Sedan förra numret av Aktiespararen kom ut i början av sommaren har vi tvingats se ett börsfall på runt 15 procent. En stor del av nedgången inträffade under juni, vilket gjorde månaden till en av de sämsta på länge.
När det var som värst hade kurserna på Stockholmsbörsen fallit med omkring 40 procent från toppen för lite drygt ett år sedan. Nedgången har dessutom drabbat de flesta sektorer och aktier. I stort sett har bara en bransch klarat sig bra, nämligen oljeaktier, vilket naturligtvis inte är så konstigt med tanke på det höga oljepriset. Det var också ett skenande oljepris som starkt bidrog till raset i juni, tillsammans med en allmänt ökad oro för inflationen och svag konjunkturstatistik.
Om vi börjar med konjunkturen har den senaste tidens statistik visat att den ekonomiska aktiviteten har bromsat in rejält på många håll i världen. Värst drabbade är flera av de större länderna i Europa. Att ekonomier nära Sverige drabbas spär på osäkerheten extra mycket för många svenska börsbolag.
Även i USA är ekonomin svag; dock är inbromsningen inte så kraftig som kunnat befaras med tanke på de stora problemen inom finans- och bostadssektorerna. De senaste noteringarna pekar mot att BNP har stigit med cirka 2 procent under andra kvartalet jämfört med ett år tidigare. Det finns flera skäl till att tillväxten i USA trots allt ligger på en så pass hög nivå som den gör, men en del av dem kommer att klinga av framöver.
För det första har USA-dollarns nedgång skapat bättre förutsättningar för amerikanska företag. På motsatt sätt har fallet gjort det svårare för många europeiska företag. Med tanke på att dollarn har legat på en stabil nivå mot euron sedan mitten av mars kan denna effekt hålla i sig en tid innan den successivt börjar klinga av i takt med att företagen anpassar sig till nya förhållanden.
För det andra har de kortfristiga räntorna fallit kraftigt i USA, i takt med centralbanken Federal Reserves räntesänkningar. Lägre räntor har lättat på trycket för skuldsatta hushåll och förmodligen bidragit till att bromsa fallet i ekonomin.
För det tredje har amerikanska hushåll fått del av finanspolitiska stimulanser under våren, bland annat i form av tillfälliga skatterabatter.
Sammantaget har USA så här långt klarat sig undan en regelrätt recession. Sysselsättningstalen har dock varit svaga under de senaste månaderna, och ingen ljusning syns heller på den hårt pressade husmarknaden. Detta talar för att hushållen kommer att hålla hårt i sina plånböcker en tid framöver, med följd att privatkonsumtionen utvecklas svagt.
Ett ljus i mörkret kan samtidigt skönjas i de senaste veckornas oljeprisutveckling. Priset har fallit en hel del från toppen, och en fortsatt prisnedgång kan ses som en viktig joker i leken för den närmaste tidens marknadsutveckling.
Om USA:s ekonomi i någon mån har överraskat positivt under våren och sommaren måste det motsatta sägas om utvecklingen i stora delar av Europa, inräknat Sverige. I flera viktiga länder tycks den ekonomiska utvecklingen stå stilla just nu, och i Sverige indikerade det preliminära BNP-talet för andra kvartalet att tillväxten rör sig runt nollstrecket.
I bakgrunden har vi dessutom den internationella finanskrisen, med många problem kvar att lösa. Den akuta krisen kan vara över, men följdeffekter i form av försvagade banker som tvingas vara mer restriktiva med utlåning kommer att påverka under lång tid framöver. Samtidigt är det ofta så att när det ser som mörkast ut ligger en ljusning på börsen inte särskilt långt borta.
Den faktiska situationen är att med en nedgång för svenska aktiers del på 35–40 procent från toppkurserna för något mer än ett år sedan går det inte att dra någon annan slutsats än att många av de problem vi nu ser dyka upp i den reala ekonomin redan är inräknade i börskurserna. Med ett någorlunda normalt konjunkturförlopp framöver är det svårt att se att aktiekurserna långvarigt ska kunna fortsätta falla från dagens nivåer. Däremot vill jag inte alls utesluta ytterligare fall på kort sikt, i takt med att företagen rapporterar försämrade resultat.
Det huvudscenario jag tycker att man ska utgå ifrån just nu ser ut så här:
• Oljepriserna har kortsiktigt nått toppen. Jag tror att det är fullt möjligt att priset kan falla en bit under 100 USA-dollar. I så fall blir det en viktig stimulans för börsen, bland annat av skälet att inflationsskräcken minskar.
• Konjunkturen fortsätter att bromsa in, och 2009 blir ett lågkonjunkturår i många länder, inte minst i Europa. Det är inte heller omöjligt att vi efter överraskande posi-tiva siffror från USA under våren och sommaren får se svagare tillväxttal i amerikansk ekonomi. Detta leder till svag försäljningstillväxt och lägre vinster i en stor del av näringslivet. Detta vinstfall är dock till stora delar redan intecknat i dagens börskurser.
• Rapporterna för andra kvartalet infriade i de flesta fall marknadens förväntningar. Däremot flaggade många företag för avtagande orderingång, vilket kommer att synas i kommande kvartalsrapporter i form av sämre försäljning och lägre vinster. En sådan utveckling torde dock inte komma som någon överraskning för marknaden.
• USA-dollarn fortsätter att ligga på en stabil nivå mot euron. Det finns dessutom möjligheter till en viss förstärkning i takt med att räntehöjningar börjar skönjas i USA, samtidigt som de kan komma att sänkas något i Europa. En starkare dollar betyder att den relativa situ-ationen för europeiska företag gentemot deras amerikanska kollegor förbättras jämfört med dagens situation.
• Inflationen kommer om några månader inte att uppfattas som ett lika stort problem som i dag, vilket skapar utrymme för lägre räntor och därmed också lägre avkastningskrav på börsen.
• Nya krascher kommer att inträffa i finanssektorn, i kölvattnet av den amerikanska bolånekrisen. Marknaden kommer dock att fästa allt mindre notis om dem.
Med dessa antaganden är det svårt att hitta skäl till att börsen ska fortsätta nedåt mer än kortvarigt. Slutsatsen måste bli att vi får se botten någon gång i höst eller senast tidigt under 2009 – om den inte redan är passerad.
När återhämtningen inleds kommer företag med exponering mot amerikansk ekonomi att gå bäst. Några sådana exempel är Electrolux, Husqvarna och Skanska. Även Volvo, med stor lastvagnsförsäljning på den amerikanska marknaden, bör kunna klara sig bra. Med risk för att vara för tidigt ute ser jag också stora möjligheter i bankaktier, i takt med att situationen på kreditmarknaden klarnar.
Det är alltid vanskligt att sticka ut hakan, men jag räknar med att börsen vid årsskiftet står högre än i dag samt att 2009 blir ett bra börsår, med en totalavkastning på aktier som hamnar betydligt högre än under ett genomsnittsår.