När ett bolag vänder sig till kapitalmarknaden med en propå om påfyllning av ägarkapital agerar parterna på den primära aktiemarknaden, den mellan bolagen och gamla eller presumtiva aktieägare.
Här fullgör aktiemarknaden sin väsentliga uppgift: att förse näringslivet med riskkapital för investeringar av skilda slag, till exempel marknads- och teknikutveckling, eller för att upprätthålla verksamheten och med den bland annat arbetstillfällen.
Det som sker på börsen, millisekundsnabb handel och prissättningen på aktier, ses ofta som huvudsaken, men börsen är alltså en andrahandsmarknad. Tack vare börsen får de som agerar på primärmarknaden likviditet i sin investering. Det är i sig värdefullt och möjliggör för bolagen såväl att få lite bättre pris på sina aktier som att samla ett större kapital, eftersom investerarkretsen vidgas.
Den här uppdelningen i huvudsak och bisak görs inte så ofta i dag. Det finns flera skäl till det, men viktigast är att det händer allt mindre på primärmarknaden. Tillväxttakten i näringslivet och ekonomin som helhet är låg sedan decennier tillbaka. Den tillväxt som finns, såväl den organiska som genom förvärv, finansieras av bolagen själva i allt väsentligt.
Sådana bolag, med små eller inga kapitalbehov, har lockat riskkapitalbolag som köpare av delar i stora, renodlade företag eller utköp från börslistorna. Efter cirka fem års innehavstid säljs portföljbolagen. Liksom utköp från börsen och handeln på börsen är nynoteringar från riskkapitalägda bolag att se som transaktioner på andrahandsmarknaden.
Nynoteringarna på börsen är få – tio i år och sex i fjol – och har på senare tid oftast gällt listbyte från First North eller Aktietorget till huvudlistan, parallellnotering i Stockholm av aktier noterade utomlands och en, Finnveden-Bulten, försäljning från riskkapitalbolag.
Men här finns också tre noteringar med tillhörande nyemission, samtliga inom läkemedelsforskning: Boule Diagnostics, Moberg Derma och Karolinska Development. Sedan noteringarna i våras har samtliga fallit i kurs, med i genomsnitt 30 procent, vilket är illa – men motvinden på börsen har också varit styv.
Aktieägarna ser givetvis helst att bolagen går så bra att dessa klarar såväl att expandera i god takt som att lämna utdelning. Behövs mer kapital ska det användas på ett positivt sätt. Tyvärr har nyemissioner bland börsbolag kommit att förknippas med dåliga nyheter, det vill säga ytterligare kapital är av nöden för att klara livhanken efter en större förlust eller ihållande dåliga resultat som gjort bankerna nervösa.
När ett börsbolag gör en nyemission ökar antalet aktier, och effekten på aktiekursen är normalt prispressande eftersom tillgången på aktier ökar utan att köpintresset påverkas. För att efterfrågan ska öka i tillräcklig grad för att balansera det större utbudet krävs en positiv nyhet. Bra börsbolag gör nyemissioner för att finansiera framtidssatsningar. Dåliga börsbolag gör nyemissioner för att ta hand om historiska felsatsningar.
Eftersom dåliga börsbolag är överrepresenterade i nyemissionssammanhang har fenomenet nyemissioner fått en dålig klang. Alla talar i dag om ”risk” för nyemission.
Ändå är det självklart att när ett bra bolag vänder sig till ägarna för ytterligare kapital som förväntas ge hög förräntning, till exempel 20 procent, är detta en möjlighet eftersom en satsad hundralapp blir värd mer vid sådan överavkastning. Bra och växande bolag vill man såväl äga över tid som satsa ytterligare kapital i.
I normalfallet sjunker aktiekursen när ett dåligt bolag annonserar en nyemission. Men det finns undantag. Kapp-Ahl är ett exempel, där en nyemission var förväntad, och när beskedet väl kom, och hela emissionen var garanterad, sågs det som en minskad risk. Aktiekursen steg.
Det finns också ett mellanläge: relativt oprövade bolag som söker kapital för ”framtidssatsningar” som det på förhand inte är lätt att säga så mycket om – särskilt som bolaget inte byggt någon trovärdighet. Oftast är det småbolag som söker sig till någon av börslistorna, företrädesvis Aktietorget eller First North och nyemitterar aktier för kanske 10–20 miljoner kronor eller så.
I denna kategori finns hela spektrumet, från bluffbolag till guldkorn. Att nyemissioner och nyintroduktioner fått dålig klang är problematiskt, eftersom också guldkornen då får svårare att hitta investerare.
En trötthet, eller kanske till och med utmattning, har också fått fäste bland sparare till följd av det myller av erbjudanden (prospekt) om andra ”finansiella produkter” än aktier som vi anmodas att ta ställning till. Oftast är utgivaren en bank som i själva verket tar upp ett lån av spararen, men i stället för att betala ränta köper banken optioner och andra derivat för räntebeloppet. Det är svårbedömda, lotteriliknande värdepapper, och för denna tjänst tar banken en väl tilltagen avgift som gör att spararen kan gå back även om låntagaren (banken) håller sig vid liv.
Flertalet börsbolag, särskilt de stora, är i dag kassastinna och kommer inte att nyemittera aktier. Aktiespararen har tagit fram en lista över börsbolag där nyemissioner ändå förr eller senare kan komma. Den omfattar 45 aktier som indelats i 5 grupper. Att en aktie finns med på listan är dock inte liktydigt med en säljsignal, eftersom aktiekursen oftast har anpassats nedåt just på grund av att bolagen har kapitalbehov till följd av svag lönsamhet eller stora lån.
I kategorin Aktiva förvärvare finns fem bolag som alla är framgångsrika men som på grund av ambitiösa tillväxtplaner kan komma att vända sig till aktiemarknaden för att finansiera större förvärv liksom de gjort tidigare – såvida inte förvärven finansieras genom riktade emissioner till säljarna. Den vägen valde Nibe tidigare i år. Aktierna kan stiga i samband med besked om nyemission.
Råvarubolag är kapitalintensiva, särskilt i samband med expansion. Detta gäller även för vindkraft, där Arise har ambitiösa planer, och för solenergi, där familjen Lundins Etrion satsar. Sektorns jättar, Boliden och Lundin Mining, är båda välfinansierade i förhållande till kända expansionsplaner, och nyemissioner ligger inte i korten ens i ett klart sämre konjunkturläge.
De tolv forskningsföretagen bränner kapital genom investeringar i utvecklingsprojekt. Ambitionen är alltid att på sikt få detta att gå runt genom att nya läkemedel kommer till marknaden, licensieras ut eller i något skede säljs, så att denna intäktsström ska kunna finansiera forskningen på andra områden. Det har dock visat sig vara svårt och tar tid. Bolagen har likviditet för något år eller längre men vänder sig i normalfallet till ägarna, i god tid för att inte riskera att gå tomma, för mer kapital.
Svaga finanser eller svag lönsamhet är inget bra utgångsläge med nuvarande ganska dystra konjunkturutsikter. Här finns 19 bolag. Bankerna kopplar i dag lånevillkoren till förmågan att generera resultat, till exempel att lånen inte får överstiga 3 gånger rörelseresultatet före avskrivningar. Geveko bryter redan mot villkoren på grund av usel vägmarkeringsrörelse i Östeuropa.
Nobia finns kanske lite orättvist med på listan, men lönsamheten är svag och marknadstrenden pekar nedåt – samtidigt som bolaget har en stor goodwill och ganska mycket lån i förhållande till eget kapital. Elanders har en nettoskuld på 750 miljoner kronor och ett börsvärde på under 400 miljoner kronor. Lönsamheten är nästan alltid dålig i tryckeribranschen.
Tankrederitet Concordia har bra lönsamhet i dag, tack vare långa kontrakt, men de går ut om ett par år, och fraktpriserna kanske inte vänder uppåt i tid. Rederiet Transatlantic har just gjort en nyemission, men vänder inte marknaden kan det behövas fler.
Handelsföretagen med fokus på den svenska marknaden möter vikande efterfrågan, samtidigt som konkurrensen är stor på grund av överetablering. Vill det sig illa kan det bli fler nyemissioner i till exempel Kapp-Ahl, som ändå just fyllt på kassan.
