Resultatförväntningarna på 2008 och 2009 har dragits ned från andra halvåret i fjol. Försämrad vinst och högre riskpremie över hela aktiemarknaden, särskilt för aktier i företag kopplade till de amerikanska hushållens köpkraft och köplust, ger lägre aktiekurs. Det är naturligt.
Räknat på fjolårets vinst per aktie handlas Electrolux med ett p/e-tal på 9. Räknat på årets vinst är p/e-talet högre, men bortsett från jämförelsestörande poster bör vinsten per aktie i år bli ungefär som den i fjol och p/e-talet detsamma. Även om det är lågt är det inte anmärkningsvärt lågt. Där ligger också andra storheter, som Volvo, och det är i samma härad som den amerikanska huvudkonkurrenten Whirlpool.
Till skillnad från Electrolux handlas Whirlpool på ungefär samma kurs som för ett år sedan. I svenska kronor har Whirlpool tappat 15 procent, dock ett litet fall relativt Electrolux.
Att aktierna inte följts åt bättre beror på att Electrolux inte levererade det bolaget hade sagt att det skulle för 2007. I första hand svek utvecklingen för konsumentprodukterna i Europa, med en marginalförsvagning från 6,1 procent 2006 till 4,5 procent. Det var ingen liten besvikelse, eftersom fjolåret var det första testet på lönsamhetspotentialen med den nya, konsumentinriktade strategin.
När utsikterna för 2008 successivt blev allt blekare, och kanske inte ens når upp till ett fjolår som var svagt, är det inte underligt att börsen slagit bakut och ställt ned aktiekursen. Man kan också säga att börsen tog ut för mycket i förskott i fjol, som inte var utlovat förrän till 2009 och 2010. I dag tas inget ut i förskott på aktiemarknaden, möjligen undantaget dåliga nyheter.
För en kortsiktig aktiemarknad har Electrolux inte mycket att erbjuda. Utdelningen på 4,25 kronor för 2007 togs redan i början av april. I slutet av månaden kommer den första kvartalsrapporten, och att den blir svag står redan klart. Resultatet belastas med kostnader på närmare 0,7 miljarder kronor som inte fanns där i fjol och som inte är strukturkostnader. Det gäller kostnader för en minskning av antalet tjänstemän i Europa, för lanseringen av premiumprodukter i USA, garantikostnader och en förlorad rättstvist i USA.
Under omstöpningen är kassaflödena låga. Investeringarna blev 4 miljarder kronor i fjol, samtidigt som avskrivningarna inte var högre än 2,7 miljarder kronor och kassaflödet blev 1,3 miljarder kronor. Det är mindre än hälften av periodens resultat och räcker nätt och jämnt för att täcka utdelningen.
Electrolux lyfts ibland fram som en uppköpskandidat. Det kan vara läge för detta när det börjar stå klart att lönsamhetsförbättringarna infrias och kan upprätthållas, att investeringspuckeln är avklarad och kassaflödena markant högre. I praktiken finns det dock bara en realistisk budgivare. Sedan 1956 är Electrolux ett Wallenbergföretag. Investor äger 12 procent av aktierna och har 28 procent av rösterna.
Får Electrolux vara kvar på börsen tillräckligt länge, och kan bolaget under nästa år göra troligt att ett marginallyft på 6 procent är på väg inför 2010, blir aktien riktigt bra. Amerikanska Whirlpool värderas högre än Electrolux om vi ser till företagsvärdet (börsvärde inräknat nettoskuld) ställt mot såväl omsättning som rörelseresultat.
Med utsikter till en förbättrad konjunktur under 2009 och en värdering i linje med Whirlpool bör Electrolux-aktien kunna handlas upp till nivån 150 kronor om ett år, med en fortsättning mot 200 kronor året därpå. För detta krävs alltså att två nu kurssänkande förhållanden ändras: att konjunkturutsikterna ljusnar och att Electrolux kan leverera en för branschen mer normal marginal, snarlik den som Whirlpool har.
På vårkanten 2008 tvingas jag konstatera att konkreta tecken på varken det ena eller det andra infunnit sig och att prognoser för såväl andra halvåret 2008 som 2009 har större karaktär av gissningar än vanligt. Aktiespararens smått optimistiska prognos, med en tillväxt för Electrolux 2009 och en marginal på 5,5 procent, vilar på en sannolikhetsbedömning. Det är ovanligt med recessioner i USA som varar längre än tre kvartal. Och det är ovanligt att ett storföretag inte klarar normal lönsamhet efter ett väl genomtänkt strukturprogram, med god tid för genomförandet och med högst mänskliga mål.