Ska man välja den gode eller den onde? Valet är självklart i andra sammanhang, men här handlar det om aktier. Tobak och sprit, till exempel, går bättre på börsen än läkemedel, inte bara i fjol.
Sedan december finns dock inte längre ”den fule” (Öresund), sedan kompanjonskapet upphört mellan Mats Qviberg och Sven Hagströmer som likt trätobröder i gamla tiders arvskiften kluvit stugan tvärs över åsen, plockat ned och märkt upp timret för att kunna bygga nytt var och en på sitt håll. Aktieägarna bjuds att välja sida eller dela husvärme hos båda.
Under och efter fiaskot med HQ Bank sommaren 2010 har Sven Hagströmer publikt distanserat sig från Mats Qviberg, HQ:s ordförande och kompanjonen sedan 1990 i värdepappersbolaget som bar deras namn och senare också i investmentbolaget Öresund, som de gemensamt tog kontroll över. Sedan 1994 har Öresunds substansvärdetillväxt överträffat Stockholmsbörsens index med i medeltal 5 procent per år – en strålande prestation.
Parhästarnas relativt sett sämsta år blev inte 2010, då substansvärdet ökade med 12 procent mot index 27 procent, utan 1999, då en IT-yrande börs ledd av Ericsson lyfte 70 procent mot 51, mer nyktra, procent för Öresund. Sett över hela perioden 1999–2002 blev avkastningen för index dock ett minus på nära 20 procent, medan Öresund fördubblade sitt kapital.
Mats Qviberg är sedan 2010 en jagad man – både av storägarna i HQ, mångmiljardärerna Sten Mörtstedt (fastigheter) och Kristoffer Stensrud (Skagen Fonder), som anser sig förda bakom ljuset och processar via domstol, och av andra som vittrar blod eller kanske har en oplockad gås med honom.
Rättvisans kvarnar maler långsamt. Det lär dröja flera år innan processandet med anledning av HQ är avslutat. Statliga Revisorsnämnden tog också längre tid på sig än normalt när HQ:s revisors insatser, efter en anmälan från Finansinspektionen, skulle bedömas.
Avgörandet i höstas blev en chock, eftersom revisorn i praktiken friades helt. Beslutet gav också starkt stöd, om än indirekt, för HQ:s redovisning av den omtalade värdepappershandeln, som huvudsakligen bestod av positioner på optionsmarknaderna. Förlusten blev 1,2 miljarder kronor i juni 2010, men de bokförda värdena vid årets ingång måste inte för den sakens skull ha varit regelvidriga.
Mats Qviberg är inte rehabiliterad i allmänhetens ögon genom nämndens utslag i revisorsfrågan. Han är således fortfarande den onde. Att skadestånd kan komma att utkrävas av Qviberg förefaller dock föga troligt, liksom att Öresund, på grund av ”ond tro”, blir återbetalningsskyldigt för utdelningar mottagna från HQ för åren 2007–2009 till ett belopp om totalt 140 miljoner kronor.
Tvisten kvarstår för övrigt i Öresund, medan kostnader för övriga kända och eventuella nya tvister från förfluten tid delas mellan Öresund och Hagströmers nya bolag i proportionerna 41 respektive 59 procent. Rimligen har en kostnad redan reserverats i bolagens balansräkningar, väl tilltagen ställd mot kommande juridiska kostnader och risken för betalningar till HQ. Någon korrigering med anledning av tvister görs därför inte i Aktiespararens substansberäkningar (se sidan 28).
Inför och på bolagsstämman den 16 december, som fattade beslut om att genomföra uppdelningen av Öresund, framställdes kritik från såväl styrelseledamöter som andra. Kritiken bestod i första hand av att uppdelningen löser personliga knutar mellan de två största aktieägarna men medför kostnader i varierande grad för alla ägare.
Förfarandet utlöser reavinstskatt i förtid för många. Därtill kommer högre kostnader totalt sett med två börsplatser och annan dubblering, även om beloppen är låga, och risk för ett lägre intresse och därmed högre substansrabatt på aktierna, eftersom bolagen var för sig får lägre börsvärde, försämrad likviditet i aktiehandeln och färre ägare. Riskspridningen i aktieportföljerna påverkas också negativt.
Före uppdelningen ägde Sven Hagströmer 18,5 procent och Mats Qviberg 12,8 procent i Öresund. Deras inbördes ägarandelar förhöll sig till varandra i proportionerna 59 respektive 41 procent. Delningen av Öresund innebär att 59 procent av nettotillgångarna flyttas till ett nybildat bolag, ännu kallat Newco, som skiftas ut till Öresunds aktieägare genom ett ganska komplicerat inlösenförfarande.
Aktieägarna har för varje innehavd aktie erhållit en inlösenrätt. Nio rätter berättigar till inlösen av fem aktier i Öresund som därmed dras in och byts mot fem aktier i Newco. Antalet utestående aktier i Öresund minskar från runt 49 miljoner till knappa 22 miljoner, och antalet aktier i Newco blir drygt 27 miljoner.
En poäng med inlösenförfarandet är att aktieägarna kan välja om de vill vara aktieägare i båda bolagen, och därmed behålla samma portföljtillgångar som tidigare, eller koncentrera ägandet till ett av bolagen. Den som använder sina inlösenrätter blir ägare i båda bolagen. Den som säljer sina rätter behåller aktierna i Öresund, och den som köper ytterligare rätter över börsen kan lösa in samtliga sina Öresundaktier och byta dessa till Newco.
Qviberg, som ska behålla samtliga sina Öresundaktier, säljer sina rätter till Hagströmer, som därmed samlar sitt ägande till Newco. Därmed tar Qviberg (med familj) ensam kommandot i Öresund med nära 30 procent av aktierna, medan Hagströmer får runt 34 procent av aktierna i Newco. Eftersom Öresunds aktieportfölj värdemässigt, men inte till innehåll, fördelades mellan nya Öresund och Newco står övriga aktieägare inför ett knepigare val än det mellan den onde och den gode: Bolagens portföljer i utgångsläget behöver ställas mot varandra.
Den största skillnaden är att Newco tillförs innehaven i Avanza, Haldex och Concentric, medan aktieposterna i Fabege och Skistar, samt huvuddelen av innehavet i Bilia, stannar i Öresund.
Dessa sex aktieposter står för 39 respektive 55 procent av portföljvärdet. Lägg därtill onoterade Carnegie, och fyra innehav svarar för över 50 procent i Newco och 68 procent i Öresund. Till aktuella kurser är Aktiespararen mer positiv till Newcos portfölj än till Öresunds. Men det är närmast självklart att vi strax får se förändringar i sammansättningen med en breddning av i första hand Öresunds portfölj.
Newco kommer, liksom Kinnevik och Lundbergs, att vara ett förvaltningsbolag med avsikt att satsa på investeringar i onoterade bolag. Reavinster och utdelningar från investeringar i onoterade aktier är skattefria för aktiebolag, liksom utdelningar och reavinster från innehav där ägarandelen är större än 10 procent (Avanza, Concentric, Haldex). Handelsvinster med börsaktier och utdelningar från mindre innehav än 10 procent blir däremot skattepliktiga. För investmentbolag är sådana intäkter skattefria, givet att de vidareutdelas till de egna ägarna.
En oro inför uppdelningen var att aktierna skulle handlas till hög substansrabatt. Såväl Kinnevik som Investor och Bure handlas med rabatter överstigande 30 procent och Industrivärden och Lundbergs till över 20 procent. Aktiespararen beräknar substansrabatten i Öresund till 15 procent vid årsskiftet och till 17 procent för Newco. Det är något lägre än tidigare för Öresund.
Newcos aktie noteras inte förrän i februari. Man kan dock redan nu räkna fram hur mycket aktien ”kostar”, eftersom både inlösenrätter och Öresundsaktien handlas. För att få en aktie i Newco behöver man betala med 1,8 inlösenrätter (nio rätter för fem aktier) plus lämna ifrån sig en Öresundaktie. Vid årsskiftet var kurserna 6,70 respektive 93,75 kronor, och en aktie i Newco kunde därmed anskaffas för 105,80 kronor.
Före fiaskot med HQ handlades Öresunds aktie med en premie i förhållande till substansvärdet – med stöd av stark historik, generösa utdelningar och återköp av egna aktier när rabatt förelåg. Både Öresund och Newco kommer att ta upp frågan om inlösen av aktier på sina bolagsstämmor framöver om aktierna skulle handlas med en rabatt högre än 10 procent. Det återstår att se hur effektiv en sådan klausul i bolagsordningen är för att mota rabattolle i grind.
Av Öresunds sju anställda stannar tre, inklusive nye VD:n Fredrik Grevelius, kvar, medan fyra, inräknat VD Stefan Charette, flyttar till Newco. Varken Sven Hagströmer eller Mats Qviberg var anställda i Öresund utan uppbar styrelsearvoden om vardera 0,6 miljoner kronor.
Den 1 februari väljs ny styrelse i Öresund, sedan flertalet av de gamla valt att avgå (för att troligen dyka upp hos Hagströmer i Newco). Sandviks förre VD, Per-Olof Eriksson, kvarstår, liksom Mats Qviberg, och in kommer, som fjädrar i Qvibergs hatt, bland andra förre justitie och utrikesministern Laila Freivalds och Marcus Storch, bland annat ordförande i Nobelstiftelsen och tidigare VD för AGA under 15 år.
I dagsläget råder Aktiespararen inte till köp i vare sig Öresund eller Newco, eftersom portföljinnehaven inte är tydligt attraktiva samtidigt som substansrabatten är relativt låg.
Hur aktieägare i Öresund och innehavare av inlösenrätter bör agera är knepigare att avgöra och beroende av såväl skattesits som hur den övriga aktieportföljen ser ut. Den som redan äger Fabege bör kanske gå till Newco, och den som äger Avanza ska kanske sälja samtliga inlösenrätter och stanna i Öresund.
Den som är rådvill använder innehavda inlösenrätter och blir därmed ägare i båda bolagen. På kort sikt blir då förändringen, bortsett från reavinstskatt som de flesta träffas av, inte så stor. Vad herrarna har i kikaren blir tydligare vad det lider och när fläckarna på Mats Qvibergs sköld suddas ut.
