En mängd positiva signaler och en kombination av olika faktorer har hjälpt börsen att nå allt högre nivåer under sommaren. På flera sätt har utgångsläget varit gynnsamt för aktieplaceringar:
• När finanskrisen eskalerade för ett år sedan drogs riskpremierna upp till extremt höga nivåer. Grunden var dels den gigantiska osäkerhet som rådde kring situationen på finansmarknaden, dels frågan om hur djup och långvarig recessionen skulle bli. Med andra ord krävde marknaden mycket bra betalt för att ta på sig den risk det innebar att placera i aktier, vilket speglades i kraftigt fallande kurser.
• Många företag värderades i vintras mycket lågt i förhållande till de långsiktiga vinstutsikterna.
• Räntorna föll till rekordlåga nivåer. I kombination med ett gryende hopp om bättre tider har alternativet att placera i riskfria ränteplaceringar blivit ointressant jämfört med de avkastningsmöjligheter som aktier ger.
Nu råder en till stor del annan situation. Riskpremierna har återgått till i stort sett normala nivåer. Värderingarna är inte längre låga; tvärtom krävs rejäla vinstlyft för att man ska kunna motivera kursen på många börsbolags aktier.
Räntan är i och för sig fortfarande låg, men vi har kommit närmare en punkt där centralbankerna måste börja höja, och vi har också på senare tid fått se en del ränteuppgångar på placeringar med längre löptider.
Det går i princip att urskilja två faser i uppgången sedan börsindex på allvar vände i början av mars. Den första fasen, som pågick från mars fram till början av maj, byggde till stor del på att risken för en total härdsmälta i finanssektorn och en fortsatt nedförsbacke i den globala ekonomin kunde avskrivas. Däremot var osäkerheten fortfarande stor kring den tidpunkt när en tydligare förbättring i världsekonomin skulle kunna skönjas.
Den andra fasen av uppgången, som inleddes i början av juli, har drivits av statistik som visat att sannolikheten är hög för att ekonomin på flera håll i världen är på väg in i en tillväxtfas. Dessutom har resultatfallen i företagen avstannat.
Inköpschefsindex, en av de viktigaste temperaturmätarna på det ekonomiska läget, har i sommar visat att en överraskande stark industrikonjunktur är på gång på många håll i världen, inte minst i USA och Kina.
För första gången på ungefär ett år kan förmodligen flera länder uppvisa positiva BNP-tal för tredje kvartalet. Tecken på att den amerikanska bostadsmarknaden återhämtar sig kan också skönjas. Dessutom var julisiffrorna för den amerikanska arbetsmarknaden bättre än väntat, vilket är ytterligare ett starkt tecken på att nedgången i ekonomin är över.
Till bilden hör också att en hel del företag har kommit med överraskande bra resultat under sommarens rapportperiod. Efterfrågan är visserligen låg, men många bolag har varit duktiga på att sänka kostnaderna och den vägen lyckats leverera bra resultat.
Ett hot mot börsen är helt enkelt att uppgången har gått för snabbt. Marknaden kräver nu betydligt mer positiva konjunktursignaler än vad som behövdes i våras för att börsen ska orka gå vidare. Sannolikheten för att detta ska inträffa har minskat, i takt med att en rad positiva signaler redan har levererats.
Parallellt har kraven på bolagen höjts i takt med uppgången. Räknat på vinstprognoser för det kommande året (som i och för sig ligger långt under vad som måste betraktas som normalnivåer) har genomsnittsvärderingen på börsen sprungit upp till en hög nivå. Samtidigt dröjer det innan vi är tillbaka i en situation som kan betraktas som normal, och innan detta inträffar finns det gott om utrymme för besvikelser. Aktiemarknaden har i praktiken diskonterat vinster som knappast kommer att nås förrän om tidigast 2–3 år.
I många fall hamnade alltså rapporterna för andra kvartalet över förväntningarna. Samtidigt lämnade många företagsledningar påtagligt försiktiga uttalanden inför framtiden. Detta behöver i och för sig inte vara något hinder för en fortsatt bra börsutveckling, men det speglar åtminstone att situationen blir tuff det närmaste kvartalet.
Dessutom innebär semesterperioder att tredje kvartalet säsongmässigt alltid är svagt för en stor del av näringslivet. Detta kan skapa viss extra oro inför nästa rapportperiod, eftersom det alltid är svårt att avgöra vad som beror på säsong och vad som är följden av en fortsatt svag konjunktur. Det finns också en risk för att såväl den övergripande ekonomin som enskilda företag har påverkats positivt av tillfälliga faktorer under våren och sommaren.
Under vintern pågick en omfattande lageravveckling i de flesta företag. Möjligen drog en del företag ned lagren för mycket, vilket fått till följd att de behövt öka produktionen mer under våren än vad som egentligen är motiverat av den underliggande ekonomin.
De gigantiska stimulanspaket som sjösatts i en rad länder kan också ha haft en gynnsam effekt under våren och sommaren, men de kan knappast vara uthålliga. Ett exempel är att generösa skrotningspremier kan ha gett en snabb effekt på nybilsförsäljningen. Det är ju bland annat från biltillverkarna och deras underleverantörer som en del ljusglimtar nu kan skönjas efter ett tidigare kompakt mörker.
Med den senaste tidens uppgång har börsen kommit upp till den nivå jag i början av sommaren tyckte kändes motiverad. För att kurserna ska orka vidare uppåt kommer det kortsiktigt att krävas ännu mer positiva nyheter. Frågan är om inte en hel del sådana redan ligger inbakade i börsens prissättning. Sannolikheten för att nyhetsflödet ska bli tillräckligt bra för att skjuta på en ytterligare uppgång har minskat i takt med sommarens uppgångar.
Det viktigaste frågetecknet för börsen är alltså om huruvida styrkan i den ekonomiska återhämtningen räcker för att få börsen att stiga ytterligare. Här finns ett stort utrymme för besvikelser. Efter en period där konjunkturen tycks återhämta sig påtagligt snabbt är det fullt naturligt att bakslag inträffar.
Även i ett läge där ekonomin stärks kan man identifiera negativa faktorer för börsen. En sådan är räntan. En annan är oljepriset och priset på andra råvaror. Oljan har sedan en tid befunnit sig i ett prisintervall på mellan 60 och 70 USA-dollar per fat. I samband med en konjunkturåterhämtning är det troligt att priset drar i väg uppåt, vilket i så fall bidrar till en ökad inflationsoro. Detta i sin tur är hämmande för börsen.
Även den senaste tidens starkare svenska krona och svagare dollar kan bromsa börsutvecklingen. Valutakurserna har i och för sig gått hand i hand med ökad riskaptit under sommaren. Samtidigt betyder en stärkt krona att en del av de valutakursvinster som tidigare i år kunnat räknas in i företagens resultat snabbt försvinner.
Sammanfattningsvis har riskviljan på börsen ökat rejält. Kapital strömmar till marknaden, vilket minskar risken för större sättningar. Ändå tror jag att hösten kan bli skakig, men i grunden finns det anledning att vara optimist sett till börsens förväntade utveckling på ett års sikt.
Anders Haskel, fristående börsanalytiker