Investmentbolaget Lundbergs börsresa började 1983 med Fredrik Lundberg, då 32 år gammal, som VD. Ingen börs-VD har suttit lika länge. Nu, 25 år senare, är något byte inte aktuellt, även om dottern Louise Lindh, 29 år och storägare med 7,5 procent i Lundbergs, finns i bakgrunden som vice VD i det helägda fastighetsbolaget.
Med en bas i välskötta och försiktigt belånade fastigheter, då med en byggrörelse som genererade pålitliga kassaflöden, har Lundbergs från 1980-talet och framåt spritt riskerna genom att ta positioner på aktiemarknaden. Målmedvetet och stegvis har en allt bredare portfölj byggts upp, och bolaget är i dag ett av Sveriges största investmentbolag.
I formell mening är Lundbergs inte ett investmentbolag utan kallar sig ett investeringsföretag. Skillnaden är skattemässig, men den är numera obetydlig – särskilt som Lundbergs större aktieposter överstiger 10 procent av rösterna i portföljbolagen. Där går gränsen för näringsbetingade aktier, vilket gör avkastningen i form av reavinster och utdelningar skattefri – oavsett om den vidareutdelas till de egna ägarna eller ej.
Affärsidén är att genom aktivt och långsiktigt ägande utveckla och förvalta ett antal företag. Målet är att över tiden skapa avkastning som trots låg risk med god marginal överstiger den riskfria räntan.
Det låga risktagandet kommer främst till uttryck i skuldsättningen. Om skulderna hänförs helt till fastigheterna är skuldsättningen drygt 30 procent. Omvänt finansieras fastighetsrörelsen, värd cirka 9 miljarder kronor och till hälften bostäder, med närmare 70 procent eget kapital. Börsportföljen, värd runt 18 miljarder kronor, är helt obelånad. Med denna avundsvärda finansiella sits håvade Lundbergs in 1,4 miljarder kronor under årets utdelningssäsong. Netto efter egen utdelning om 558 miljoner kronor (9 kronor per aktie) återstod nästan 1 miljard kronor i form av fritt kassaflöde för nya investeringar på aktiemarknaden.
Försiktigheten med belåning gör Lundbergs till en trovärdig, långsiktig ägare. Ledningarna i portföljbolagen kan fokusera på att genomföra långsiktiga strategier med stärkta marknadspositioner och ökad konkurrenskraft i förvissning om att finansiering finns att tillgå om sådan skulle vara motiverad.
Många aktieägare skulle, inte minst i dessa tider, föredra att en högre andel än 1/3 av det fria kassaflödet vidareutdelas. Bolaget kan argumentera för att kvarhållna medel är skattemässigt att föredra för ägarna och att investeringarna närmast garanterar årlig utdelningstillväxt.
På bolagsstämman i april kunde Fredrik Lundberg blicka tillbaka på en totalavkastning (utdelning plus kurstillväxt) om 16 procent, dubbelt upp mot avkastningsindex, i genomsnitt för tioårsperioden fram till och med 2007. Substansvärdet var nästan oförändrat från årsskiftets 30 miljarder, eller 490 kronor per aktie. Aktien handlades då runt 370 kronor och med en hundring, eller drygt 20 procent, i rabatt på substansvärdet.
Mot slutet av oktober hade kursfallen i börsportföljen raderat ut värden för 7 miljarder kronor, och substansvärdet var nere på 370 kronor samtidigt som aktien handlades runt 250. Rabatten var fortfarande en hundring, men med ett lägre substansvärde hade rabatten marscherat upp till nivån 30 procent. Fastigheter, med innehavet i Hufvudstaden, svarar för 45 procent av substansvärdet och har bidragit till stabiliteten i år. Bäst har dock Holmen, som gynnas av den stärkta dollarkursen, utvecklats. Portföljen är inte särskilt spännande, men det är heller inte avsikten.
Möjligheten att via Lundbergs förvärva stora underliggande värden med hög rabatt och till nedpressade priser efter årets kursfall är lockande.
