Fortsatt osäkerhet kring finanskrisen och en skenande rädsla för effekterna av den globala recession som numera känns självklar har under november pressat aktiekurserna till nya bottennivåer. Ingen vågar ha en tydlig uppfattning om när botten är nådd, men det faktum att värderingarna har pressats ned till mycket låga nivåer gör att fortsatta stora fall förefaller mindre troliga.
Tvärtom tror jag att vi kan få se en något stabilare situation på börsen under de närmaste månaderna. En viktig anledning är att vi ser, och kommer att få se, nya initiativ från politiker och centralbankschefer med syfte att mildra effekterna av finanskris och lågkonjunktur. Närmast självklart, till exempel, är att räntorna fortsätter att sänkas. Vi får också se nya exempel där länder går in och tar över hela eller delar av banker, såsom nyligen skedde med Citigroup i USA. Vi kommer också att få ett besked kring hur krisen för USA:s bilindustri ska hanteras. Regeringar kommer också att presentera ett antal stimulanspaket med syfte att bromsa den fallande efterfrågan och i möjligaste mån motverka den ökade arbetslösheten.
Klassiska knep, som ökade satsningar på infrastruktur och andra stimulanser till byggindustrin, mer pengar till forskning och utbildning samt skattesänkningar som kan bidra till att hålla nere arbetslöshet och stimulera konsumtion kommer att vara vanliga. Många regeringar har dock en viktig restriktion: Stimulanspaketen får inte gräva djupa hål i statsfinanserna, eftersom det skulle kunna leda till att ländernas långsiktiga kreditvärdighet ifrågasätts – med följd att de långa räntorna stiger.
Ett annat skäl till att börskurserna åtminstone på kort sikt stabiliseras är att en mycket svag konjunkturutveckling redan finns diskonterad i dem. Dagens värderingar innebär förmodligen att en ekonomisk tillbakagång såväl under 2009 som 2010 finns inbakad i priset på många aktier.
Dessutom har marknaden inte bara tagit hänsyn till risken för konjunkturnedgång och den minskning av efterfrågan och fallande vinster som blir följden; i värderingen av många bolag syns också en kraftigt höjd finansiell riskpremie. Med detta menar jag att marknadens prissättning speglar en kraftigt ökad risk för att många bolag ska få svåra problem med sin finansiering.
För att vi inte ska drabbas av en sådan situation är det för det första viktigt att banksystemet kommer i gång och åter börjar fungera normalt. Det är ju naturligtvis helt förödande om långsiktigt livskraftiga företag hamnar i svårigheter på grund av att de får kortsiktiga svårigheter med att finansiera sin verksamhet.
För det andra måste bolagen se om sina egna hus. Företag med stor skuldbörda måste snabbt hitta vägar som förbättrar den finansiella flexibiliteten. På samma gång måste bolag som ser ut att drabbas särskilt hårt av recessionen vara snabba med att anpassa sina verksamheter. Det är därför som vi under de senaste månaderna har sett ett stort antal varsel om uppsägningar, inte minst från företag med kopplingar till bilindustrin.
Troligen får vi redan i vinter se en topp vad gäller åtgärdspaket från företagens sida. Detta är för börsens vidkommande både positivt och negativt – positivt av det skälet att företagen snabbt tar tag i situationen och därmed också tidigare kan vara tillbaka och visa goda vinster och därmed ge sina aktieägare rimlig avkastning. Det negativa är att ett stort antal uppsägningar och neddragningar i företagen bidrar till den allmänt pessimistiska stämningen i samhället och därmed också riskerar att förvärra konjunkturfallet.
En bit in på det nya året är risken stor för att osäkerheten ökar på nytt, med nya kursfall som följd. Jag tror dock att bottenläget inte ligger särskilt långt under de nivåer som börsen varit nere på under november – om den överhuvudtaget faller så långt ned igen.
Det finns flera anledningar till att risken för bakslag är stor. För det första kommer den mesta konjunkturstatistiken som kontinuerligt presenteras att vara svag och bekräfta scenariot med en djup och utdragen recession.
För det andra kommer många av de bokslut som presenteras några veckor in på det nya året att vara svaga, och framför allt kommer framtidsutsikterna att vara ännu mer pessimistiska än vad vi sett hittills. Många bolag kommer också att ta kostnader för omstruktureringsprogram i sina bokslut, vilket spär på osäkerheten kring kvaliteten i företagens resultat- och balansräkningar.
Dessutom måste en del företag skriva ned värden på goodwill som uppstått i samband med dyra företagsköp och som gjordes när konjunkturen stod på topp. Det kommer också att tydligare gå upp för många placerare hur allvarlig situationen är när många företag väljer att sänka eller, i en del fall, helt slopa utdelningen.
Parallellt kommer det i takt med krisens förlopp efterhand att stå klart vem som blir krisens vinnare. Framför allt gäller det företag med en hållbar affärsmodell, stark marknadsposition och stabila finanser – och ägare som har kapacitet att stötta bolaget finansiellt.
Bland vinnarna finns också investmentbolag som gått in i krisen med starka finanser. Ett uppenbart exempel är Investor, som fick ett stort kassatillskott i samband med försäljningen av aktieposten i Scania. Ett annat exempel är Lundbergs, trots att bolaget är ägare till aktier i en del företag som befinner sig i fel bransch just nu. Men med låg belåning har VD Fredrik Lundberg alla förutsättningar att flytta fram sina positioner när röken börjar skingras.
Överlag grundläggs många goda affärer just i kristider. Så var det under 1930-talskrisen, så var det under kriserna i början av 1990- och 2000-talen – och så blir det även denna gång.
För små aktieplacerare handlar det om att sortera ut de aktörer och bolag som har förutsättningar att ta vara på situationen. Utöver att analysera företagens affärsidé och finansiella ställning anser jag att det är mycket viktigt att man tittar på vilka personer som leder företaget.
Vilka visioner har de inför framtiden – och låter de realistiska? Hur har de lyckats infria sina mål historiskt, och hur har de lyckats med tidigare affärer? Drivs företaget av en ledning som brukar fungera bra i svåra tider, eller handlar det om personer som fungerar bäst i medgångstid? Frågorna kan göras många.
Rent allmänt börjar jag bli allt mer övertygad om att vi är på väg in i en period som kommer att vara mycket intressant för långsiktiga aktieplacerare. Samtidigt finns det ingen anledning för någon att snabbt rusa in i marknaden. Med en så djup kris som vi genomlever just nu har man gott om tid på sig för att hitta framtida vinnaraktier. Otålighet är en av börsplacerarens värsta fiender.
