Teleoperatörer räknas till de defensiva branscherna, eftersom bolagsvinsterna hålls uppe även i dåliga tider. Helt opåverkad är dock sektorn inte, vare sig på tillväxtmarknader, där många ännu inte köpt sin första mobiltelefon, eller på mogna marknader som Norden. Allmän spariver och kraftigt ökad arbetslöshet får effekter på alla branscher. Enligt de senaste utsikterna växer Telia Sonera inte i år räknat i lokala valutor och oräknat förvärv. Trist, anser börsen, som vänt blickarna mot mer spekulativa och konjunkturkänsliga aktier. Andelen utländskt ägande, utanför Finland och Sverige, har minskat med en tredjedel. Aktien stod över vårens börsuppgång och har gått sidledes sedan årsskiftet.
Att köpa aktier i bra bolag och för långsiktigt innehav när aktierna inte är i ropet är en motvallsstrategi som Aktiespararen tror fungerar här. Det finns nämligen mycket som talar för Telia Sonera.
Förvisso växer inte omsättningen organiskt i år. Men fjolårets förvärv i bland annat Nepal ger någon procent, och den växer bra i svenska kronor, vilket är samma valuta som aktien handlas i. Därtill kommer effekterna av besparingsprogrammen att bli synliga i år, och fortsätta in i nästa, vilket lyfter rörelsemarginalen beräknat på rörelseresultatet före avskrivningar (EBITDA).
I Aktiespararens prognos växer omsättningen med 9 procent i år men mindre nästa år, delvis som en följd av stärkt svensk krona, och EBITDA ökar snabbare, med 13 respektive 5 procent. Med lägre omstruktureringskostnader och förbättrat finansnetto 2010 blir tillväxten i vinst per aktie 10 procent båda åren. Det är inte dåligt. Effektiviseringar i Norden har potential att förbättra marginalen efter 2010, och Yoigo i Spanien, som belastade resultatet med 1,3 miljarder kronor i fjol, bör minska förlusttakten i år och nästa år för ett nollresultat 2011. VD Lars Nyberg har troligen ambitionen att inte bara återställa utan överträffa marginalnivån 35 procent från 2006. Med tillväxtmotorn Eurasien i gång igen efter lågkonjunkturen drivs vinsttillväxten åter av ökad omsättning.
Att räkna hem en aktie som handlas till 8 årsvinster, i ett bolag som ökar vinsten, har urstarka finanser, växande kassaflöden och ger en direktavkastning kring 5 procent, är ingen match i ett ränteläge som dagens.
Värderingen av teleoperatörer brukar ta utgångspunkt i EBITDA, rörelseresultatet före avskrivningar och därmed också före räntekostnader och skatter, som för operatörer är snarlikt kassaflödet från rörelsen och före investeringar. Här är det dock lite knepigt, beroende på att resultatandelarna i intressebolagen inte ingår i EBITDA, men det gör minoritetsaktieägarnas andelar i dotterbolagen främst i Eurasien.
Turkcell, börsnoterat i Istanbul och New York, har ett börsvärde på motsvarande 86 miljarder kronor. Telia Soneras andel på 37 procent är värd 32 miljarder kronor. Aktiespararen bedömer att andelen på 44 procent i Megafon, trea i Ryssland med en nationell licens, är värd något mer och sammantaget 65–70 miljarder kronor. Värderas minoritetens aktier till drygt 20 miljarder kronor uppgår det justerade företagsvärdet (börsvärde plus nettoskulden, justerad för värdet på intressebolag och minoriteter) till cirka 175 miljarder kronor, vilket inte är mer än 4,7 gånger EBITDA. Vid en aktiekurs på 50–55 kronor värderas Telia Sonera till 6 gånger EBITDA, vilket är lågt men i linje med andra teleoperatörer.
Telia Sonera förenar låg risk med bra kurspotential och god direktavkastning. Bättre än så brukar det inte bli.