Lundin Petroleum är ett globalt oljebolag. De viktigaste tillgångarna finns dock på nära håll: i de norska och brittiska sektorerna av Nordsjön. Produktionen på norska Alvheimfältet har ökat kraftigt och är nu större än de tre brittiska fälten sammantagna. I september inleddes produktionen från norska Volundfältet, och i förlängningen kommer Luno i produktion. Produktionskostnaderna i Nordsjön har sänkts kraftigt i år, till under 20 USA-dollar per fat, och med ett oljepris på över 70 dollar per fat genereras starka kassaflöden från hemmabasen.
Prospektering bedrivs också i Nordsjön, men intresset inom denna del riktas främst österut. I rysk sektor på Kaspiska havet har Lundin 70 procent i ett licensblock kallat Laganskij. Där genomfördes en framgångsrik borrning i fjol, som indikerade 110–450 miljoner fat olja. I mitten av oktober inleddes en provborrning i en näraliggande struktur som kan innehålla ytterligare 300 miljoner fat. Besked bör komma runt årsskiftet.
I Sydöstasien har Lundin produktion i Indonesien, som är under utbyggnad, och prospektering i Vietnam, Malaysia och Kambodja. I Afrika är Sudan ett avslutat kapitel, medan oljefältet i Tunisien pumpar på; utanför Kongos kust pågår prospektering.
Den omfattande prospekteringsverksamheten gör Lundin till en spännande aktie att äga. Kommunikationen med aktiemarknaden är utmärkt, och den befrämjar engagemang från ägarnas sida.
Bolagets fokus ligger på ökat aktieägarvärde genom ökad produktion, samtidigt som prospekteringen bidrar med nya fyndigheter i sådan utsträckning att reserverna växer – produktionen till trots. Varje producerat fat ska ersättas med åtminstone ett nytt fat. I fjol blev det fyra, och tillväxten i år bör bli i samma storleksordning, trots att produktionen ökat kraftigt. Reserverna kan också ökas genom förvärv, men detta görs mer undantagsvis. Eftersom det kassaflöde som produktionen genererar återinvesteras vilar ökat aktieägarvärde på reservtillväxten, i kombination med prisförändringar på olja. Det är rimligt att man räknar med en långsiktig prisuppgång för olja, men svängningarna lär bli stora även framöver.
Att värdera oljebolagen i förhållande till befintliga reserver är en vanlig, men grov, metod. Värdet på ett fat olja är beroende av var oljan finns. Läget bestämmer faktorer som produktionskostnad, skattepolitik och risk. Lundins bevisade och sannolika reserver på runt 265 miljoner fat värderas av börsen till runt 13 dollar per fat, vilket är relativt högt.
Denna beräkning tar dock ingen hänsyn till bolagets stora prospekteringsverksamhet. Där finns bedömda resurser tio gånger så stora som de befintliga reserverna och så kallade betingade resurser, som ofta övergår till riktiga reserver, i samma storleksordning som de befintliga reserverna. Lundin har en betydande potential för att öka reserverna, produktionen och aktieägarvärdet.
Eftersom bolaget inte lämnar utdelning måste ägarna sälja aktier för att realisera avkastningen. Men den som kombinerar Lundin Petroleum med norska Statoil Hydro, vars aktie har en direktavkastning på 5 procent, får lägre risk och mindre spänning men också en hygglig löpande avkastning – samtidigt som exponeringen mot oljesektorn behålls.
Resultatet i år tyngs av nedskrivningar och en tillfälligt hög bolagsskatt. Per aktie räknar Aktiespararen med 2 kronor men en fördubbling nästa år. Kassaflödet ligger i år på cirka 6 kronor per aktie. Aktiens P/E-tal är högt, 15–20 räknat på nästa års vinst, men det avskräcker inte den som hyser tillförsikt när det gäller prospekteringen.
