Dannemoragruvan, som brutits sedan medeltid, höll ut till 1992 och var den sista av järnmalmsgruvorna i södra Sverige. Den ligger norr om Uppsala och har drygt tre mil med järnväg till Hargshamn vid kusten.
Malmen är av typen svartmalm, vars magnetiska egenskaper underlättar vidareförädling till produkterna styckemalm och fines, vilka liknar grus i storleksklasserna 5–16 respektive 0–5 millimeter. Malmreserven på 28,6 miljoner ton räcker för brytning under 13 år, med en planerad årsproduktion på 1,5 miljoner ton järnmalmsprodukter.
Att malmkroppen övergavs 1992 av SSAB berodde främst på att priset inte räckte för lönsamhet, och priserna låg stabilt runt 30 USA-dollar per ton in i 2000-talet. Kalkylen 2005, när planerna på en nystart tog form, var helt annorlunda: priset hade då fördubblats. Sedan dess har det fördubblats en gång till.
Malmreserven är troligen väsentligt större än nuvarande beräkning. I närområdet pågår prospektering också efter zink och ädlare metaller. Bolaget har därtill mutat in Riddarhyttefältet i Skinnskatteberg med den 1978 nedlagda Bäckegruvan, där järnmalmsreserven då bedömdes till 12 miljoner ton.
Dannemoragruvan har pumpats torr ned till nivån 470 meter och står i dag färdig för ett intensivt investeringsprogram, som tidsberäknats till ett år. Under jord omfattar det ramper eller vägar, el, krossar, pumpar och hissar och ovan jord anrikningsverket, som med magnetism skiljer produkter från gråberg. Investeringarna beräknas kosta 830 miljoner kronor, varav mer än 100 miljoner redan utförts. Återstoden anstår tills bankfinansiering om 600 miljoner kommit på plats. Denna kräver i sin tur långsiktiga leveransavtal med europeiska stålverk.
Provleveranser, om runt 15 000 ton för fullskaliga test av malmen i masugn och stålverk, har gjorts till sex kunder, däribland Arcelor Mittal, Thyssen-Krupp och SSAB, som nås med båt.
Brasilianska Vale, brittisk-australiensiska Rio Tinto och BHP-Billiton har tre fjärdedelar av järnmalmsmarknaden. LKAB har 2 procent, och Dannemora får 0,2 procent. Efterfrågan från Kina, som i fjol importerade mer än 600 miljoner ton järnmalm, hissar priserna.
Europeiska stålverk välkomnar en ny, närliggande, om än liten, leverantör. Utvärdering av testerna pågår, och därefter tar kontraktsförhandlingar vid. Med säkrade volymer bör bankerna inte tveka. Gruvan ska inleda kommersiell produktion i slutet av 2011, nå full produktion inom 18 månader och inom två år ett positivt rörelseresultat. Dagens 13 anställda ökar med ett hundratal i skiftgång.
Aktieägarna har hittills satsat 515 miljoner kronor, varav hälften i år från främst norska investerare till kurser på 60–70 kronor inför aktienotering i Oslo. Runt 100 miljoner kronor till lär behövas, trots en kassa vid halvårsskiftet på 281 miljoner kronor. Givet aktiekurser på 50–60 kronor ökar antalet aktier med cirka 2 miljoner, till 14 miljoner, med ett börsvärde på 750 miljoner kronor.
Bolagets beräknade kostnader per ton ligger på drygt 200 kronor, motsvarande 30 dollar omräknat med en växelkurs på knappa 7 kronor. Malmpriserna 2010 ligger på över 700 kronor, och överskottet blir alltså rejält. Men priserna regleras nu kvartalsvis eller på dagsmarknaden och inte flerårsvis, som här vore att föredra.
I den oberoende utvärdering som bolaget beställt är malmpriset 544 kronor per ton. Projektet kan då värderas till över 2 miljarder kronor, eller 160 kronor per aktie. Vinsten per aktie når då 10 kronor redan 2012 och 20 kronor från 2014. I Aktiespararens kalkyl motsvarar dagens börsvärde ett malmpris på 50 dollar. Med aktuellt malmpris kan projektet värderas till 250 kronor per aktie. Den som tror på något däremellan köper aktien.
