Investeringar i öster är inte i ropet som förr, vilket drabbar Vostok Nafta. Familjen Lundins lyskraft finns där genom ett ägande på 28 procent, men det räcker inte. Ryssland är förvisso R i tillväxtmarknadernas BRIC, men landet är i vanrykte bland investerare. Ryska börsbolag värderas 20 procent lägre än sina historiska genomsnitt. Därtill får Vostok Nafta kämpa i uppförsbacke mot den efterhängsna investmentbolagsrabatten, som gör tillgångarna mer värda utanför än innanför bolagets hägn.
Ställd inför dessa oomkullrunkeliga fakta deklarerade ordföranden Lukas Lundin nyligen att kapitalet ska delas ut över 3–4 år. Aktuellt substansvärde är 45 kronor, och aktien handlas till under 40 kronor. Rabatten är låg jämfört med den för kompanjonen Kinnevik, som rabatteras med 30 procent. Att handlas med rabatt är dock inte Lundinarnas filosofi – det är en skymf …
Framlidne Adolf Lundin noterade bolaget 1997. Länge var gasjätten Gazprom portföljens huvudattraktion. Fast i rabatträsket gjordes 2007 en uppdelning i Vostok Gas (gamla Vostok Nafta som behöll Gazpromposten) och den nuvarande aktien. Tanken var att lyfta fram potentialen i övriga innehav. Under finanskrisen gick Vostok Gas, som agerade med belåning, dock i kvav.
Belåningen i Vostok Nafta tvättades bort med en nyemission på en halv miljard kronor i början av 2009. Aktien pressades nedåt. Lån har sedan dess utmönstrats från affärsidén, som är att långsiktigt och som aktiv ägare investera i Ryssland där bolaget har erfarenhet och nätverk. Hög substanstillväxt är målet. Utdelning lämnas inte, men inlösen/återköp kan göras.
Mer konkret är den röda tråden riktigt billiga tillgångar, i vilka marknaden ännu inte sett att en god avkastning kommer att genereras. Det största innehavet, Black Earth Farming (BEF), noterat i Stockholm och 20 procent av portföljen, är just ett sådant omvärderingsfall. BEF äger 300 000 hektar jordbruksmark, maskiner och silor och är obelånat. I år vankas, enligt Vostok Nafta, ett bra -rörelseresultat för första gången, och när börsen får upp ögonen för detta borde aktien stiga med 50 procent.
Men det är ändå bara början. Fortsatta effektiviseringar ska fördubbla resultatet på två år, vilket kan ge en aktiekurs på 3 gånger dagens. Ledningen för Vostok Nafta är hyggligt säker på att gjorda planer kommer att förverkligas och synliggöras.
Inom oljesektorn finns TNK-BP, 20 procent av portföljen, ett av de största ryska oljebolagen. Med BP:s färska samarbete med statliga Rosneft är det schism mellan huvudägarna i TNK-BP, vilket kan ge ett lyft för aktien.
Kolbrytande företag väger 12 procent i portföljen liksom övriga råvaror, med rådiamanter, järnmalm, koppar och uran. I infrastruktursektorn, 8 procent av portföljen, finns investeringar i rörledningsföretaget Transneft och en handfull cementföretag.
Liksom i rysk ekonomi i stort är alltså tung industri, råvaror, skogs- och jordbruk stora portföljinslag, runt 85 procent. I det lättare gardet avancerar det snabbväxande kreditkortsföretaget Tinkoff tillsammans med de ryska Gula sidorna. För stjärnskottet Avito ser Vostok Nafta en tiofaldig värdeökningspotential.
Substansvärdet är cirka 4,5 miljarder kronor, fördelat på 101 miljoner aktier. Förvaltningskostnaderna drar 0,7 procent, lägre än för aktiva aktiefonder.
Stor potential för värdestegring samsas med hög risk i enskilda innehav och riskspridning över ett tjugotal innehav. Det är rimligt att tro att det blir som Lukas Lundin förutskickar, nämligen värdestegring och utskiftning av kapital i takt med att investeringarna mognar. Att satsa gården vore fel, men för riskvilliga är en större slant inte feltänkt.