Billerud har gått knackigt i flera år, pressat av stigande kostnader för ved, energi och kemikalier som inte fullt ut kunnat kompenseras genom prishöjningar till kunderna. Detta öde delade bolaget med branschen i stort.
Men Billerud är inte som andra utan mer av en nischaktör. Produktionsapparaten är flexibel, och bolaget vänder sig till jämförelsevis stabila kundsegment med förpackningslösningar. Billerud är ett relativt litet skogsföretag men är marknadsledare inom utvalda nischer med högt förädlingsvärde, till exempel töjbara papperskvaliteter, och ersättning för plast. Pappersmassa framställs i tre svenska bruk, Gruvön, Skärblacka och Karlsborg. Merparten säljs externt.
Affärsområdet Pappersmassa svarar för cirka 20 procent av koncernomsättningen och var olönsamt i fjol. Men från fjärde kvartalet 2009 har lönsamheten vänt uppåt, och nästa år bör resultaten från massan kunna ligga i nivå med dem i de vidareförädlade förpackningslösningarna. Ungefär 80 procent av försäljningen går till Europa, med Tyskland, Italien, Frankrike och Sverige som största marknader. 20 procent går till Mellanöstern och Asien.
Mot slutet av 2008 bromsade och stoppade Billerud produktionen, i syfte att parera det då plötsliga efterfrågefallet som berodde mer på finanskrisen än på fallande slutlig efterfrågan. Under 2009 har bruken kört för fullt, och Billerud har knipit marknadsandelar och ökat på med nya produkter. Ett effektiviseringsprogram har genomförts, som in i 2010 sänker kostnaderna med över 250 miljoner kronor. Under 2009 har de lägre kostnaderna dock motverkats av prissänkningar i lokala -valutor (euro), samtidigt som försvagningen av den svenska kronan mot euron knappt märks på grund av tidigare valutasäkringar. Prissänkningarna bottnade under tredje kvartalet, och innevarande kvartal höjs priserna, vilket bör kunna fortsätta så länge konjunkturen stärks.
De finansiella målen är desamma som innan lågkonjunkturen slog till. Rörelsemarginalen ska vara minst 10 procent, investeringar ska ge en avkastning som väl överstiger kapitalkostnaderna, den organiska tillväxten ska vara 3 procent, nettoskulden ställd mot eget kapital ska ligga i intervallet 0,6–0,9, och till aktieägarna ska hälften av nettovinsten över en konjunkturcykel delas ut.
Målen har inte uppnåtts de fem senaste åren. Men inför 2010 ser samtliga ut att kunna infrias. Hur det går på längre sikt är mer osäkert, men utgångsläget är bättre i dag än tidigare. Det beror på att investeringarna för ett par år sedan i egen kraftproduktion, totalt 1 miljard kronor, sänker kostnaderna och bidrar till högre rörelsemarginal. Samtidigt gynnas Billerud gentemot konkurrenter baserade i euroländer av eurons förstärkning.
En långsiktig rörelsemarginal på nivån 10 procent ger ett rörelseresultat på 800 miljoner kronor. Som tumregel är ett skogsföretag med den intjäningen värt ungefär lika mycket som en årsomsättning, alltså 8 miljarder kronor. Efter avdrag för lån återstår drygt 6 miljarder i denna kalkyl att fördela på 103 miljoner aktier. Vid kurs 60 kronor skulle aktien handlas ungefär rätt, givet att de långsiktiga förutsättningarna inte rubbas påtagligt. Vinsten per aktie landar på 5,20 kronor och utdelningen på 2,60 kronor.
För 2009 siktar Aktiespararen på ett rörelseresultat för Billerud om drygt 200 miljoner kronor efter tre svaga inledande kvartal. Vinsten per nuvarande antal aktier blir 1 krona, vilken borde lämnas som utdelning eftersom 2008 inte gav något. Målet för skuldsättningen är uppfyllt, och utsikterna för 2010 är ljusa.
Billerud, med 120 000 ägare, är en av de mest spridda aktierna på Stockholmsbörsen. Att den kommit på banan igen med utsikter att återta positionen som en stabil utdelningsaktie är mot den bakgrunden särskilt positivt.
