Hopp för börsen trots alla risker

April inleds med det viktiga G 20-mötet i London, där ledare för de största ekonomierna i världen möts för att komma fram till slutsatser om vad som ska göras för att få fart på världsekonomin. Inför mötet har det handlat om att några länder främst velat diskutera framtida regelverk för att bland annat finanssystemet ska fungera bättre.

Andra länder, däribland USA, har varit mer intresserade av att diskutera mer akuta åtgärder för att komma till rätta med den pågående krisen. Det lutar åt att det blir den senare linjen som fått det tyngsta ordet, vilket i så fall är positivt. När världens ledare får en chans att träffas är det naturligtvis av yttersta vikt att mötet utmynnar i konkreta åtgärder för att ekonomin ska komma på fötter. Samtidigt ska man inte hoppas för mycket på den här typen av möten, som ofta blåses upp i medierna innan de hållits. När väl ett slutdokument är på plats känns resultatet ofta ganska magert.

Vid sidan av det normala inflödet av ekonomisk statistik står vi i april inför en ovanligt intressant rapportsäsong. Vi kommer nu att få svart på vitt hur det går i företagen och om det finns något litet ljus i tunneln. Alla vet i och för sig att resultatet för många företag har fallit dramatiskt jämfört med hur det såg ut för ett år sedan. Mer intressant är hur trenden sett ut under de senaste månaderna jämfört med det svaga fjärde kvartalet i fjol samt, framför allt, vilken syn företagsledningarna har på framtiden.

Vinstprognoserna för 2009 är redan rejält nedjusterade, men det är sannolikt att bedömningarna skrivs ned ytterligare när facit finns för hur året har inletts. Sannolikt kommer en del svaga resultat dessutom att leda till sänkta vinstprognoser för 2010. Den vecka som inleds den 20 april blir särskilt spännande, med rapporter från flera av de tunga verkstadsbolagen.

Samtidigt pågår bolagsstämmosäsongen för fullt. En negativ faktor den här våren är att de totala belopp som delas ut till aktieägarna krymper rejält jämfört med tidigare år. I kombination med omfattande nyemissioner, inte minst från bankerna, har mängden kapital som är tillgängligt för investeringar på aktiemarknaden krympt.

Dessutom kommer fler emissioner med all säkerhet att aviseras, vilket dränerar marknaden på ytterligare kapital. Bland andra har Investors VD Börje Ekholm, vars ord måste betraktas som tunga i sammanhanget, vid olika tillfällen den senaste tiden varit citerad i massmedierna i samband med att han pekat på behovet av nyemissioner.

Ett bolag gör nästan alltid bäst i att genomföra en nyemission i god tid innan det blir tvunget till det på grund av en alltför svag balansräkning eller bristande likviditet. Detta medför att så fort börsklimatet blir lite bättre kommer en del bolag att avisera emissioner som ett led i förberedelserna för en eventuellt långvarig lågkonjunktur.

Tittar vi tillbaka på Stockholmsbörsens index ser vi att det en bit in i mars låg kvar i samma intervall där det legat sedan i oktober. Vi kan också konstatera att Stockholm under 2009 är en av de börser som klarat sig relativt sett bäst. Trots ett par bakslag har index, per mitten av mars, inte fallit under nivåerna i oktober och november.

Stockholmsbörsens relativa styrka kan till stor del förklaras av kronans depreciering. Till de stora vinnarna på den kraftiga kronförsvagningen hör Ericsson, men även lastbilsföretagen Volvo och Scania gynnas rejält, inte minst relativt sina konkurrenter. Bland mindre företag kan Skistar med sina fjällanläggningar räkna med ökade intäkter när det blivit dyrare för svenskar att semestra utomlands och samtidigt billigare för utländska turister att komma hit. Allt annat lika innebär kronförsvagningen dessutom att vinsterna omräknade i svenska kronor blir högre i de svenska företagens utländska dotterbolag. Rent matematiskt ska detta leda till högre aktiekurser.

På andra ställen i världen har nya bottennivåer noterats. Nyligen var Tokyobörsens index nere på sin lägsta nivå på 26 år, och globala aktieindex rör sig runt nivåer som noterades i mitten av 1990-talet.

Den svaga börsutvecklingen under årets inledning hänger naturligtvis samman med att få positiva signaler synts till. Och enligt World Federation of Exchanges, en global sammanslutning av börser, har det totala börsvärdet mer än halverats, från 63 biljoner USA-dollar sedan nedgången inleddes i oktober 2007 till 31 biljoner i januari i år.

Slutet på finanskrisen är fortfarande långt borta. Ytterligare statliga ingripanden behöver vidtas för att påskynda återställandet av förtroendet för det finansiella systemet. Problemen i finanssystemet bromsar dessutom en allmän ekonomisk återhämtning.

Arbetslösheten fortsätter att öka, och många får mindre pengar att röra sig med under ganska lång tid framöver. Dessutom kommer sparandet att öka, inte minst är ett sådant scenario högst sannolikt i USA. Det är i och för sig positivt, men följden blir samtidigt att konsumtionen hålls tillbaka och därmed också den ekonomiska tillväxten.

En allt tydligare bild tonar dessutom fram som visar att någon ekonomisk uppgång att tala om knappast kommer förrän en bit in på 2010. Världsbanken talar om en tillbakagång totalt sett för världsekonomin under 2009, något som inte inträffat sedan 1930-talet. Tyvärr är det dessutom sannolikt att ekonomiska bedömare fortfarande målar framtiden i alltför ljusa färger. Det kan inte uteslutas att även 2010 blir ett ekonomiskt mycket svagt år.

Det börjar på sina håll också pratas om valutakrig, det vill säga att länder ensidigt devalverar sina valutor som ett sätt att förbättra sin konkurrenskraft. Genom att låta kronan falla fritt kan man ju säga att detta är en väg som Sverige redan varit inne på under lång tid. Att frågan blivit mer aktuell beror bland annat på att Schweiz i mitten av mars intervenerade på valutamarknaden för att sänka kursen på den i centralbankens tycke för starka schweizerfrancen.

Allt fler oroar sig också för att de extremt låga räntorna, vars syfte just nu är att bekämpa deflation, i förlängningen kan komma att skapa inflation. Centralbankschefer och politiska ledare tycks dock vara beredda att ta den risken just nu i utbyte mot att recessionen mildras.

Trots alla risker kan man se hoppfullt på börsen, som ju är ett tvärsnitt av samtliga marknadsaktörers förväntningar. Det som ska hända i framtiden brukar återspeglas i börskurserna, med en framförhållning på upp till ett år. Om det är så att tydliga tecken på en bredare ekonomisk återhämtning kan skönjas en bit in på nästa år ska det börja synas i börskurserna inom en relativt snar framtid.

Nästa skäl som talar för börsen är att värderingarna tryckts ned till så låga nivåer att många aktier bör vara lätta att räkna hem med den intjäningsförmåga som bolagen kommer att ha när konjunkturen väl stabiliserats.

Ett tredje skäl är att vi med extremt låga räntor har hamnat i ett läge där aktier, trots högre risk, erbjuder betydligt mer lockande avkastningsmöjligheter än vad många andra alternativ kan ge. Detta kommer förr eller senare att leda till ökad efterfrågan på aktier.