Förslaget som riksdagen tar ställning till idag är den största försäljningen av statliga företag som genomförts. Statens innehav i sex företag ska säljas under mandatperioden. Tre av företagen – Nordea, OMX och TeliaSonera – är redan börsnoterade. De övriga – bolåneinstitutet SBAB, fastighetsbolaget Vasakronan samt Vin&Sprit – är alla helägda av staten, men förberedda för en snabb börsnotering.
Försäljningarna väntas inbringa motsvarande minst 200 miljarder kr. Det motsvarar 80 000 kr per hushåll eller nära 25 000 kr per person. Det är alltså en omfattande förmögenhet som svenska folket nu ska sälja via regeringen.
Regeringen har bett riksdagen om en blankofullmakt att få sälja ut statens aktier i de sex företagen med ”bästa pris” som enda riktmärke. Det innebär att regeringen inte verkar vilja prioritera ett privat ägande framför ökad ägarkoncentration.
I en SIFO-undersökning som genomfördes i våras ansåg hälften av alla tillfrågade (från 16 års ålder) att allmänheten borde få vara med och köpa aktier när staten säljer innehaven i de aktuella företagen. Hela 40% , dvs tre miljoner svenskar, svarade att de personligen var intresserade av att köpa aktier i företagen, något som helt tycks ha undgått våra politiker.
Har politikerna skrämts av valanalysen att en knapp miljon missnöjda köpare av Teliaaktier kan ha kostat socialdemokraterna makten? Är det därför Alliansen är beredd att stänga ute svenska folket när våra företag ska säljas?
Utförsäljning av statliga företag har gjorts i många länder. Storbritannien, Frankrike och Tyskland har med stor framgång sålt ut aktier till allmänhet och institutioner. Försäljningarna används för att bredda ägandet och vitalisera aktiemarknaden. Ofta har allmänheten erbjudits att köpa en betydligt högre andel än vad som motsvarat deras aktuella andel av börsvärdet i landet.
Det finns bred erfarenhet i utlandet om hur man undviker Telia-misstaget. Allmänheten kan t ex få köpa förmånligt i ett första steg, vilket senare stöttas av en försäljning till institutioner. Ett alternativ för att ta bort förlustrisken är att allmänheten får köpa obligationer som senare kan bytas mot aktier.
Den nu valda vägen har flera uppenbara politiska och ekonomiska nackdelar. Några av de viktigaste är:
- Sverige har ett stort sparandeöverskott. Både hushåll och pensionsfonder etc behöver ett inflöde av nya – stora – företag som kan förvalta och förränta vårt sparande.
- För att utveckla den svenska aktiemarknaden är det viktigt att de stora företagen börsnoteras i Stockholm.
- I Sverige sker en koncentration till större ägare och anonyma institutioner. Detta måste motverkas genom åtgärder som stimulerar privat ägande.
Mats Odells chans att rädda sig från kritik från svenska folket är att i riksdagen ge tydliga löften om utförsäljningarna. Allmänheten ska erbjudas att köpa så stor del av aktierna att ägarkoncentrationen minskar. Allt annat är ett politiskt självmål som bara skulle gynna internationellt storkapital. Svenska folket ska självfallet ha rätt att köpa aktier i de företag som man redan äger.
Elisabeth Tandan
VD Aktiespararna
Klas Danielsson
VD Nordnet
Nicklas Storåkers
VD Avanza
