SKF:s produkter finns i allt som går på hjul, och dit hör som bekant fordon – i allt från cyklar till tunga lastbilar och entreprenadmaskiner. Lagren finns i motorer av alla de slag, från jet- och marinmotorer till stora och små elektriska motorer, och i maskiner – såväl sådana som används i tillverkningsindustrin som i hemmets tvättmaskiner. SKF har applikationer inom medicinsk teknik, för tandläkarstolar och lampor. Ta isär snart sagt vilken pryl som helst och du hittar ett rullningslager!
SKF har egna dotterbolag i 70 länder, och kunder på övriga marknader nås via distributörer. Koncernen har ett hundratal fabriker och runt 43 000 anställda, varav drygt 7 procent i Sverige.
SKF-koncernen delas in i tre divisioner, verksamma över hela världen, och de är jämnstora i fråga om extern försäljning, knappt 20 miljarder kronor vardera. Specialstålsverksamheten i SKF, med Hofors som centralort, fusionerades med finska Ovako 1986, och den sista valsen med stålet drogs 2006 då den återstående ägarandelen såldes.
Mellan divisionerna, och då främst från Industrial och Automotive till Service, sker en omfattande internförsäljning. Detta beror på att Industrial och Automotive säljer direkt till slutkunder. Service har hand om stora delar av eftermarknadsaffären med dels reservdelar, som köps från övriga divisioner, dels tjänster av flera slag, särskilt maskinunderhåll.
Automotive, det vill säga fordonsindustrin, är den särklassigt största kundgruppen, med tillverkare av bland annat personbilar, lätta och tunga lastvagnar med flera fordon. Det är naturligt att en så stor affär, en omsättning inklusive internförsäljning på 24 miljarder kronor, bildar en egen division.
Att vara underleverantör till fordonsindustrin har länge setts mer som en risk än som en möjlighet, eftersom bilindustrin erbjuder stora volymer men i gengäld pressar priser och marginaler. Under 2006 hade SKF en marginal, justerad för engångsposter, på futtiga 5,1 procent. I fjol blev det 6 procent jämnt. Det låter inte mycket, men marginalen var mer än 10 procentenheter bättre än konkurrenten Timkens, som lyfter sig men som ännu inte fått ordning på sin bilindustriaffär. Målet för rörelsemarginalen här är satt till 6–7 procent, och utan engångskostnader i år kommer SKF dit.
En fördel på Automotivesidan är att verksamheten binder ett relativt försäljningen litet kapital. Ställer vi fjolårets Automotiveresultat mot det sysselsatta kapitalet i stället för mot försäljningen blev avkastningen 15 procent.
Industrialdivisionen, som alltså tillverkar och säljer främst rullningslager till kunder utanför fordonsindustrin, har en fenomenal lönsamhet. Här blev rörelsemarginalen, inräknat internförsäljningen, nära 12 procent i fjol och kapitalavkastningen 27 procent.
Ett av de segment inom divisionen som vuxit snabbast de senaste åren är lager, tätningar och smörjsystem för vindturbiner. Vindkraftverken har genom åren blivit allt större, och stora turbiner kräver stora lager. Det är också en tekniskt utmanande applikation, eftersom vinden växlar i styrka och byter riktning, och eftersom verken ska fungera, och lagren vara smorda, i såväl tropisk värme som nordisk midvinter.
Jämfört med för fem år sedan är bolagets tillverkningskapacitet på stora lager, i bland annat Sverige, Kina och Indien, på väg att bli fem gånger så stor. Efterfrågan växer nu i en takt av 20 procent per år, och segmentet är mycket lönsamt – det finns uppgifter om att marginalerna på stora lager ligger på uppåt 20 procent.
Det är dock inte bara som leverantör till vindkraftsindustrin som SKF tangerar miljösektorn. Enligt bolagets beräkningar skulle en inte helt orealistisk tioprocentig minskning av friktionen i alla de rullager som används i dag spara energi motsvarande 18 stora kärnkraftverk. Att minska friktionen är något av poängen med lager och har hög prioritet i SKF:s utvecklingsarbete.
Medan världsmarknaden för rullningslager är värd väl över 200 miljarder kronor är den marknad som Servicedivisonen, med en mängd industriella underhållstjänster och kompletterande produkter, vänder sig till värd över 400 miljarder kronor. På lagersidan har SKF en marknadsandel på drygt 20 procent. Denna marknad växer i en takt av cirka 5 procent per år, och SKF har ambitionen att växa lite snabbare än så. Bolaget har knaprat lite de senaste åren, och tack vare satsningar på Kina och Indien är SKF med överallt där det händer.
Ifjol blev Servicedivisionens organiska tillväxt utmärkta 12 procent, och rörelsemarginalen landade på över 13 procent. Möjligheterna att växa också genom förvärv är stora för Servicedivisionen, och sådana bör komma att genomföras i år.
Hur som helst kunde SKF-koncernen rapportera ett rekordår för 2007. De finansiella målen är att växa med 6–8 procent per år, med en rörelsemarginal på 12 procent och en avkastning på sysselsatt kapital på 24 procent. Det blev 10 procents tillväxt, en marginal på 13,4 procent oräknat engångskostnader om 300 miljoner kronor och en kapital-avkastning på drygt 25 procent.
Aktiespararen räknar med att tillväxten blir lägre i år, delvis på grund av den jämfört med i fjol lägre USA-dollarkursen, men att lönsamhet och avkastning upprätthålls på höga nivåer. Detta innebär också fortsatt starka kassaflöden och möjlighet till en upprepning av de senaste årens höga utdelningsnivå.
Konjunkturen är viktig för SKF – men mindre än förr. Bakom framgångarna de senaste åren ligger ett program för ökad produktivitet och ständiga förbättringar i alla processer, såväl administrativa som tekniska, och dimensioner. Programmet drogs i gång under Sune Carlssons femåriga VD-period, 1998–2003, och går nu under benämningen Six Sigma. Verksamheten mäts och utvärderas ständigt. Problem identifieras, projektgrupper tillsätts, och lösningar eller förbättringar tas fram. Enligt bolaget bidrog Six Sigma till att förbättra resultatet med 302 miljoner kronor, en halv procentenhet på rörelsemarginalen, under 2007.
Naturligtvis krävs insatser och förbättringar för att företag ska klara sig i internationell konkurrens. Intrycket när det gäller SKF är att bolaget går bättre än branschen. Men man kan inte helt jämföra SKF med dess direkta konkurrenter.
I Europa finns den tyska Schaefflergruppen, som tillverkar fordonskomponenter och ett brett sortiment av rullningslager under varumärkena INA och FAG. I Japan finns tre större tillverkare, som alla har huvuddelen av sina affärer i Japan.
Amerikanska Timken har behållit sin ståltillverkning, trots att bara 10 procent av stålet levereras internt, och klyver rullningslagermarknaden på samma sätt som SKF. SKF är ungefär dubbelt så stort som Timken i båda segmenten.
SKF och Timken lämnade sina bokslutsrapporter samma dag. Båda bedömer att efterfrågan på USA-marknaden blir lite svag men att den totalt sett fortsätter att vara hög. Att kalla kullagerbranschen för ”rock’n roll” är att ta i, men den har ett bra gung som ser ut att trendmässigt bli allt bättre.
Detta är SKF
SKF är världsledande leverantör av produkter och tjänster inom rullningslager, tätningar, mekatronik, underhåll och smörjsystem.
Börstemperatur
Marknadens syn på ledningens kompetens
Tillväxtpotential
Direktavkastning
Lönsamhet
Trygg placering
Optimisten hoppas att SKF är i sådan form att en lågkonjunktur inte biter och att utdelningen blir 10 kronor även för i år.
Pessimisten befarar att SKF:s lönsamhet beror på svaga konkurrenter och att lönsamheten ryker i en lågkonjunktur.
3 åsikter:
Aktiespararen anser att SKF har god lönsamhet och kassaflöde, vilket bäddar för återkommande mycket höga utdelningar. Köp.
SEB anser att SKF bör kunna tjäna strax över 10 kronor per aktie under 2008. Utdelningshöjningen och inlösen gör att kapitalstrukturen blir mer effektiv. Aktien är värd 140 kronor. Köp.
JP Morgan anser att SKF:s avslutning på 2007 var solid, och den höga utdelningen, liksom utsikterna för 2008, var positiva överraskningar. Detta ger anledning till smärre prognoshöjningar och en höjd riktkurs från 135 till 141 kronor. Enär andra aktier också handlas lågt stannar rekommendationen dock på neutral.
