Vid sidan av partiledarna är Peter Norman ett av de statsråd som synts mest efter valet förra året. Som en fullständig överraskning blev den stridbare debattören utnämnd till finansmarknadsminister i oktober. Betydelsen av en kompetent kraft på posten blev uppenbar under finanskrisen, vars efterarbete nu pågår i hela Europa.
Även om han saknade politisk erfarenhet finns desto mer av kunskap om finansmarknad och banker. Peter Norman, 52 år, hämtades direkt från chefsposten för Sjunde AP-fonden, och dessförinnan har han meriter från både bankirfirman Alfred Berg och Riksbanken. Under Carnegiekrisen fungerade han som styrelseordförande hösten 2008.
Man skulle kunna tro att den som saknar politisk erfarenhet försöker smyga in på regeringstaburetten för att lära sig det politiska spelet, men inte Peter Norman. I stället har han gjort en riktig rivstart. Bland annat har han sett till att få fart på reformeringen av aktiebeskattningen med att lansera ett förslag till investeringssparkonto. (Läs också Aktiespararnas kommentar till förslaget här.)
Aktiespararens Mats Blomberg har träffat finansmarknadsministern för en intervju om ett par för Aktiespararna heta frågor, främst då investeringssparkontot.
Aktiespararen: Sedan du blev finansmarknadsminister har du gjort näst intill en rivstart. Var du förberedd på jobbet?
Peter Norman: – Nej, men när man är chef för en AP-fond lever man nära politiken, dock inte i samma mediala flodvåg som nu. Jag kände ganska tidigt att det var dags att göra saker här. Det stora uppdraget är att återskapa/bibehålla förtroendet för de finansiella marknaderna och att sälja en del av den statliga aktieportföljen.
Var det också angeläget att lägga investeringssparkontot tidigt i kön?
– Det är en väldigt eftertraktad reform och har varit det i många år. Jag begärde rätt snabbt en beskrivning av hur frågan låg, och det visade sig att den hade kommit ganska långt. Om vi kunde omfördela resurserna var frågan värd att prioritera. Jag känner själv många människor som drar sig för att göra värdepappersaffärer därför att de tycker det är så jobbigt med deklarationen. Kan vi få nya grupper att spara tack vare investeringssparkontot är det fantastiskt.
Många har gamla aktieinnehav med låga ingångsvärden som leder till höga avbränningar vid realisering och kan därför ha upplevt sig ha suttit ”inlåsta” i sådana aktier. Var detta också viktigt att lösa?
– Absolut, och det gäller också för fondandelar. Jag känner personligen många som köpt fonder de ligger i år efter år för att de inte vill realisera kapitalskatter. Det är bra i sig att man kan bli friare i sina placeringsval. I bästa fall kan det också på fondsidan leda till ökad konkurrens och därigenom lägre avgifter för spararna.
Men måste förändringen göras så krånglig?
– Har du något förslag på hur man kan göra det lättare? Det är på remiss nu, så det är bara att komma med ett eget remissvar! Kommer bra synpunkter inkorporerar vi dem absolut i propositionen, och det gäller i princip allting – skattesats, förvaltning, tillgångar på kontot och annat.
Är det viktigt att komma i gång med kontot redan till 2012?
– Det är viktigt att vi kommer i gång så tidigt som möjligt. Nu har vi satt 1 januari 2012 som ett lämpligt datum. Den grundläggande principen är att på kontot ska finnas tillgångar som handlas på börser, så att man får fram ett marknadsvärde. Den som vill spara i onoterat, vilket jag har förståelse för, får göra på vanligt sätt.
Kan det bli samma diskussion som med PP-systemet, att urvalet av fonder på kontot begränsas.
– Det har jag svårt att tro. Alla investeringsfonder omfattas av det remitterade förslaget.
Enligt förslaget, som ännu bara är en promemoria, ska man kunna flytta tillgångar mellan investeringssparkonton utan att belastas med skatt. Men det gäller inte om man väljer att avsluta en kapitalförsäkring och för över tillgångarna till ett investeringssparkonto. Då riskerar man under året det sker att få betala dubbel schablonskatt på samma värden. Är det verkligen rätt tänkt?
– Enligt förslaget ska en inbetalning av kontanta medel till ett investeringssparkonto beaktas vid beräkningen av kapitalunderlaget, det vill säga inbetalningen belastas med skatt om det inte är fråga om en flytt av medel mellan två egna investeringssparkonton. Detta gäller även om medlen tas från en kapitalförsäkring som redan belastats med skatt.
Många menar att för att få fart på intresset för kontot skulle staten behöva ge någon form av skattemässigt fribrev till dem som sitter med stora orealiserade värden för att få dem att flytta över sina aktier och fondandelar till investeringssparkontot. Hur ser du på det?
– Det är möjligt att det slutgiltiga förslaget kommer att innehålla någon typ av övergångslösningar. Det har vi inte börjat tänka på än.
Hur populärt tror du att det nya kontot blir?
– Finansdepartementets bedömning är att nysparandet i stor utsträckning kommer att placeras i den här kontotypen. Efter 10–15 år ligger kanske hälften av det privata sparkapitalet i den här formen. Hur det blir får framtiden utvisa.
I skattehänseende jämställs kapitalförsäkringen och investeringssparkontot. Hur hindras dagens skatteplanering med kapitalförsäkringen?
– Genom att inbetalningar till ett investeringssparkonto respektive premiebetalningar för en kapitalförsäkring belastas med skatt förhindras skatteplanering genom årsskiftesuttag eller motsvarande uttag.
Är det därför skatteunderlaget för schablonskatten är bara det belopp som förs in på kontot under året men inte det som tas ut?
– Det stämmer.
Finns det en avsikt här att i praktiken ”döda” kapitalförsäkringen?
– Inte alls. Kapitalförsäkringen kom till en gång i tiden för att ge ett försäkringsinslag. Nu har det för vissa försäkringar i praktiken försvunnit. Men jag hoppas att det kommer nya typer av finansiella produkter med försäkringsinslag. Det vore utmärkt.
Fast ni tänker höja skatten på kapitalförsäkringar – rätt ordentligt dessutom, eller hur?
– Vår modell, när vi tittar på effektiv beskattning beräknat på modellportföljer, visar att den kommer att ligga på 22–23 procent effektivt på både kapitalförsäkringen och investeringssparkontot. Tanken är att vara neutral mellan sparformerna och inte ge mer eller mindre pengar till statskassan.
Varför sänker ni inte i stället skatten på investeringssparkontot till dagens nivå för kapitalförsäkringen (effektivt runt 17 procent)?
– Det hade varit ett alternativ. Men redan det remitterade förslaget om investeringssparkonto innebär totalt sett sänkt skatt på kapitalinkomster, som leder till mindre pengar till statskassan från kapitalskatten.
Över till några andra frågor inom ditt nya ansvarsområde. Är det ett samhällsintresse att begränsa valfriheten i premiepensionssystemet?
– Svårt att svara på. Det finns argument för att ha färre fonder än 700. Extrem mångfald visar inte alltid ökat engagemang eller bra beteende hos konsumenten. Nu valde politikerna en gång att hålla det öppet för alla fonder som är under tillsyn i Sverige eller någon annanstans. Det finns fördelar också med det. Om man inte har ett fullt öppet system måste man ha en grindvakt som talar om vilka som får komma in. Då kan det hända att en fond som inte får komma in sedan visar sig gå väldigt bra.
Det som var jättebra är att systemet kompletterades med ett icke-alternativ, som jag själv varit delaktig i. Under en tioårsperiod har ickealternativet gått bättre än ett genomsnitt av de valbara. Om man har ett extremt stort utbud, där folk inte har en chans att hitta, ska de som tycker det är jobbigt känna sig trygga med att inte behöva ”gå in i butiken” överhuvudtaget.
Tillhör massbytena valfriheten också?
– Nej.
Riskerar de att förstöra idén med PP-systemet?
– Ja. Om folk känner oro för sina val ska de kunna gå till en rådgivare för att få hjälp. Problemet med rådgivarna bakom massbytena är att de klumpar ihop många människor och gör en affär. Då måste varje fond hålla en stor kassa eller göra affärer som påverkar priserna. Kostnaderna belastar fonden. I och med att det inte finns några köp- och säljavgifter får alla fondsparare vara med och betala massbytena. Detta är ett växande problem.
Hur snabbt vill du åtgärda det?
– Vi har begärt ett förslag till mars 2011 från gruppen med de fem partier som ingår i pensionsöverenskommelsen. Jag hoppas att vi till hösten kan komma med en åtgärd som gör att företeelsen minskar i omfattning.
Men enskilda byten ska inte begränsas?
– Nej, det tycker jag inte. Vi är bara ute efter massbytena.
Staten har fått kritik för att den inte har utbildat allmänheten i vad det innebär att satsa på aktier och fonder och att välja. Är hela premiepensionsidén för dåligt marknadsförd under de tio år systemet funnits?
– Det vet jag inte. När premiepensionen lanserades hade PPM en marknadsföringskampanj som fick stort genomslag. Pensionsmyndigheten är en skicklig myndighet, både i att hantera alla bitarna och i att marknadsföra pensionssystemet.
Skulle du vilja se att folk kan lägga ännu mer av sin statliga pension på PP-delen?
– Nej. Pensionssystemet är utmärkt som det är – ett av de bästa i världen.
Förre börschefen (Erik Thedéen) har utsetts till din närmaste man. Håller du med det ögonen på den tilltagande högfrekvenshandeln mellan robotar på börsen och att handeln i svenska aktier flyttar utomlands?
– Jag har svårt att i dag se några uppenbara problem med robothandeln. Det kan vara ett problem som jag inte känner till, men man ska inte vara rädd bara för att något nytt kommer. Jag var med när datorerna tog över från handeln med ropade order på 1970-talet. Även då tyckte alla att det var förfärligt. Sedan kom möjligheten för folk att handla med aktier hemifrån. Då ansågs detta hemskt. Det finns en rätt stark konservatism i sektorn – ”det var bättre förr”. Därmed inte sagt att frågan är oviktig, vi håller verkligen ögonen på den.
Men handeln med värdepapper är nu också på väg att i en rasande takt flytta till utländska, oreglerade marknadsplatser. Hur ser du på det?
– Det måste inte vara så att en svensk marknadsplats är bättre än alla andra i världen. Däremot tycker jag att börshandel är bra, alltså att avräkning som princip är bra på finansiella marknader. Vi ska se till att värna den typen av handelsplatser.
Bekymrar det dig att antalet börsbolag på Stockholmsbörsen snart är nere i 250 och att svenskar som direktäger aktier minskar och är på väg ned mot 2 miljoner individer?
– Investeringssparkontot blir en möjlighet för människor att direktäga aktier och fondandelar i stället för genom försäkringar. Jag tycker det är bra om fler privatpersoner både är aktieägare och går på stämmorna. Bekymrad? Det är bra om man får en blandning av placerare på börsen. Det får inte bli så att bara institutioner äger börsbolagen.
Skulle inte en väg till ägarspridning kunna vara de statliga försäljningar som planeras i Nordea, Telia Sonera och SBAB? Det som skedde på 1990-talet, som privatiseringen av Pharmacia, handlade ju om att få in många nya aktieägare.
– Företagen ägs av folket, och vi har en skyldighet mot dem. Nordea och Telia Sonera är extremt likvida aktier. Om du säljer till en grupp kan denna samma dag sälja dem. Jag tror inte på att det går att rikta erbjudanden till olika typer av grupper.
Hur fort kan det gå att sälja aktierna i de statliga bolagen?
– Prognosen är att under denna mandatperiod få in 100 miljarder kronor. Vi har bara en sak att göra: att få så bra pris som möjligt. Det handlar om bolagens mognad och marknadsläget. Förra mandatperioden visade att det inte finns någon ideologisk överbyggnad bakom försäljningarna. Det var också ett bevis på att staten värnade skattebetalarnas pengar.
Avslutningsvis, när du nu blivit statsråd, kan du fortsätta att sprida nya, friska tankar i samhällsdebatten som tidigare?
– Jag vet inte. Det är en viss restriktion att vara statsråd. Men jag hoppas kunna skriva artiklar och då och då få hålla uppfriskande tal.
PETER NORMANS FÖRSLAG TILL INVESTERINGSSPARKONTO OCH KAPITALFÖRSÄKRING:
• Öppnas hos värdepappersinstitut av enskilda personer.
• Flera konton är möjliga.
• Tillgångarna måste kunna marknadsvärderas, i Sverige eller utlandet.
• Man kan också ha kontanter på kontot, på sikt blir det dock skattemässigt ofördelaktigt.
• Speciella regler gäller för den som flyttar utomlands respektive flyttar till Sverige.
• Finansinstitutet/banken skickar in kontrolluppgifter; utländska tillgångar redovisar man själv.
• Aktie- och fondaffärer behöver inte deklareras.
• Belopp som förs in stäms av vid ingången av varje kvartal och adderas till årsvärdet.
• Spärrar läggs in så att man inte kan flytta kapital ut och in för att undvika skatteberäknade värden vid övergången mellan kvartal.
• Alla utdelningar, räntor och vinster/förluster läggs till kapitalvärdet och är i övrigt undantagna skatt.
• Inga övergångsregler för att plocka in ”gamla” tillgångar
• Kontot införs den 1 januari 2012. Skatten på kapitalförsäkringen ändras då också till samma nivå som investeringssparkontot.
• Schablonen är 30 procent av statslåneräntan 30 november + 0,75 procentenheter, mot 27 procent av den genomsnittliga statslåneräntan under föregående år som gäller för kapitalförsäkringar i dag.
• Vid statslåneräntan 2,84 procent (som den var 30 november 2010) skulle skatten på det årsvärderade kapitalet för 2010 bli 1,077 procent enligt formeln (2,84 + 0,75) x 30 procent.
• För en kapitalförsäkring uppgår skatten för 2010 (med basen 3,10 procent för 2009 års genomsnittliga statslåneränta) till 0,837 procent (27 procent av 3,10). Detta innebär att skatten enligt det nya sättet att räkna blir närmare 30 procent högre än den är för kapitalförsäkringar i dag.
• Jämfört med kapitalförsäkringen kommer varje investerare att synas som ägare i aktieböckerna.
• Till skillnad från kapitalförsäkringen gäller investeringsskyddet på 100 000 euro.
• Staten räknar med att initialt vinna på kontot 2012, men redan 2015 tror den sig vara uppe i minus 1 miljard kronor i skatteintäkter jämfört med om kontot inte införs.
• På sikt är staten dock också vinnare, genom att Skatteverkets arbete underlättas.
• Den 168-sidiga promemorian, alltså inte regeringsproposition, betitlad Schablonbeskattat investeringskonto och ändrad beskattning av kapitalförsäkring finns att läsa på regeringens webbplats, www.regeringen.se.
HELA AKTIESPARAREN (2011/1) HITTAS HÄR.
