Börsen har drabbats av en rejäl avkylning under sommarmånaderna. Som vanligt när det skakar till går det inte att hitta en entydig förklaring till varför kurserna faller. Det är dock tydligt att krisen på bolånemarknaden i USA spelar en viktig roll. Att den allmänna konjunkturen i USA bromsat in har också betydelse.
Dessutom har förväntningarna på börsbolagen i många fall trissats upp till orimliga nivåer. Vi har under sommaren sett flera exempel på bolag som presenterat mycket starka delårsresultat, väl i nivå med analytikernas officiella prognoser. Ändå har aktierna inte orkat lyfta. Och bolag som inte nått vinstförväntningarna har straffats hårt av marknaden.
Precis som vid många liknande situationer faller kurserna i Stockholm mer än på många andra håll i världen. Skälet är inte att våra bolag skulle vara sämre än andra. Den vanligaste förklaringen är i stället att när utländska placerare i tider av oro flyr risk så lämnar de i första hand de små och mer marginella aktiemarknaderna, till vilka Stockholm måste räknas.
En förhållandevis stor del av Stockholmsbörsen består dessutom av företag som kan förväntas få det tyngre om konjunkturen viker. Fördelen är att om pessimisterna skulle få fel har det uppstått fina tillfällen till köp av svenska aktier.
Frågan är då om något hänt under sommaren som till fullo motiverar nedgången eller om det mest handlar om psykologi.
En viktig orsak till sommarens turbulens är som sagt den svaga amerikanska bostadsmarknaden och de problem som drabbat flera bolåneinstitut, framför allt i USA men också på andra håll i världen.
En svår fråga att svara på är om bolånekrisen är ett isolerat fenomen eller om problemen sprider sig till andra delar av ekonomin. Risker får naturligtvis inte underskattas, men för egen del har jag svårt att tro att det vi sett under sommaren skulle vara början till en större ekonomisk tillbakagång och en långvarig nedgång på börsen.
I ett längre perspektiv tror jag snarare att det handlar om en krusning på ytan och att vi snart får se aktiekurser som på nytt stiger.
I vilket fall som helst har den amerikanska bolånekrisen starkt bidragit till att minska marknadens riskaptit. Kostnaden för att finansiera till exempel utköpsaffärer på börsen har stigit rejält, och i en del fall har tilltänkta affärer gått om intet. Detta har lett till en mer generell oro kring utköpsbolagens möjligheter att finansiera sina affärer.
En följd av marknadens minskade riskaptit är att räntan på säkrare placeringar, som statsobligationer, gått ned, något som också kan tolkas som att sannolikheten för en svagare konjunktur har blivit något större.
Om vi ska sammanfatta problemen på kreditmarknaden och dra slutsatser för Stockholmsbörsen kan vi konstatera att ytterst få bolag har någon exponering att tala om mot de områden som nu skapar oro på världens finansmarknader.
Sommarens nedgång handlar en hel del om psykologi och ska ses i ljuset av en börs som stigit under lång tid. Marknadens generella riskvilja har blivit mindre, vilket slår blint mot börsen. När den allmänna riskpremien stiger drabbar det alla aktier mer eller mindre.
Ser vi på den löpande verksamheten fortsätter det att gå väldigt bra för de allra flesta bolagen. Delårsrapporterna som strömmat in under den gångna månaden visar inga som helst svaghetstecken. Marknadens oro tycks till stor del bottna i funderingar kring vad som ska bli sämre snarare än om dagens goda resultat kan hålla i sig.
Men om man höjer blicken ser det fortfarande ljust ut på många håll. Tillväxten i världsekonomin kommer förmodligen att ligga på en god nivå under ytterligare några år. Detta fortsätter att gynna en stor del av svensk industri, inte minst eftersom utbyggnaden av infrastruktur kommer att fortsätta i stora delar av världen. Miljontals människor i tillväxtländer får på kort tid bättre ekonomi, vilket skapar ett sug efter konsumtionsvaror.
Just det faktum att många människor snabbt får det bättre gynnar i hög grad svenska investeringsvaruföretag som Atlas Copco, Sandvik och SKF. Även lastbilsföretagen Volvo och Scania står sannolikt inför många goda år. Effektiva transporter är ju avgörande för att ekonomier ska fungera på ett bra sätt. Att dessa båda bolag gjorde marknadens aktörer besvikna i samband med sina delårsrapporter får nog ses som en reaktion på alltför högt ställda kortsiktiga förväntningar.
Ericssons halvårsrapport var en annan av sommarens besvikelser. Även här tycker jag att marknadens aktörer ser lite väl kortsiktigt på utvecklingen. Företaget fortsätter att vara ohotad etta inom mobil infrastruktur, och efter en lång tids kräftgång på börsen har vinsterna kommit i kapp aktiens värdering. Vad det nu bland annat handlar om är att Ericssonledningen rätar ut en del frågetecken som uppstått efter det senaste årets företagsköp samt att bolaget blir tydligare gentemot marknaden vad gäller den framtida utdelningspolitiken.
Bankerna, som svarar för en stor del av det totala värdet på Stockholmsbörsen, har haft en svag utveckling sedan några månader. Här har naturligtvis den internationella finansoron spelat in. De svenska bankernas exponering mot amerikans-ka bolån är dock minimal, och det är svårt att se att de problem som drabbat banker på andra håll ska bli något stort problem i Sverige.
Så till frågan om det är dags för placerarna att lätta på börsportföljen och ställa sig vid sidan av marknaden en tid – eller om det tvärtom har blivit dags att öka exponeringen.
Jag är av åsikten att det är otroligt svårt att pricka in börsens kortsiktiga svängningar. Det är lätt att man blir skrämd när kurserna faller och säljer, av rädsla för att kurserna ska falla ännu mer, men det är ytterst svårt att hitta rätt tillfälle att på nytt kliva in på marknaden.
Om det handlar om pengar du långsiktigt haft för avsikt att ha placerade på börsen så är det i många fall bättre att ligga still under perioder när börsen är skakig än att sälja – för att en tid senare köpa tillbaka på lägre nivåer.
Risken är stor för att vändningen kommer snabbare än man kan ana. Få vågar köpa i det läget och försöker i stället invänta en ny sättning som aldrig kommer. I stället fortsätter kurserna uppåt, och då blir man rädd för att missa en fortsatt uppgång. Aktierna som såldes när det såg som mörkast ut på börsen någon månad tidigare kanske köps tillbaka på samma nivå som de såldes – eller högre. Genom att agera kortsiktigt med pengar som egentligen varit avsedda för långsiktiga investeringar på aktiemarknaden har aktieplaceraren i det här exemplet drabbats av onödiga transaktionskostnader och kanske också en skatteavbränning om en vinst har realiserats.
Det är få förunnat att lyckas med korta affärer på börsen. För de allra flesta är det bättre att bygga en portfölj med långsiktigt starka företag. Med en sådan portfölj går man ofta igenom dåliga perioder på börsen relativt oskadd.