I juni är det fem år sedan Lundin Mining drog i gång på allvar med förvärvet av Zinkgruvan i Närke. Ett halvår senare övertogs koppar/zink-gruvan Storliden utanför Skellefteå och strax efteråt den irländska zinkgruvan Galmoy. Det var snabbt marscherat och vältajmat, för superkonjunkturen stod för dörren.
Under 2006 slogs bolaget ihop med Eurozinc, varigenom bland annat den portugisiska gruvan Neves-Corvo tillfördes. Året därpå förvärvades den spanska nickelgruvan Aguablanca och 1/4 i Tenke, en stor fyndighet av koppar och kobolt i DR Kongo som går i produktion i år.
Eftersom expansionslustan krävde mer kapital än de fria kassaflöden som gruvdriften genererade emitterades nya aktier längs vägen, och lån togs upp. Resultatmässigt blev det en förlust på 957 miljoner USA-dollar i fjol, främst på grund av nedskrivningar. Aktien, som var uppe kring hundralappen såväl 2006 som 2007, är nu tillbaka där den började för fem år sedan och har som lägst varit nere på 5 kronor.
”Lyckan står den djärve bi” förefaller vara en devis som är tillämplig här. Från halvårsskiftet i fjol till årsskiftet rasade kopparpriset med 70 procent, och zinkpriset halverades på sluttampen av ett tvåårigt fall. Att bolaget agerat djärvt råder inget tvivel om, men det var illa förberett på ras av denna magnitud. På senhösten bröt bolaget mot villkoren i en lånefacilitet på 575 miljoner dollar, och presumtiva köpare hade flytt gruvfälten. Därtill pockade Tenke på ytterligare runt 250 miljoner dollar från Lundin Mining.
I stället för att kasta in handduken sydde bolaget ihop en fusion med det kanadensiska gruvbolaget Hudbay, som tecknade 20 procent av aktierna i Lundin Mining för 111 miljoner dollar. Hudbays ägare revolterade dock mot fusionen, men pengarna räddade Lundin över årsskiftet.
Svaga signaler om förbättrad konjunktur satte i mars och april fart på metallpriserna och aktien, som steg med 200 procent från bottenläget. I april gjordes en riktad nyemission via en kanadensisk bank, som tillförde bolaget 150 miljoner dollar och täckte det kassamässiga underskottet under första kvartalet plus lite till. De högre metallpriserna gör att den löpande intjäningen åter är positiv.
Av ett tiotal viktiga tillgångar 2007 återstår nu tre som går runt, Zinkgruvan, Neves-Corvo och den mindre Aguablanca, samt därutöver Tenke. Storliden stängdes i fjol, Aljustrel såldes i februari, och Galmoy stängdes i maj.
Koppar är viktigast, med en andel av Lundin Minings försäljning på 65 procent. Zink svarade under första kvartalet för 16 procent, nickel för 8, bly för 7 och övriga för 4 procent. Produktionen hålls uppe på fjolårets nivåer, men intäkterna föll till 1/3 under första kvartalet. Resultatet blev en förlust på 14 öre per aktie.
Lundin Mining har ett börsvärde på runt 10 miljarder kronor. Nettoskulden är 800–900 miljoner kronor, och sammantaget värderas bolaget till omkring 11 miljarder kronor (vid kurs 18 kronor). Aktiespararen siktar på en omsättning i år på motsvarande drygt 5 miljarder kronor och ett rörelseresultat före avskrivningar på nära 1,5 miljarder kronor. Bolaget värderas till 7 gånger detta resultat, vilket är något högt.
Utanför kalkylen ligger övriga projekt, särskilt Tenke, där parterna investerar 1,75 miljarder dollar i en första fas. Gruvan ska nå en årstakt på 115 000 ton koppar under andra halvåret i år. Den politiska risken i DR Kongo är dock hög, och staten, som äger 17,5 procent i projektet, tog för två år sedan initiativ till omförhandlingar av villkoren.
Lundin Minings facit de senaste åren är inte bra: alltför snabb expansion, för få vältajmade avyttringar, för stora lån och inga utdelningar. Aktien kan räknas hem, men den är spekulativ, och eftersom bolaget förefaller att köra på högsta möjliga fart i alla väder vilar det på aktieägarna att kliva på och av i rätt tid.
