Börsen i ett avgörande skede

Har vi sett botten på börsen, eller var uppgången i februari bara en tillfällig återhämtning och andhämtningspaus inför nästa fas av nedgången? Ingen kan ge ett exakt svar. Det finns fortfarande gott om pessimister, och de har dessutom lättast att komma till tals i massmedier och andra sammanhang.

Däremot har optimisten fortfarande en otacksam uppgift, även om mycket talar för att botten på börsen kan vara nära – såvida den inte rentav redan är passerad.

Vi vet att börsen rör sig i cykler, och vi vet att en nedgång förr eller senare följs av en uppgång. Vad vi aldrig kan veta är hur länge nedgången pågår och hur djup den blir. Vi vet också att mycket psykologi finns inbakad i spelet på börsen, ett spel som ofta präglas av girighet och rädsla. När aktiekurserna rör sig uppåt hjälper girigheten dem upp till alltför höga nivåer, och när de faller bidrar rädslan till att förstärka nedgången.

Bakom all psykologi och alla siffror finns dock en verklighet som handlar om nivån på efterfrågan ute bland företagens kunder. Bokslutet för sista kvartalet 2007, och de signaler som företagen sände ut om det aktuella marknadsläget i samband med att rapporterna presenterades, gav inga bevis på att en lågkonjunktur står för dörren. Ändå har marknaden prisat in just en lågkonjunktur i börskurserna, efter ett drygt halvår av fallande kurser.

Med detta vill jag ha sagt att dagens prissättning på börsen inte styrs av faktiska resultat i företagen utan i hög grad i stället bygger på antagandet att den lågkonjunktur som många räknar med är på väg leder till ganska rejäla vinstfall. Det är när och om vi ser dessa som jag räknar med att börsen kan falla ytterligare 10–15 procent, vilket i så fall bör inträffa någon gång under sommarhalvåret.

Om vinstfallet inte skulle inträffa – låt säga att det i stället blir en mild konjunkturinbromsning som knappt sänker vinsterna alls från dagens nivå – tror jag att vi på ett års sikt kan se börskurser som står 25–30 procent högre än i dag.

Även om mitt mer negativa scenario skulle inträffa tror jag faktiskt att kurserna kan stå en bit högre om ett år än de gör i dag. Ett skäl är helt enkelt att priserna på börsen om ett år speglar förväntningar om vinster 2010 och framåt, och vid det laget tror jag ganska säkert att vi på nytt kan se en uppgång i den internationella konjunkturen.

Vilken taktik ska man då tillämpa i det rådande läget? Jag tror att en konsekvent köp- och behållstrategi är det klokaste valet. Välj ut ett antal företag som du tror kommer att ha en god långsiktig vinstutveckling. Titta inte så mycket på bransch utan välj snarare företag som visat god historisk förmåga att skapa resultat, som har en stark, genomtänkt och konsekvent affärsidé, skicklig ledning samt tydliga huvudägare.

Köp aktier successivt i de företag du bestämt dig för ska ingå i din långsiktiga portfölj. För att ett köp ska vara aktuellt bör du också vara beredd på att behålla aktierna i åtminstone två till tre år. Enda anledningen till försäljning under denna tidsperiod är om du märker att det händer något i något av företagen som innebär att dina ursprungliga skäl till att äga aktier i det inte längre håller. Genom att köpa med målet att behålla aktierna under några år undviker du att falla i de psykologiska fällor som lätt uppenbarar sig i ett svagt marknadsklimat.

Om jag ändå uppehåller mig en del vid alla de kortsiktiga hot som finns står det klart att det dröjer ett tag innan man kan summera alla effekter av den amerikanska bolånekrisen. Det kommer säkert att dyka upp ytterligare en del storförluster i det internationella banksystemet, och mycket sannolikt får en del aktörer svårt att överleva. På senare tid har det pratats om riskerna i det isländska banksystemet, och det är möjligt att det slutar med en krasch för någon eller några av de isländska finansvikingarna.

Svenska banker har, däremot, haft kontroll över sina risker. Boksluten för 2007 visade överlag starka resultat, och det tycks till och med vara så att de nordiska bankerna i delar av verksamheten tjänar mer pengar än tidigare som en följd av den internationella finanskrisen. Anledningen är att konkurrensen på utlåningsmarknaden till företag har minskat, vilket gett bankerna möjlighet att öka marginalerna. Som jag påpekade i min förra krönika är svenska bankaktier attraktivt värderade. Detta omdöme kvarstår efter att jag sett boksluten.

Ett par andra hot ligger i det höga oljepriset samt att USA-dollarn har fortsatt att falla. Oljepriset bidrar till att späda på inflationen, och med höga priser på bensin och andra drivmedel minskar utrymmet för annan konsumtion. Ett högt oljepris kan därför på flera sätt spä på problemen i ekonomin.

Dollarns fall är delvis en följd av den svaga utvecklingen i amerikansk ekonomi, men det förmodligen främsta skälet till det senaste fallet är centralbankens räntesänkningar. Parallellt med att räntan ligger still inom euroområdet har det blivit mindre intressant att placera pengar till den avkastning som dollarn kan ge.

En fördel (utöver att det blivit billigt att vara turist i USA) är att amerikanska företag har stärkt sin konkurrenskraft. Detta kan bidra till att mildra några av de obalanser som länge funnits, framför allt det stora handelsbalansunderskottet. När amerikanska företag får lättare att konkurrera på världsmarknaden ökar chansen till att USA:s ekonomi snart är på bättringsvägen.

I ett svenskt perspektiv överväger dock nackdelarna med en svag dollar, åtminstone på kort sikt. Låg dollarkurs leder till att många företag får lägre exportinkomster när sådant som säljs i dollar räknas om till svenska kronor. Omräkningen av de vinster svenska företag gör i USA blir också lägre med en svag dollarkurs. Eventuellt kan vi få se en del tråkiga följder av den svaga dollarn när årets första kvartalsrapporter presenteras.

Det riktigt stora frågetecknet är hur djupt USA:s ekonomi sjunker. Det mesta av den senaste tidens statistik pekar mot en tydlig inbromsning. Om det blir tillbakagång eller inte, det vill säga minst två kvartal med krympande ekonomi, är dock svårt att säga.

Samtidigt tycker jag att frågan är mer av akademisk karaktär. Det spelar inte så stor roll om ekonomin växer med några tiondelar eller om den halkar ned strax under nollstrecket.

Men börsen har redan tagit ut mycket av en kommande lågkonjunktur i kurserna. P/e-talen är nere på tioårslägsta; samma sak gäller om vi även tar hänsyn till börsens värdering i förhållande till räntan. Ytterligare ett mått är bolagens direktavkastning i förhållande till räntan. Även med detta mått är börsen attraktivt värderad.

Det lär inte dröja alltför länge förrän vi har svaret på om detta räcker för att åstadkomma en varaktig vändning på börsen.