I efterhand är det tydligt att Arne Karlsson blev Ratos frälsare. Som nybliven VD 1999 tog han över en aktie som handlades 40 procent under substansvärdet. Då var detta värde lätt att beräkna, eftersom tillgångarna i huvudsak var börsnoterade. Var och en kunde se, dag för dag, att det bästa för aktieägarna vore att lägga ned verksamheten och realisera en värdeökning på 67 procent. Men det alla kunde visade sig i detta fall vara fel. Ratos förvaltning av aktieägarnas kapital sedan dess är inte bara bättre än vad man rimligen kan ha förväntat sig att klara på egen hand. Det är femfalt bättre och rentav lysande!
Arne Karlsson hade en bakgrund som ansvarig för förvärv i Atle, ett av de investmentbolag som bildades och privatiserades som ett led i avvecklingen av löntagarfonderna. Han hade därutöver särskilt studerat investmentbolagens substansrabatter, som diskvalificerade bolagen från nyemissioner och som gjorde att det ena efter det andra köptes upp.
Karlssons analys visade att eftersom ett investmentbolag har förvaltningskostnader krävs att de investeringar som görs ger högre avkastning än investerarnas avkastningskrav. Vidare visade analysen att det är svårt att uthålligt klara detta med en stor portfölj som innehåller enbart börsaktier. Och även om ett investmentbolag klarar att leverera överavkastning med en börsportfölj kan investerare på egen hand härma portföljen och få samma avkastning med lägre förvaltningskostnader.
Slutsatserna för Ratos del var flera:
• att satsa på onoterade aktier, det vill säga unika investeringar som inte kan härmas,
• att besluta att inte bara investera i företag utan att också aktivt arbeta med dem och skapa mervärde för de egna ägarna – i alla led, från förvärv över utveckling till avyttring,
• att successivt avyttra innehaven och därmed ta fram och visa upp värdena i investeringarna samt
• att åstadkomma en överavkastning som minst täcker de egna förvaltningskostnaderna.
Detta blev utgångspunkten för Ratos nya affärsidé som börsnoterat riskkapitalbolag. Och bolaget var tidigt ute. I år har internationella bjässar som Blackstone börsnoterats, men det finns en avgörande skillnad gentemot Ratos: Blackstone är främst ett förvaltningsbolag, vars ägare ersätts för eventuell överavkastning på det fondkapital bolaget förvaltar. Ratos är allt i ett – förvaltningsbolag med eget kapital.
Före Arne Karlssons tid hade Ratos prövat med höga utdelningar och återköp av egna aktier men utan att kunna råda bot på substansrabatten. I sin nya skepnad, med inriktning på onoterade investeringar, behöll Ratos en offensiv utdelningspolitik – allt för att tydliggöra att verksamheten drevs till aktieägarnas fromma. Hög direktavkastning är ett konkret bevis på det.
Ratos av i dag är helt annorlunda än för åtta år sedan vad gäller innehållet i investeringsportföljen. Men affärsidén, mål och inriktning består, med anpassningar till i första hand att det gått bra för bolaget som nu är väsentligt större än då. Målet om en årlig genomsnittlig avkastning överstigande 20 procent på varje investering gäller också framgent. Hittills har en årlig avkastning på 28 procent infriats. Målet är mer än dubbelt så högt som börsens avkastningskrav, och följdriktigt har Ratos också som mål att till sina aktieägare leverera en totalavkastning (kurstillväxt och utdelningar) som överstiger genomsnittet för Stockholmsbörsen.
Anpassningarna handlar om geografiskt fokus, som breddats till hela Norden och till antalet och storleken på investeringarna. Framöver ska portföljen innehålla 20–30 innehav (tidigare 15–20), och investeringsintervallet är satt till 150–2 500 miljoner kronor, en höjning från den tidigare gränsen på 1 500 miljoner kronor. Antalet innehav är i dag runt 20. Den genomsnittliga investeringen är på 0,5 miljarder kronor, och ingen överstiger 1,3 miljarder.
Investeringarna görs oberoende av bransch, men bolagen ska ha konkurrensmässiga fördelar och starka ledningar. I normalfallet är Ratos initiativtagare till investeringen och tar en ägarandel på minst 20 procent. Portföljen är också bred, med ett branschspann från hälsovård till järnvägsunderhåll. Här finns för konsumenter kända bolagsnamn som Anticimex, Elitfönster, Haglöfs och Arcusgruppen (ledande i Norge på vin och sprit) liksom okända som DIAB (specialmaterial för bland annat vindkraftverk och båtskrov) och Bisnode (affärsinformation).
Ratos har en aktiv avyttringsstrategi. Investeringshorisonten är normalt 3–7 år, men denna tidsperiod behöver inte vara huggen i sten eftersom Ratos, till skillnad från de fonder som konkurrenterna brukar sätta upp och som ska vara tömda och stängda inom en viss tid, är ett aktiebolag som investerar egna medel. Det är en bedömning av förutsättningarna att infria avkastningsmålet som är avgörande för om innehavstiden förlängs eller ej. Investeringarna görs i Norden, där det egna nätverket och kompetensen bäst kommer till sin rätt, men avyttringar kan göras till köpare även utanför Norden.
Under sommarens kreditoro riktades strålkastarna först på kursfallen för värdepapper baserade på amerikanska bolån. Därefter spreds rädslan för dåliga eller felprissatta krediter till de instrument som finansierar stora företagsaffärer utanför börserna och utköp av börsnoterade bolag. Krediter stockade sig i banksystemen utan att finna investerare som var beredda att ta över lånen på de villkor som från början hade gjorts upp.
Ratos spelar inte i den stora ligan. Lånefinansieringen hämtas hos nordiska banker, och andelen lån är inte överdrivet hög. Ratos har ungefär två delar lån på en del eget kapital. Kreditoron är alltså inget som direkt sätter käppar i hjulet för Ratos. Nettoeffekten är snarast positiv, eftersom Ratos vill växa, har finansieringen, och företagspriserna är lite lägre. Ratos genomförde flera transaktioner i somras, och en hög takt kan väntas också framöver.
Att välja samma strategi som Ratos är dock inte med nödvändighet vägen till framgång för övriga investmentbolag. Rätt strategi var trots allt ett ganska lätt beslut. Det är i genomförandet som Ratos så här långt har briljerat. Härma det den som kan!
Börstemperatur
Marknadens syn på ledningens kompetens
Tillväxtpotential
Direktavkastning
Lönsamhet
Trygg placering
Optimisten hoppas att Ratos kan högprestera som tidigare – oberoende av omvärldsfaktorer.
Pessimisten befarar att Ratos får svårare att genomföra affärer och att belåning i högkonjunktur förklarar framgångarna.
3 ÅSIKTER
Aktiespararen anser att Ratosaktien har kommit till en punkt då börsen förväntar sig fortsatt överavkastning. Organisationen är intakt, men omvärldsbetingelserna är mindre gynnsamma. Aktien försvarar dock en plats i en bred aktieportfölj.
Handelsbanken anser att innehaven fortsätter att visa stark utveckling, vilket motiverar högre värdering och ett substansvärde som ökat från 184 kronor till 201 kronor per aktie. Mer än så ska man inte betala för aktien, trots att Ratos erbjuder en exponering mot högkvalitativa onoterade bolag. Aktien handlas högre än så, och rekommendationen blir minska.
Kaupthing Bank anser att en försiktig optimism verkar råda i Ratos ledning, trots den skakiga marknaden. Banken upprepar sin neutrala rekommendation och har en riktkurs för aktien på 210 kronor.