Lappland Goldminers gräver guld i Lappland
Lappland Goldminers har under mer än tio år varit verksamt med prospektering efter guld. Genom två förvärv i fjol, bägge från konkursboet efter Scan Mining, fick bolaget en ny inriktning och blev ett produktionsbolag. Första förvärvet var samtliga tillgångar i guldgruvan Pahtavaara i finska Lappland. För gruva, anrikningsverk, tillstånd och inmutningar betalade Lappland Goldminers 3,1 miljoner euro. Gruvan har en historisk produktionsnivå på runt 1 000 kilogram guld per år.
Intjäningen följer uppgjorda planer, som innebär ett resultat före räntor och avskrivningar på 50 miljoner kronor per år vid full drift. Lappland Goldminers startade produktion i somras, och företagsledningen räknar med att brytning kan ske under minst fem år.
Bolagets andra förvärv var Blaikengruvan AB, med anrikningsverk och gruvor i Blaiken och Svartträsk. Köpeskillingen uppgick till 40 miljoner kronor och ska erläggas under tre års tid. De tillgångar i Blaiken och Pahtavaara som Lappland Goldminers förvärvat för drygt 70 miljoner kronor var bokförda i 700 miljoner kronor hos Scan Mining.
Ledningen räknar med att produktionen i Pahtavaara och Blaiken ska börja ge positiva kassaflöden från och med tredje kvartalet i år. För att finansiera verksamheten fram till dess genomförde bolaget i februari en riktad nyemission på 52 miljoner kronor före emissionskostnader. Emissionskursen var 7 kronor per aktie. En nyemission riktad till alla aktieägare på samma villkor ska genomföras senare i år.
Lappland Goldminers har säkrat ett antal guldfyndigheter längs guldlinjen i Västerbotten. Utöver Blaikengruvan med anrikningsverk finns här också bolagets stora gruvprojekt Fäboliden, som i fjol fick de nödvändiga miljötillstånden för anläggning av en gruva. I Fäboliden har bolaget betydande malmreserver, som betyder att gruvan om fem år bedöms bli Europas största guldgruva i drift.
Mycket har gått Lappland Goldminers väg det senaste året inräknat guldpriset, som i kronor ligger runt den högsta nivån som hittills noterats.
Herman Sjöberg
Varyag erbjuder hög risk och jättebillig substans
Att gå i österled har under det senaste året visat sig vara en dålig idé, vare sig äventyret inriktats på guld, olja, fastigheter, jordbruksmark, börsnoterade aktier eller, som i Varyags fall, grus och skogsmark.
Den moderna varianten av vikingatåg agerar bakvänt: lastade med rena penningar drar vikingarna i väg, och hem vänder de med råvarutillgångar som ägarna värderar till en bråkdel av insatsen. I Varyags fall handlar det om 600 friska miljoner som blivit 150 miljoner kronor i börsvärde. Det egna kapitalet på 46 kronor per aktie handlas i intervallet 11–13 kronor.
Varyags verksamhet började sommaren 2006, med affärsidén att investera i onoterade ryska råvarubolag. Till kursen 50 kronor bärgades 440 miljoner kronor, och aktien noterades på First North-listan. Ett drygt år senare gjordes en nyemission på 200 miljoner kronor till kurs 45 kronor.
Den egna organisationen är liten, endast VD och ekonomichef. I stället köps rådgivning och andra tjänster från ett ryskt förvaltningsbolag, som har en garanterad ersättning på 2,5 procent av kapitalet, eller 15 miljoner kronor per år. Därutöver har det ryska bolaget en prestationsbaserad ersättning om 20 procent på de vinster som överstiger en tröskelavkastning på 8 procent per år. Avtalet gäller i sju år. Samlade förvaltningskostnader blev 25 miljoner kronor i fjol, motsvarande 4 procent av eget kapital. Kostnaderna är höga jämfört med aktiefonder, men jämförelsen haltar, eftersom rattandet av onoterade tillgångar kräver mer handpåläggning.
Hälftenägda Rusforest, där Vostok Nafta är partner, arrenderar 1 miljon hektar skogsmark i Sibirien. Bolaget investerar i sågverk och planerar för pelletsverk. Grusprojektet i Karelen har försenats men kommer i gång på allvar i år, med licens på stenbrott och nya krossar.
Återstående kassa är drygt 50 miljoner kronor. Bolaget har inga banklån och ska kunna ta projekten i mål. Kommande investeringar ska finansieras ur främst skogsrörelsens kassaflöde.
Största aktieägare är Vostok Nafta, med 10,8 procent. Ordförande är förre ambassadören i Moskva, Sven Hirdman.
Konjunkturläget är svagt men ryskt kostnadsläge fördelaktigt. Enligt bolagets beräkningar kan projekten ge en avkastning på 18 procent årligen framöver. Det är upp till bevis i år. Att döma av börskursen är risken för bakslag skyhög, liksom korruptionen i Ryssland, och förväntningarna är lågt ställda. Billigare substans är dock svår att hitta.
Dag Rolander