Europeiska vetenskapsinstitutets bolag (Eurisgruppen) är inhyst i en barackliknande tvåvåningsbyggnad i forskarbyn Ideon i Lund. År 2007 köpte institutet en bensinstation för 1,38 miljoner kronor, som blev nytt huvudkontor och laboratorium.
Ett ungt och fräscht, övervägande kvinnligt, gäng porträtteras i rapporterna, men över alltihopa ståtar ”emissionsprofessorn”, Dario Križ. Alla verkar ha kul på jobbet, och vi aktieägare är stolta över att våra förlorade 225 miljoner kronor i alla fall har skapat en bra arbetsplats. Jämfört med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder känns kostnaden per anställd rimlig.
I början hämtade Dario Križ sina styrelsemedlemmar och verkställande direktörer bland närstående personer, ofta kvinnor. Styrelserna har breddats allteftersom tiden gått, men en hög andel kvinnor består. Han har dock inte lyckats behålla kontrollen över sitt imperium. Euris tvingades först sälja innehaven i Genovis och Implementa Hebe.
Chemel omsatte 400 000–600 000 kronor åren 2006–2008. Vi investerare hade förespeglats mellan 50 miljoner och 100 miljoner kronor i omsättning när vi betalade 18,10 kronor för varje aktie. Dario Križ måste då visa handlingskraft och köpte det danska Biotech-IgG, som distribuerade analysprodukter. Ägarna, Alistair Hurst med fru Sara Jensen, blev största ägare i Chemel.
Välkända ansikten ur familjen Križ och hans nätverk hade bytt av varandra på VD- och styrelseposterna. Följdriktigt tog Sara Jensen plats som VD: ”Jag satte mig noggrant in i bolagets resultatrapporter, och jag ogillade det jag såg ... beroende på problem i produktionsledet var instrumentet olämpligt att sälja … ständigt funnits kvalitetsproblem som en följd av bristen på fasta rutiner i produktionen.”
Sara försvann snabbt som VD, men hon hann krossa min föreställning om det kostnadseffektiva Institutet med ytterligare en dansk skalle: ”Till en början ersatte jag de konsulter som fanns involverade i administrationen av Chemels verksamhet med en anställd.”
Kostnader för personal, lokaler och externa konsulter sjönk från 1,3 miljoner till 0,6 miljoner kronor från första till tredje kvartalet 2010. Lugnet återställdes dock när Margareta Krook, tidigare VD, återkom som tillförordnad VD. Hon ersattes i juni 2011 av Darios fru, Kirstin.
Vi småsparare lockades att investera i Euris redan 1998. De stora investerarna väntade på rimliga värderingar. Först 2005 dök investeraren Bo Håkansson upp. Han brukade få ett drömmande uttryck i ögonen när han talade om Genovis, dess affärsidé och framför allt bolagets VD, entreprenör och disputerade proteinkemist, doktor Sarah Fredriksson: ”Hon är en stjärna!”
Håkansson prutade ned ingångskursen från 11 kronor (emissionen 2003) till 6 kronor (2005). Dario Križ och Euris störde dock emissionen och bjöd samtidigt ut röststarka A-aktier i Genovis för detaljistpriset 14 kronor per aktie och i större poster för 9 kronor per aktie.
Bo Håkansson kom dock in för tidigt. I juni 2011 sålde han sina 15,4 miljoner Genovisaktier till Mikael Lönn. Då var kursen 50 öre.
År 2010 satsade Håkanssons skånske kollega, Sten K. Johnsson, på Darios skötebarn, Life Assays. Vid årsskiftet 2010/2011 hade han 16,5 procents andel och var största ägare. Våren 2011 avgick Dario Križ plötsligt ur styrelsen, men han återkom i företagets vetenskapliga råd.
Det kändes positivt – Life Assays metod fungerar: Križ behövdes inte längre i ledningen. (Kursen föll dock som en sten: I juni 2010 kostade aktierna 25 öre, i mars 2011 fick man dem för 10 öre och i september 2011 för 2 öre.)
Gruppens emissioner kombineras ofta med ett erbjudande att köpa samma aktie från Euris’ lager. Dessa aktier säljs dessutom i första hand. Genom kontrollen över Euris försökte Križ även i det längsta behålla kontrollen över de fyra avknoppningsbolagen (Chemel, Genovis, Implementa Hebe och Life Assays).
När Dario Križ säljer aktier och sätter kurser har han lämnat Lunds respektabla universitetsområde och tagit steget ut till Kiviks och Sjöbo marknader. Att han tvingades sälja Chemelaktien för lågpriset 5 kronor ströks resolut ur prospektens sammanställningar av emissionskurser (när aktien kostade 18,10 kronor).
I Life Assays prospekt från maj 2001 står att läsa följande: ”Vidare har nuvarande aktieägare, Euris, beslutat att vid överteckning erbjuda allmänheten att förvärva högst 2 miljoner B-aktier.” Detta innebär i klartext att först när emissionens 4 miljoner nya aktier för 1 krona styck hade sålts får Euris börja sälja sina 2 miljoner aktier i Life Assays.
I juli konstaterade VD: ”Företaget nådde inte ända fram till uppsatt mål på 4 miljoner kronor” (3 269 000 aktier tecknades). Intressant var även responsen på moderbolagets (= Euris) erbjudande om förvärv av befintliga aktier: ”Inte mindre än 1 644 000 aktier har hittills avyttrats.”
Här påstod VD, utan att rodna, att vissa placerare hellre köpte Euris’ befintliga aktier än de nya. Denna valmöjlighet gavs dock aldrig. Life Assays gick miste om 731 000 kronor, som VD lovade skulle tas in samma höst i en nyemission. Denna blev dock inte av.
I mästarprovet Implementa Hebe överträffar emissionsprofessorn sig själv: År 2004 emitterades 2 miljoner A-aktier och 1 698 200 B-aktier för 6 öre per styck. Det var billigt för en aktie som i september 2002 hade sålts för 8 kronor.
Euris tecknade totalt 1 352 026 aktier (à 6 öre) och Dario Križ och hans syster summa 1 175 066 aktier. Nytillkommen storägare var Göran Bauge med 841 247 aktier. I 2005 års emission (à 6 öre) tecknade de inte, men senare samma år laddade samtliga upp med fler B-aktier för 6 öre styck.
I april 2006 kom ett erbjudande förvillande likt gruppens vanliga nyemissionsprospekt: Euris ville sälja alla sina aktier i Implementa Hebe. Tre A-aktier plus en B-aktie kostade mellan 2 kronor (lägst) och 8 kronor som högst. (Priset per aktie varierade mellan 0,50 och 2 kronor.)
Satsade man 5 000 kronor fick man hoppas på att det blev 10 000 aktier och inte bara 2 500. Att Euris hade köpt aktierna för 6 öre styck togs bort i den officiella emissionssammanställningen.
Året därpå kom ett nytt emissionsliknande prospekt. Göran Bauge ville då avyttra sitt innehav av 6-öresaktier i Implementa Hebe för 1,95 kronor per styck. I 2010 års nyemission kostade B-aktien 2 kronor. Samtidigt störde Bauge emissionen med ett eget utskick, där han ville sälja sina B-aktier för 1,50 och A-aktierna för 9 kronor.
Allt handlade om att familjen Križ ville stärka sin ekonomi och behålla kontrollen över företagsgruppen. Våra emissionspengar slussades vidare till Euris, där familjen Križ hade röststarka A-aktier.
De pengarna satsade Euris sedan i de fyra portföljbolagen. Mest gick till Chemel (45 miljoner) och Life Assays (57 miljoner). De båda bolagen saknade röststarka A-aktier, och Križs inflytande där blev dyrast att försvara.
