Investeringsklockan används av många kapital- och fondförvaltare världen över – kanske inte alltid direkt, men den finns ofta med i bakgrunden inför placeringsbesluten. Det borde den göra också för vanliga vardagsinvesterare, ty den förklarar hur och varför olika tillgångsslag som aktier, fastigheter, råvaror och ränteplaceringar rör sig i olika faser i konjunkturcykeln. Därför följer Aktiespararen med något tertials mellanrum upp läget.
Med hjälp av omvärldsfaktorer som tillväxt, inflation, räntor med mera vill vi fastställa vad klockan är och därmed hur vi ska placera och vad som ska över- respektive underviktas. Naturligtvis är inget helt givet och säkert; förändringar sker under vägen, och klockan kan periodvis gå även baklänges. Men om vi gör en någorlunda rätt bedömning ger den en god fingervisning om framtiden.
I återhämtningsfasen efter en recession drabbas marknaden av och till av osäkerhet. Är vändningen varaktig, eller är den tillfällig? Och när återhämtningen ”mognar” efter något år mattas den ofta tillfälligt av och skapar oro för ett bakslag i konjunkturutvecklingen. Det sistnämnda såg vi under sommaren.
Vår fokus med investeringsklockan är främst den globala utvecklingen och, beroende på bedömningen om vad klockan är för världsekonomin, hur investeringar bör fördelas och viktas i olika tillgångsslag. Men vi kan också utifrån ett tillväxt- och inflations/räntescenario placera in olika regioner i klockan och få en uppfattning om var vi är.
Olika regioner går nödvändigtvis inte i tandem – som nu, till exempel. Däremot var recessionen 2008 globalt synkroniserad, utlöst av bank- och finanskrisen i USA. Om nuvarande läge är min bedömning följande:
Den globala ekonomin, där tillväxtländer drar åt det positiva hållet och EMU/USA åt det negativa, befinner sig runt klockan 11. Inflationen och fastighetspriser i tillväxtländer (även Sverige) stiger, men de sjunker i USA och Europa. Tillväxtländerna har extremt god tillgång på pengar, och valutareserverna ökar. Slutsatsen är att det globalt sett tuffar på ett tag till men att en avmattning kan komma under 2011.
Läget för USA är lite knepigare. Tillväxten var stark i slutet av 2009 och början av 2010, men den har mattats betydligt sedan dess. Detta pekar på att klockan slog 3 i mars/april och att USA sedan dess har rört sig mot nuvarande klockan 6–8. Valutareserven krymper, det är svårt för hushåll och företag att låna pengar, fastighetspriserna fortsätter nedåt, och räntorna sjunker.
Dessa parametrar stämmer, men det som komplicerar bedömningen är att inflationen är låg och fortsätter nedåt. Inflationsparametern kan dock ha ”satts ur spel” av de enorma stimulanspaket som centralbanken tillfört ekonomin (och som på sikt borde leda till hög inflation). USA-börsen har inte hängt med, men om tidsbedömningen är korrekt blir 2011 ett bättre år för amerikanska aktier än i år.
Tillväxtländerna befinner sig, enligt min uppfattning, mellan klockan 12 och 1. Inflationen är visserligen inte som lägst, det var den i till exempel Kina för drygt ett år sedan. Det tar dock 5–8 år för klockan att fullborda ett varv, vilket betyder att en ekonomi kan befinna sig i en viss kvadrant under flera år. I övrigt stämmer parametrarna för detta läge.
Jag gör samma bedömning för Sverige. Inflationen var som lägst i slutet av 2009, fastighetspriser och räntor stiger liksom börsen. En förflyttning från klockan 1 till 2 kan ta allt från något eller ett par kvartal upp till något år, men sannolikt ska Stockholmsbörsen kunna fortsätta uppåt ännu en tid.
Läget i euroländerna är splittrat. PIIGS-länderna befinner sig i kvadranten 3–6, medan Tyskland ser ut att befinna sig mellan 10 och 12. Övriga, som Frankrike, Italien med flera, finns någonstans däremellan, alltså mellan 12 och 3.