Marknaden för att låna pengar till utköp av bolag från börsen är just nu inte optimal, med en banksektor som har fullt upp med att fundera över hur mycket deras statsobligationer med fordringar på länder i södra Europa egentligen är värda. Dessutom möter de ökade lagliga krav på mer eget kapital i verksamheten, vilket är detsamma som minskat utlåningsutrymme. Men är bara priset det rätta brukar köpvilliga aktörer ändå hitta pengar.
Under finanskrisens första fas, för tre år sedan, var börskurserna också under hård press, men den gången utnyttjade få hugade köpare rean på börsen. Enligt Arne Karlsson, VD för Ratos och därmed en av de mer budvana aktörerna på Stockholmsbörsen, berodde frånvaron av bud på börsbolag den gången på att kursfallet återhämtades så snabbt att det inte hann uppstå en situation där säljarna blev tvungna att avyttra sina bolag.
De börsföretag som trots allt blev till salu var, enligt Arne Karlsson, i alltför dåligt skick för att locka köpare. Ratos tillhörde då ändå de mest börsbudsintensiva bolagen, genom utköpen av HL Display och Biolin.
Efter samtal med fondförvaltare, mäklare och en och annan analytiker kan Aktiespararen få fram en lista på höstens hetaste uppköpskandidater. Analyserna går i fyra riktningar: Spelbolagen pekas ut som en grupp, liksom de betydligt tyngre gruv- och oljeindustrierna. Dessutom har folk stora förväntningar på vad Gustaf Douglas i Latour ska hitta på, efter Securitas misslyckande med sitt bud på Niscayah.
En fjärde kategori är bolag som har en finansiellt stark huvudägare, som i dessa tider med låga räntor och pressade värderingar har chansen att bli ensamägare till bolagen. Det finns ett antal sådana ägare, som enligt uppgift gärna skulle lägga ett bud tillsammans med ett riskkapitalbolag som delfinansiär.
Ett sådant affärsupplägg skulle dock riskera att få kritik från övriga ägare, eftersom det skulle upplevas som om storägarna försöker snuva minoritetsägarna på konfekten och att huvudägarna i stället borde vidta de åtgärder de planerar för företaget i nuvarande ägarsituation.
Exempel på ett bolag i vilket huvudägaren är en möjlig budgivare är IT-konsultbolaget Cybercom, som till 36 procent ägs av Christer Ericsson (också känd som grundaren till riggbolaget Consafe, som gick i konkurs 1985). Han försökte köpa ut Cybercom för fem år sedan för att slå ihop bolaget med Semcon. I dag handlas Cybercom till en tredjedel av vad Christer Ericsson bjöd.
Investor antas vara intresserat av att plocka ut Electrolux från börsen. Vitvarujättens aktie har fallit på börsen, och priset har nu blivit så lågt att Investor antas kunna sockra budet med en rejäl premie. Kanske sker affären ihop med ett riskkapitalbolag, på samma sätt som när Investor köpte ut Gambro 2006.
Även kökstillverkaren Nobia, där Nordstjernan vid flera tillfällen köpt på sig fler aktier, pekas ut som ett lämpligt budobjekt. Detsamma gäller Kapp-Ahl, där finansmannen Rune Andersson (Mellby Gård) på senare tid har tagit en nyckelposition.
Bland uppköpskandidaterna på ”stora” börslistan är förvåningen bland analytiker och förvaltare stor över att det inte dykt upp ett bud på Boliden. Kinesiska företag har köpt en mängd gruvföretag runtom i världen, men de har ännu inte hittat fram till Boliden, som med en mycket spridd ägarbild är vidöppet för ett bud.
Även PA Resources ses som en uppköpskandidat, eftersom bolaget saknar storägare och därigenom tvingas förlita sig på banker och dyra obligationslån för att finansiera sin verksamhet. Den troligaste budgivaren på PA Resources är en branschkollega som känner bolaget väl från oljefälten. PA Resources är saminvesterare med en mängd olika oljebolag i skilda oljeprojekt.
Utköpsbolagen köper sällan oljebolag utan har en förkärlek för bolag med stabila kassaflöden i vilka de kan utveckla verksamheten genom kompletterande företagsförvärv. I denna genre passar verkstadsbolaget Haldex, och kanske framför allt Intrum Justitia, väl in.
Tittar man på vad som lockar industriella köpare pekas Eniro, liksom Scania och Swedish Match, ut som tydliga uppköpskandidater. Eniro antas ha stora samordningsfördelar med framför allt norska Schibsted, som äger Eniros konkurrent, Hitta.se. Även Bonniers skulle kunna vara intresserat av Eniros Internetverksamhet.
Vad gäller Swedish Match framstår den amerikanska tobaksbjässen Philip Morris som en mycket trolig köpare. Företagen har sedan ett par år tillbaka ett gemensamt bolag för att sälja snus på marknader utanför Norden och USA, och att Swedish Match handlas till historiskt höga P/E-tal antas inte avskräcka. För är det något som tobaksbolagen har gott om är det kontanta medel.
I Scania är huvudägaren MAN/Volkswagen en mycket trolig köpare när väl EU gått igenom förutsättningarna för en sådan affär.
Spelbranschen står inför en omvandling, i takt med att allt fler länder har börjat ge ut spellicenser. Det är dessutom en bransch där storleken blir allt viktigare i takt med att företagen måste synas för att lyckas, vilket talar för att konsolideringen tilltar. Unibet ses i detta spel som en uppköpskandidat, eftersom bolaget saknar en varaktig storägare efter att grundarna sålt delar av sina aktieinnehav. Även Net Entertainment pekas ut som ett spelbolag som kan komma att köpas upp.
I fastighetsbranschen ryktas det om nära förestående affärer, i vilka bland annat Corem pekas ut som köpare till branschkollegan Klövern. För ett par veckor sedan stod det klart att ett antal ryska investerare hade köpt bland annat Öhmans aktier i Ruric och att de numera kontrollerar närmare 30 procent av aktierna. Bolaget har kallat till extra bolagsstämma, och det är inte omöjligt att det hela slutar med att Ruric försvinner från Stockholmsbörsen för att helt och fullt hamna i Ryssland.
