Rune Andersson, kanske mest känd som Trelleborgs dynamiske VD på 1980-talet, må ha lämnat de stora bolagsstyrelserna bakom sig. Men för den skull, eller för den delen att han blir 67 år i år, betyder inte att han lagt av. ”Tvärtom”, som kungen svarade när han fick frågan om han funderade på att bli vegetarian i samband med att köttbranschen för ett antal år sedan var uppe till debatt, Rune Andersson är fortfarande högst aktiv och kommer i dagarna att träda in i regeringens skatteutredning.

Dessutom fortsätter hans bolagsgrupp, Mellby Gård, att utvecklas mycket bra. Koncernen består i dag av ett dussintal bolag som omsätter strax under 5 miljarder kronor och som i fjol ökade rörelsevinsten med 20 procent, till 700 miljoner kronor. Den goda utvecklingen har överraskat Rune Andersson, som inte trodde att vinsterna i näringslivet och för börsbolagen skulle återhämta sig så snabbt och så kraftigt.

Aktiespararens Ulf Petersson har träffat Rune Andersson för ett samtal om skatter, börsproblem och ekonomiska hot.

Aktiespararen: Vi träffades för ett och ett halvt år sedan. Då trodde du inte på stigande vinster. Nu visar det sig att dina bolag sammantaget ökade vinsten med 20 procent under 2010. Likadan är utvecklingen bland börsbolagen. Vad beror detta på?

Rune Andersson: – Det som hänt är de enorma stimulanserna som USA och Europa genomfört för att stödja ekonomin. Detta har drivit upp tillväxten och bolagsvinsterna. Men om du lägger ihop hushållens privata skulder och skulderna i delstaterna, staten och de sociala systemen i USA är de sammantagna skulderna uppe i 5 gånger BNP. Det är mycket högt och sannolikt för högt. Samma sak sker i praktiken i Europa. Stimulanserna skapade den här uppgången, och jag tror att politikerna fortsätter med samma medicin de kommande åren.

Men kan de verkligen hålla på att stödja ekonomierna hur länge som helst?

– Det återstår att se. Jag är inte orolig för de 1–2 närmaste åren. Men vad händer om marknaden börjar tvivla på värdet i amerikanska eller europeiska statspapper? Det är den stora risken för den globala ekonomin just nu. Det är intressant att USA-dollarn rasar mot euron, trots att Europa har lika stora problem som USA. Jag tror att USA kommer att lösa sin ekonomi som landet alltid gjort i dessa lägen, nämligen genom att låta dollarn falla i värde och skapa inflation i systemet. Men hur EU ska lösa sina problem är svårare att förstå. Här hindrar tyvärr euron att valutan används för att komma till rätta med problemen.

Så USA ligger trots allt bättre till än Europa?

– Ja, framför allt om man till en fast euro lägger till vår förfärliga demografiska situation, med en åldrande befolkning. Då ser det inte alls roligt ut. Jag var i USA i förra veckan och hörde om ett stort datakonsultföretag som nu flyttar hem sin verksamhet från Bangalore i Indien. Det är intressant, för detta indikerar att lönerna i Indien stiger och att det börjar bli billigare i USA. Det är inte lika lätt för europeiska bolag, eftersom en stark euro inte gör en återflyttning lika attraktiv.

Europa får problem. Dollarn kommer att sjunka. Var ska man då ha sina pengar? I råvaror? Du har ju en bakgrund som styrelseordförande i Boliden i tio år och kan branschen.

– Nja. Det är inte säkert. Med råvarusektorn är det så att om priserna är låga under lång tid investeras ingenting i nya gruvor, som var fallet under 1990- och början av 2000-talet, och anledningen till de i dag stigande råvarupriserna. Ledtiden för att få en koppargruva i drift är minst åtta år, vilket gör att kopparprisets uppgång varar mycket länge eftersom det tar tid att rätta till bristen på utbud. Dessutom satte prisraset på råvaror 2007–2008 stopp för många projekt, vilket gör att vi fortfarande har brist på vissa metaller. Detta gäller koppar och andra metaller med långa ledtider.

Med aluminium är det en annan femma. Bauxit har vi väl så det räcker på jordklotet i all evighet, så där bestäms priset mer av energipriserna, eftersom produktionen är energikrävande. Varje metall lever sitt eget liv.

För mjuka råvaror, som bomull, vete och majs, tar det bara ett år för en bonde att bestämma sig för att odla mer mark, så där anpassar sig utbudet snabbare till efterfrågan, och då borde priserna snabbare komma ned.

Varför väljer du att vara med i skatteutredningen?

– Jag har varit intresserad av skatter sedan jag blev egenföretagare för 20 år sedan. Jag hoppas att i utredningen kunna verka för att neutralisera skatten på lånat och eget kapital. Jag tycker det är fullständigt fel att lånen är avdragsgilla, samtidigt som eget kapital är dubbelbeskattat för framför allt svenska bolag.

Har du redan lösningen klar?

– Nja, det är tekniskt inte helt okomplicerat. Belgien har en intressant lösning med avdrag på eget kapital som blir skattefri vinst. Det vore en bättre lösning än i dag, eftersom höga finansiella kostnader gör att skatten blir lägre för belånade bolag än för stabila bolag som arbetar med eget kapital. Men det finns många andra sätt att lösa problematiken med skatterna.

Men leder inte för mycket kapital i bolagen till att de blir feta och slöa och börjar göra dåliga affärer? Du som har ett konglomerat kan ju hitta nya affärsmöjligheter, men de flesta bolagen på börsen är mer fokuserade. Och börjar de investera överkapitalet i nya verksamheter brukar det aldrig bli bra.

– Jag tror att risken för ett samhälle är större med överbelånade än med översolida företag. Stabila bolag är bra för alla, och att ha ett skattesystem som stimulerar till att lösa in aktier med lånade pengar, som nu, är fel. Om man nu vill använda lånade medel kan väl investeraren som köper aktier ordna det på egen hand genom att belåna sina aktier eller låna på huset eller något? Företagen ska inte ha så stora lån. Där finns alla anställda, och då är det viktigt med stabilitet.

Vilka fler problem finns i Skattesverige?

– Hade vi inte haft en ideologisk låsning i det här landet borde vi minska kapitalskatten. Sänkt kapitalskatt stimulerar svenskt aktieägande. Den senaste bolagsskattesänkningen bedömdes kosta 7 miljarder kronor. Då gick 30–40 procent av de pengarna ut ur landet, till utländska ägare. Hade vi i stället sänkt kapitalskatten hade bara svenska ägare gynnats.

Detta ligger lite utanför vårt direktiv i skatteutredningen, men det är verkligen en fråga som Aktiespararna borde driva hårt. Hushållens ägarandel av börsbolagen har sedan 1950-talet gått från 50 procent till runt 10. Är det rimligt att 90 procent av börsen ägs av i princip icke fysiska ägare, medan den sista tiondelen, Aktiespararnas medlemmar och svenska privatpersoner, dubbelbeskattas? Får detta hålla på i 50 år till försvinner oundvikligen det privata ägandet på börsen. Den ena gruppen kan återinvestera hela utdelningen, medan den andra ska betala skatt varje år. Att verka för en absolut neutralitet mellan ägargrupper på börsen borde vara en jättegrej för Aktiespararna!

Du säljer inte bolag särskilt ofta – bara tre sedan Mellby Gård startade för 20 år sedan. Har du aldrig funderat på att sätta något av bolagen på börsen? Jag tycker det börjar bli allt sämre med bra börsbolag.

– Nja. Jag har ju en stor investering på börsen i mina 30 procent i Duni. Problemet med att ha bolag på börsen är att aktiemarknaden är beteendevetenskap. Ett exempel: Vi köpte Duni för 50 kronor per aktie när bolaget kom in på börsen 2007. Sedan föll kursen till 25 kronor under finanskrisen och nu står aktien i 70 kronor. Men under hela tiden har verksamheten varit stabil och förutsägbar, och bolaget har inte gjort några prognosmissar eller så. I en riktig marknad skulle Dunis värde inte ha varierat så kraftigt.

Men det är väl bara bra för dig med pengar på banken, som kan köpa på 25 och sälja på 70 kronor?

– I just Duni hade jag gärna köpt fler aktier på 25 kronor. Men det fick jag inte, och det är nästa problem med börsen. Nya aktieägare får inte köpa mer än 30 procent utan budplikt, men gamla storaktieägare får handla hur de vill. Det är en gåta.

Men är man bara uthållig rättar ju kurserna till sig någon gång?

– Jo, det stämmer, och de få aktier jag har utöver Duni brukar jag behålla under lång tid – förutsatt att inget i bolaget ändras eller om min analys inte förändras. Jag har lite Electrolux. Som aktiesparare är det viktigt att man inte bryr sig om börsens svängningar, för de är oftast obegripliga och överdrivna när det gäller såväl upp- som nedgångar. Jag är lite motvalls kärring och gillar att köpa det som är ute för tillfället och följer alltså inte med flocken. Det tror jag är ett bra aktieråd.

Rune Andersson

Rune Andersson föddes 1944 i Kyrkhult i Blekinge. Han är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och inledde sin yrkesmässiga bana med att bygga upp det som kom att bli Luleås Tekniska högskola. Därefter jobbade han för Plannja innan han hamnade i Electroluxkoncernen 1977 som 33-åring. Där var han bland annat chef för storköksdivisionen. Electrolux var under denna tid ett mycket expansivt företag under Hans Werthéns beskydd. Expansivt blev också Trelleborg när Rune Andersson blev VD 1983. Fram till finanskrisen 1990 tjugofaldigades Trelleborgs omsättning, och Andersson blev under denna period förmögen, till följd av ett stort innehav i Trelleborg. År 1989 köpte han, tillsammans med Carl Bennet, Getinge av Electroluxkoncernen och börsnoterade bolaget 1993. Sedan 1997 är Carl Bennet ensam största ägare i Getinge, medan Rune Andersson har byggt upp företagsgruppen Mellby Gård, bestående av 13 bolag som omsätter 5 miljarder kronor. Rune Andersson avgick som Trelleborgs styrelseordförande 2002 och lämnade ordförandeposten i Electrolux 2004. Han lägger nu nästan hela sin tid på Mellby Gård, vars största noterade investering är den 30-procentiga posten i Duni.

Ulf Petersson