med tveksamma metoder. Med argument som ”om inte vi gör det kommer någon annan att göra det” pumpade bolåneinstitut ut subprimelån på marknaden. Bolåneföretag som Countrywide Financial gick från nästan ingenting till att bli en av USA:s största långivare. Men det är inte bara kreditgivningen bankerna tjänar pengar på. De kan också tjäna stora summor pengar genom att sälja lånen vidare.
Subprimelånen paketerades om av investmentbanker såsom Goldman Sachs, Merrill Lynch samt Citigroup och blandades med andra skuldebrev. Med en imponerande kreativitet konstruerade bankerna därigenom olika typer av strukturerade kreditinstrument där collateralised debt obligation (CDO) var den vanligaste formen. Efter ”förvandlingen” ansågs inte längre lånen vara riskfyllda och stämplades därför med högsta säkerhetsklass av ratinginstitut. Speciella företag, skapade av investmentbankerna, sålde sedan de riskfyllda lånen, värda 100-tals miljarder dollar, vidare över hela världen till bland annat banker, hedge fonder och till och med svenska kommuner.
Bolåneinstituten behöll med andra ord inte de riskfyllda lånen i sina egna balansräkningar. Därmed försvann risken för bankerna att stå med dåliga krediter, och med den viljan att genomföra ordentliga kreditprövningar. Kedjan mellan låntagare och kreditgivare var bruten.
Som flera gånger tidigare testade bankerna hur långt man kan gå genom att gå för långt.
Misstänkt nummer 2. Bushadministrationen
När bankernas nya uppfinningar blev uppenbara gjorde Bushadministrationen inget för att reglera marknaden. Tvärtom lättades lagarna för kreditgivning upp efter att Bush flyttat in i Vita Huset. År 2001/2002 gick det plötsligt relativt enkelt för en person att få lån utan att bevisa sin kreditduglighet. Ett jobb och en fast inkomst var inte längre ett krav.
Till viss del reglerar marknaden sig själv. Till exempel genom utbud och efterfrågan, samt genom att slå ut företag och banker som gör felaktiga investeringar. Men med facit i hand torde det vara uppenbart att kreditmarknaden måste regleras hårdare av någon slags myndighet.
Bushadministrationen anklagas inte bara för att ha blundat för subprimelånens farliga villkor. Med New Yorks före detta guvernör, Eliot Spitzer, i spetsen anklagas administrationen dessutom för att ha försvårat för delstater att hjälpa låntagarna och därmed avstyra en framtida kreditkrasch.
Misstänkt nummer 3. Federal Reserve
Bushadministrationens liberala syn på diverse avregleringar var ivrigt påhejad av Federal Reserves tidigare ordförande, Alan Greenspan. Greenspan beskrivs ofta som en extremt liberal person som vill låta marknadskrafterna styra fullt ut. Det kan tyckas vara aningen ironiskt att en så liberal man (inspirerad av Adam Smith, Ayn Rand, Milton Friedman m.fl) väljer att ta ett jobb som i det närmaste innebär utförandet av en keynesiansk konjunkturpolitik. Men det gjorde Greenspan och det var för att bemöta en lågkonjunktur efter IT-kraschen i början på 2000-talet som han lät sänka räntorna kraftigt. FED:s viktigaste styrränta (Feds Fund Rate) bottnade år 2003 på en procent.
De låga räntorna skapade en farlig utveckling i ekonomin. Att låna blev billigt. Att låna för att konsumera blev vanligt. Hushållens sparande gick ner till nivåer USA inte sett sedan 1929. Värdet på diverse tillgångar började stiga kraftigt. Endast omkring hälften av amerikanernas inkomstökning under 2005/2006 kom från löner. Resterande del kom från värdeökningar på tillgångar såsom fastigheter och aktier. Bubblor i ekonomin var ett faktum.
Greenspan anklagas även för att vid flera tillfällen ha rekommenderat amerikanska låntagare att ta rörliga ARM-lån (ofta subprimelån). Antalet personer som lyssnade på rådet och därefter fick betalningsproblem är dock omöjligt att beräkna.
Alan Greenspan har under det senaste halvåret ägnat sig åt att skriva helsidor i Financial Times där han förklarar sig icke-skyldig. Han bedöms inte heller var den som höll i mordvapnet men misstänks för att ha bistått de skyldiga med verktyg.
Misstänkt nummer 4. Amerikanska lånetagare
Den haussade marknaden skapade en illusion av enorma vinstmöjligheter. Huspriserna kunde bara gå en väg och det var uppåt. Risken för nedgång ansågs låg eller obefintlig. Med hjälp av Wall Streets kreditmaskin fick husspekulanter enkelt tillgång till kapital. Sparandet minskade och konsumtionen ökade. Detta är ett skolexempel på hur en bubbla skapas.
Illusionen sprack vintern 2006 då bostadsrallyt stannade av, men det var först ett och ett halvt år senare som problemen började dyka upp på allvar. Samtidigt som kostnaderna för bolån steg, sjönk värdet på fastigheter. Subprimelåntagare kunde se sina bolånekostnader stiga med 75% på kort tid. Eftersom många låntagare levde på marginalen redan tidigare blev de ökade kostnaderna förödande. Marknaden gick från positiv till negativ. Investerarna gick från ”bullish” till ”bearish”. Spelet var över.
Kreditgivarna fick bolånetagarna att lockas in i lån med diskutabla villkor. Men det är också upp till varje låntagare att efter bästa förmåga själv bedöma risken med avtalet. Konsekvenserna av den i många fall ignoranta riskbedömningen är betydande. Tiotusentals familjer har fått lämna sina hem, riskpremierna på interbankmarknaden har stigit kraftigt och flera stora banker har varit nära en konkurs. Tillsammans med en stor portion osäkerhet och psykologiska fallgropar har det bidragit till en avtagande BNP, en rekordlåg dollar och en fallande aktiemarknad.
Tillbaka till Guldlock
Det är svårt att peka ut en enskild orsak till subprimekrisen. När vi om något år summerar krisen kommer ett flertal aktörer pekas ut som skyldiga. Likt Guldlock gick flera delar av den amerikanska ekonomin vilse. Konsumenter åt upp gröt, förstörde stolar och sov i sängar de inte ägde. Detta har gjort att björnarna vaknat, och de är arga. Hur hårt Guldlock kommer att straffas i den här sagan återstår att se.
