Råvaruinvesteringar fortsätter att ta plats i svenskarnas värdepappersportföljer. Förklaringen är enkel: Sedan 1999 har en placering i råvaror fördubblats i värde, medan aktiemarknaden stått och stampat. En jämförelse mellan Morgan Stanleys världsindex för aktier och Goldman Sachs’ råvaruindex visar att råvaror gett cirka dubbelt så mycket i avkastning som aktiemarknaden sedan 1969. I en normal portfölj kan inslaget av råvaror mycket väl vara 10–20 procent.
Råolja
Världens i särklass mest handlade råvara, råolja, har haft en högst varierande prisutveckling de senaste åren. Under toppåret 2008 letade sig priset upp till strax över 145 USA-dollar per fat, men efter kraschlandningen i samband med finanskrisens akuta skede stannade priset på 37 dollar i slutet av året – en nivå marknaden inte hade sett sedan 2004. Återhämtningen under 2009 blev dock stark, med drygt 50 procents uppgång, men under 2010 har priset stampat på 70–80 dollar fatet.
Prisutvecklingen för råoljan är en direkt spegling av den osäkerhet som råder om den globala konjunkturen. Världens i särklass oljetörstigaste nation är USA, som i fjol svarade för mer än en femtedel, 21,7 procent, av världskonsumtionen. Detta motsvarar nästan vad hela Europa och gamla Sovjetunionen konsumerar tillsammans, och då är befolkningen nästan tre gånger så stor i Eurasienområdet. Ändå har USA faktiskt minskat sin oljekonsumtion med 10 procent sedan toppåret 2005 och ligger nu på samma förbrukning som 1997.
En ekonomisk återhämtning i USA och nivån på landets råoljelager är därför viktiga faktorer vid bedömning av prisutvecklingen på kort sikt. USA:s lagernivåer spås av de flesta bedömare öka med runt 12,5 procent under 2010 och därefter i stort sett hålla sig oförändrade under de kommande åren. Men den springande punkten för oljepriset i ett längre perspektiv handlar om utbud och efterfrågan, och här ser situationen betydligt mer spänd ut. Affärsbankerna talar om prisnivåer på 80–85 dollar per fat som riktmärke för oljepriset under 2011 och 2012, men då räknar bankerna inte med någon större efterfrågeökning.
Aktiespararen har dock svårt för att tro på ett så försiktigt scenario. Såväl IEA (International Energy Agency) som Opec (de oljeproducerande ländernas intresseorganisation) har skruvat upp sina efterfrågeprognoser under 2010. Även om den amerikanska ekonomin skulle ha en något lugnare utveckling även under 2011 står icke OECD-länder för hela 93 procent av den ökande konsumtionen av olja fram till 2030, enligt IEA.
På utbudssidan litar världen på att Opec ska kunna leverera högre volymer i takt med att efterfrågan stiger, men organisationen har begränsad trovärdighet.
Historien har därtill visat att det är betydligt svårare att skruva på kranen än att stänga av den. Under den värsta oljeprisyran 2007/2008 mäktade världen med att öka sin oljeproduktion med bara 0,4 procent. Under 2010 konsumerar världen återigen mer olja än den gamla toppnivån från 2007. Kommer utbudet verkligen att kunna hänga med efterfrågan? Troligen inte utan att priset stiger parallellt.
Priset på råolja har dessutom en negativ korrelation med USA-dollarn. Under 2009 fick oljepriset därför bra med stöd när dollarn sjönk med runt 10 procent, men under 2010 har utvecklingen varit den motsatta. När dollarn ånyo sjunker kommer utvecklingen återigen att bli ett stöd för oljepriset. En placering i råolja borde därför på alla sätt ha framtiden för sig, inte minst mot bakgrund av att produktionen i befintliga fält minskar med i medeltal 9 procent per år.
Koppar
Köp vad Kina behöver! Så skulle man kunna sammanfatta mycket av det som präglar prisutvecklingen för världens metaller. Världens viktigaste konjunkturindikator är koppar, och kineserna står för hela 39 procent av världskonsumtionen. Samtidigt kontrollerar de själva bara drygt 6 procent av världens koppartillgångar.
Precis som med råoljan finns för kopparn en tilltagande oro för huruvida marknaden ska klara att tillgodose världens, och framför allt Kinas, hunger efter metallen. Under första halvåret föll till och med produktionen av koppar med 8 procent jämfört med motsvarande period i fjol – utan några direkta orsaker.
Lagernivåerna för koppar har också fallit tillbaka under sista halvåret från tidigare toppnivåer och är nu snart tillbaka på de bottennivåer som rådde för ett år sedan. Som placerare är det också viktigt att man följer makrostatistiken för att förstå vart konjunkturen och råvaror som metaller och olja är på väg prismässigt. Särskilt intressanta är så kallade ledande indikatorer, som inköpschefsindex och orderingång för industrin i länder som USA och Kina. Aktiespararen tror att marknaden är i hygglig balans under 2010, men för 2011 bör det bli brist på koppar – med prisstegringar som följd.
Guld
För en ädelmetall som guld är situationen något annorlunda. Prisutvecklingen på guld har varit sensationell, med en förhållandevis linjär kurva som gett nästan 3 gånger pengarna under de fem senaste åren. Samtidigt har lagernivåerna nästan dubblats under perioden.
Det svåra med guld är att metallen vid sidan av smyckeindustrin fungerar även som ett finansiellt instrument, vilket gör att utbud och efterfrågan inte styr på samma sätt som för övriga råvaror. Den uppgång som varit under de senaste åren har i hög grad styrts av finansiella aktörer, som under 2010 omsätter fler terminskontrakt i guld än vid förra toppnivån 2007/2008. Det kan således finnas anledning att mana till viss försiktighet på kort sikt, även om prognoserna pekar på att guldpriset fortsätter stiga från nuvarande nivåer på runt 1 250 dollar per troy uns till runt 1 350 dollar under 2011.
Guldpriset mår överhuvudtaget bra när världens centralbanker fortsätter att trycka pengar, samtidigt som en del centralbanker världen över själva ökar sina guldreserver. Därtill finns en kraftigt ökande efterfrågan bland inte minst kinesiska privatpersoner, som kommer att lägga en större en del av sina stigande inkomster på smycken – likt oss i västvärlden. Aktiespararen anser att risken är högre i guld kortsiktigt men att metallen ändå är långsiktigt köpvärd.
Du hittar hela Aktiespararen (10/2010) här.