Att Bear Stearns, USA:s femte största investmentbank, räddades undan en krasch av Federal Reserve och JP Morgan var förra månadens stora händelse på finansmarknaden. Frågan är om detta var kulmen på den mycket omfattande finanskris vi just nu kan beskåda, eller om Bear Stearns bara var den första i raden av ett antal större krascher inom branschen som vi får uppleva under en tid framöver.
Att ge ett exakt svar är omöjligt. Däremot är jag ganska säker på att det dröjer innan vi ser hela vidden av den kris som har sin grund i tidigare överdrifter på den amerikanska bolånemarknaden.
En fråga som många ställer sig är hur det egentligen kunde gå så här illa. Var det inte ganska självklart att den omfattande utlåning till icke kreditvärdiga personer vi såg på den amerikanska marknaden skulle sluta med en krasch?
Jovisst, i efterhand är det lätt att se vad det är som gått snett, och man kan tycka att övervakande myndigheter vid något tillfälle under resans gång borde ha satt stopp för utvecklingen.
I verkligheten är det inte så enkelt. För det första styrs marknaden till stor del av kortsiktiga vinstintressen. Bolånetagare har lockats av billiga lån för att kunna köpa drömhuset. Lånemäklare har drivits av möjligheten till snabba provisioner. Chefer högre upp i organisationerna har i första hand haft nästa bonusutbetalning framför ögonen.
Sannolikt finns det säkert en hel del personer som innerst inne sett riskerna med de stora stockar av dåliga bolån som byggts upp – men samtidigt inte fullt ut velat inse att det hela kunde sluta illa.
I stället finns det placerare runtom i världen som lockats av möjligheten till några procentenheters extra avkastning och mer eller mindre blint litat på löften från kreditvärderingsinstitut som satt höga betyg på lånestockar där dåliga lån paketerats tillsammans med bättre krediter. Så länge produkterna uppfyllt alla formella krav som ställts upp av myndigheter har det inte varit möjligt för övervakare att ingripa mot det som händer.
I en till stora delar avreglerad värld ska marknaden själv korrigera olämpliga företeelser. Bolånekrisen är det senaste exemplet på att marknaden misslyckas med detta. Oavsett vad vi tycker om det hela tror jag att vi måste vara beredda på att acceptera att händelser av det här slaget inträffar då och då i ett marknadsekonomiskt system. Alternativet är en värld med omfattande regleringar, och det är knappast vad de flesta av oss vill ha.
Att den kris vi befinner oss mitt uppe i just nu är allvarlig råder det inga som helst tvivel om. Många ser bankkrisen i USA som den värsta sedan 1930-talet. Helt klart är att det dröjer ett bra tag innan alla problem har lösts. I den svenska finanskrisen i början av 1990-talet tog det ett par år för de svenska bankerna att ta sig igenom krisen, trots att svenska staten hjälpte till på ett som många anser resolut och föredömligt sätt.
En viktig fråga blir därför i vilken omfattning den reala ekonomin, och i förlängningen aktiemarknaden, påverkas. Tyvärr går det inte att på ett enkelt sätt besvara frågan. Att villkoren på kreditmarknaden har blivit hårdare vet vi, vilket exempelvis kan leda till att ett antal större företagsaffärer där finansiering krävs inte kan genomföras.
Hårdare kreditvillkor leder också till en inbromsning på byggmarknaden. Vissa byggprojekt kan inte genomföras när kreditgivarna skärper kraven på låntagarna. Generellt sett får vi se krympande affärsvolymer och lägre vinster i det internationella banksystemet under lång tid framöver.
Vid sidan av bankerna kan byggbranschen alltså vara en av de sektorer som mår mest dåligt av kreditmarknadskrisen. Tittar vi på aktiemarknaden i ett bredare perspektiv är det viktigt att man skiljer på kortsiktiga psykologiska effekter och förändringar av långsiktig fundamental karaktär.
Huvudfrågan i ett mer långsiktigt perspektiv är hur kraftig inbromsningen i den globala tillväxten blir. Att USA befinner sig i ett recessionsliknande tillstånd står klart. Även på andra håll i världen minskar tillväxten. Effekterna av den svagare tillväxten kommer att synas i företagens resultat under de kommande kvartalen. Detta ger i sin tur ledtrådar till om huruvida aktiekurserna redan fallit tillräckligt eller om de ska ned ytterligare en bit. Men självklart går det inte att dra alla företag över en kam.
I vissa fall är en global konjunktursvacka säkert redan till fullo intecknad i aktiekurserna. I andra fall har vi ännu inte sett de fulla effekterna av lågkonjunktur och andra faktorer, som låg dollarkurs och höga råvarupriser.
Slutsatsen av mitt resonemang är att det mesta talar för en fortsatt gropig resa på aktiemarknaden. Botten kan vara nådd eller nära, men det är samtidigt en stor risk för att nya kursfall inträffar under sommaren eller en bit in på höstkanten innan det är dags för en definitiv vändning uppåt.
Det kan för övrigt vara farligt med ett enögt stirrande på utvecklingen i USA; även i Europa finns orosmoln. Ett exempel är inflationen, som inom EMU-området är uppe på sin högsta nivå på många år. Detta gör det svårt eller omöjligt för Europeiska centralbanken att genomföra en räntesänkning. Och så länge räntan hålls uppe i Europa, samtidigt som USA sänker sin styrränta, kommer dollarn sannolikt att vara svag. Pengar som ska placeras på den internationella kapitalmarknaden söker sig till de marknader som ger bäst avkastning, och just nu är det betydligt lönsammare för investerarna att ha sina tillgångar placerade i euro än i dollar.
Återvänder vi till börsen och utsikterna för den närmaste tiden tycker jag att marknaden ligger i ett vänteläge inför första kvartalets rapporter, som till stor del dyker upp på datorskärmarna under ett par intensiva veckor i april.
Kortsiktigt kommer rapporterna att ge stöd åt dagens värderingar. Samtidigt finns det en uppenbar risk för att de resultat och bedömningar som företagen levererar inte ger tillräckligt stöd inför framtiden – om nya negativa signaler kring den amerikanska konjunkturen skulle komma.
Man gör, med andra ord, klokt i att fortsätta stå vid sidan av aktiemarknaden med en del av sina tillgångar, men man bör också ha en hög beredskap för att utnyttja de fina köptillfällen som förmodligen dyker upp inom några månader.
Detta kan låta paradoxalt, med tanke på de osäkra konjunkturutsikterna, men rent värderingsmässigt, och med tanke på de möjligheter företagen erbjuder på längre sikt, anser jag att konjunkturkänslig verkstadsindustri kommer att vara bland det mest köpvärda på börsen framöver.
Även svenska bankaktier bör kunna ge fin avkastning. Kortsiktigt slår den internationella finanskrisen mot aktiekurserna, men när väl oron börjar lägga sig finns det utrymme för rejäla lyft.