Upp till kamp mot lakejstyret

Det är snart 20 år sedan ägarstyrningsdebatten tog fart. Förtroendet för näringslivet i Storbritannien var i snabbt fall, och Cadburykommittén fick uppdraget att analysera och föreslå lösningar. Kvalitetssäkring och genomlysning var målet, och verktygen blev att tillsätta utskott i börsbolagen för nomineringar, redovisning och ersättningar till ledande befattningshavare. Aktiespararna hakade på frågan och bidrog aktivt till att vi fick den svenska koden för ägarstyrning.

Anpassningen till tradition och struktur i näringslivet gjorde att den svenska modellen gick längre än i andra länder. Normalt utsågs nämligen de nämnda utskotten av och inom styrelserna, medan det i Sverige blev stämman som valde till exempel valberedningarna.

Men här uppstod också felbeslutet som sannolikt förklarar mycket av dagens problem. De stora institutionerna, läs fonderna, lyckades stjäla frågan och driva fram en variant av så kallad direktdemokrati – efter modell från 1968 års studentrörelse. Hela frågan skulle delegeras till de 4–5 största ägarna i varje bolag. I stället för att representera alla aktieägare kom valberedningen därmed att bli ett enskilt verktyg för ofta bara 15–20 procent av ägarna.

Bilden av ”lakejstyre” understryks av att de vid varje tillfälle största institutionella ägarna ges en egen rätt att när så önskas byta ”sin” ledamot i valberedningen och att en institution som säljer sina aktier ersätts av nästa i storleksordning.

Den som inser hur vårt politiska system fungerar kan bara skaka på huvudet men också oroas av effekterna. Resultatet har nämligen blivit att vi, med bas i våra stora aktiefonder, har fått en liten krets mångsysslande valberedare som kan sitta i upp till dussintalet valberedningar. Frågan är om deras kunskaper och kontaktnät ens är i nivå med insikterna hos styrelserna på den tid ordförandena själva skötte jobbet. Den tydliga styrningen från arbetsgivaren gör också att integriteten kan ifrågasättas.

I stämmoperioden går alla stora bolag ut med detaljerade förslag från styrelserna om hur valberedningsarbetet ska bedrivas. Man kan undra om det är speciellt för Sverige att så tydligt visa att alla i styrelsen verkar tro att någon annan har tänkt. Hur kan man annars försvara förslag som direkt förolämpar alla enskilda aktieägare och ofta låser ute 75 procent av aktierna från öppna kanaler för att föra fram sina förslag?

I många bolagsstyrelser finns en stark kritik mot dagens modell. Men även vi aktieägare har anledning och rätt att kräva en bättre ordning om vi tror att styrelsens kvalitet har betydelse för hur bra företagen klarar kommande utmaningar.

Kommentarer

1. Glömmer hela tiden2012-05-27 06.57

   Bedrövligt styrelser och ledningar inte verkar för företagets bästa.
   
   Svågermentaliteten är groteskt utbredd och visst tror jag fler än jag tycker sig märka en stagnation inom ledarskapet skapad av en mix av inavel och svågermentalitet.
   
   Det här är nu så uppenbart anser jag at åtskilliga i toppen borde få problem motivera sina apanage och bonusar och att det överhuvudtaget får passera beror endast på att de omger sig av flata nickedocker.
   
   Jag skulle vilja gå så långt att jag påstår detta är utbrett globalt där en liten klick sammarbetar för att behålla "makten" på allas välfärds bekostnad.
   
   Turligt nog ser man samtidigt små gröna skott av hopp tändas då nya företag växer fram med hungrigare ledning och bättre kompetens tyvärr innebär det för oss i sverige vi kommer fortsätta tappa inom våra traditionellt starka företag.
   
   Nu vet jag också det inte gäller 100% av alla företag men det gäller tillräckligt många för att vi måste agera mot det växande problemet om vi vill behålla vårt sverige.
   
   Inom politiken är det förståss än mer påtagligt hur de genom ryggkli och ja-nickning avanserar oavsett vilka klåpare de är och vi skattebetalare låter dom göra det!! Skandal.

2. jice2012-06-11 23.07

   Helt rätt !