Inför ABB:s bokslutspresentation i februari släpptes en bomb: koncernchefen Fred Kindle, beskriven som den mest framgångsrike VD:n bolaget haft, hade fått sparken. Under hans tre år hade allt kommit på plats i ABB. Jürgen Dormann väckte företaget från de döda, lade ut en tydlig strategi och en grund. Kindle tog vid, avslutade den amerikanska asbestsörjan, avyttrade olje- och gasdivisionen Lummus med bra resultat, och fokuserade med stor framgång på affärerna inom kraft- och automationsteknik.
Bokslutet visade en koncern med hög tillväxt, växande marginaler, inga surdegar och urstarka finanser. I normala fall skulle en sådan rapport mötas av aktiemarknaden med jubel, men i stället blev aktieägarna 30 miljarder kronor fattigare på beskedet om Kindles sorti.
Den officiella förklaringen till avskedet var meningsskiljaktigheter angående hur företaget skulle ledas. Troligen drog Kindle och ordföranden Hubertus von Grünberg helt enkelt inte jämnt, och ingen var flexibel som filmkomikern Groucho Marx: ”Jag har mina principer, men om de inte passar har jag andra.” Hos huvudägaren Investor, 7,3 procent, är det också locket på.
Amerikanen Joseph Hogan, 51, tillträdde som VD i september. Han har gjort karriär i General Electric, senast som ansvarig för affärsområdet Health Care, som med en omsättning på 17 miljarder USA-dollar är, snudd på, stort som halva ABB. Hogans första mer officiella framträdande blev presentationen i oktober vid rapporten för tredje kvartalet. Aktien föll brant.
Hogans uppgift i dag är att ta ABB igenom den, som det nu ser ut, värsta lågkonjunkturen i mannaminne och komma upp på andra sidan med flaggan i topp. Det är en svår uppgift, men ABB är i topptrim. Därtill kommer den finansiella styrkan. ABB kunde i slutet av september återbetala alla lån och ändå ståta med en kassa på 4,8 miljarder dollar.
Med denna kassa kan förvärv göras bland det hundratal målbolag som under högkonjunkturen ratades på grund av för hög värdering. Fokus är dock den operativa verksamheten. Större förvärv är inte aktuella under den osäkerhet som nu råder, men detta kan ju ändras.
ABB har 120 000 anställda, varav 8 700 i Sverige, flertalet i Västerås och Ludvika. Dotterbolag och verksamhet finns i ett hundratal länder, men moderbolaget ligger i Zürich, Schweiz. Storleken till trots är dagens ABB ett mer fokuserat företag än såväl gamla Asea som gamla Brown Boveri. Kraftgenereringen är sedan länge ute ur bilden liksom tåg. Efter koncentrationen har marginalerna fördubblats från runt 6 procent på den gamla tiden.
Gemensam nämnare i dag är produkter och tjänster för effektivisering, genom till exempel minskade energiförluster och ökad produktivitet. Fokuseringen är inte mer nischad än att här finns tiotusentals produkter, ofta snarlika men med olika tillämpningar. ABB är till exempel världens största leverantör av elektriska produkter och tjänster till vindturbinstillverkare. Inom överföring och distribution av el är ABB global marknadsledare med en andel på 25 procent, nära dubbelt upp mot närmaste konkurrent. Inom automation av industriella processer är ABB en av de stora.
Här finns fem divisioner som verkar globalt. Power Products har komponenter för överföring och distribution av elektrisk kraft, medan Power Systems har nyckelfärdiga lösningar för samma ändamål och därtill styrsystem för kraftverk. Kunderna är företrädesvis kraft- och elbolag – nationella, allmännyttiga eller privata, med långsiktiga investeringsplaner och budgetar.
Automation Products har ett mycket brett produktprogram, med elmotorer, små generatorer, instrument och kraftelektronik. Process Automation levererar systemlösningar för ökad produktivitet och Robotics industrirobotar. Kunderna på automationssidan är mångfasetterade, med process- och tillverkningsindustri, inräknat byggbranschen, och inte minst bilindustrin, som nu har allvarliga bekymmer.
De senaste åren har ABB gynnats av den snabba industrialiseringen, som går hand i hand med elektrifiering, i länder som Brasilien, Ryssland, Indien och Kina. I utvecklingsländer finns ett strukturellt behov av kraftteknik, som inte på långa vägar är tillfredsställt. Höga energipriser och klimathot har också talat för effektivisering och minskade energiförluster. Konkurrenstrycket driver fram produktivitet och högre kvalitet genom automatisering. ABB har också effektiviserat sin egen produktion och ökat andelen tillverkning i lågkostnadsländer. Det finns utrymme för mer.
Effekterna av årets extrema priskast, som oljeprisets hopp från 100 dollar i mars till 147 dollar i juni och fria fall till under 50 dollar i november, är svårbedömda, men stegrad osäkerhet är hämmande för investeringar och ekonomisk utveckling.
Geografiskt fördelas ABB:s försäljning med 46 procent i Europa, 26 procent i Asien, 10 procent i Mellanöstern och Afrika samt 18 procent i Nord- och Sydamerika tillsammans. Den låga andelen i Amerika sticker ut, men den är på väg upp genom såväl förvärv som -organisk tillväxt. Hittills i år har svagare efterfrågan i en region kompenserats av styrka i andra. Innevarande kvartal tycks dock regionerna dyka i samlad tropp.
Bokslutet för 2007 blev bra, försäljningen steg med 27 procent, rörelseresultatet med 57 procent och nettovinsten fördubblades – men mottagandet blev inte muntert. Rapporten för årets första kvartal blev en höjdare över hela linjen; vinsten steg med 76 procent. Mottagandet blev glatt, och aktien tågade på mot 200 kronor till halvårsskiftet. Halvårsrapporten i juli kunde också beskrivas som stark, men vid det laget hade nedgången för verkstadssektorn inletts på allvar.
Inför niomånadersrapporten hade marknadens förväntningar på ABB dock tonats ned med endast någon procentenhet här och där, trots att aktien sedan halvårsskiftet hade halverats i kurs och redovisningsvalutan, USA-dollar, stigit dramatiskt. Det var bäddat för en besvikelse, och strax dök aktiekursen till dryga 80 kronor.
Akilleshälen var orderingången, som ökade med måttliga 7 procent i dollar men med endast 1 procent i lokal valuta. Finanskrisen och konjunkturfallet satte spår i kundernas lust och förmåga att köpa systemlösningar med stort ordervärde. Försäljningen under kvartalet var annars högre än väntat och resultatraderna marginellt sämre.
Joseph Hogan gav samma bedömning för helåret som bolaget hade lämnat i februari och sedan upprepat två gånger: att kraftdivisionerna växer med 15–20 procent och automation med över 10 procent – och att den långsiktiga potentialen var gynnsam. På kortare sikt konstaterade Hogan att prognoser svårligen kunde göras på grund av finansturbulensen.
ABB stod med en rekordstor orderbok om 27,2 miljarder dollar, rekordförsäljning och dito resultat men en aktiekurs som, räknat i dollar, hade fallit med 2/3 sedan halvårsskiftet.
Enligt de finansiella målen för 2007 fram till 2011 ska försäljningen öka i en årstakt av 8–11 procent, rörelsemarginalen stanna i intervallet 11–16 procent och avkastningen på sysselsatt kapital överstiga 30 procent. Håller denna tygel växer vinsten per aktie i en årstakt av 15–20 procent. Så blir det i år.
Fjolåret var också speciellt, i det att den då vikande dollarn gav en extra tillväxtkick på 8 enheter till 27 procent. Det beror på att ABB:s redovisningsvaluta är dollar. Vilken väg dollarn tar härnäst är dock oförutsägbart. I räkneövningen för 2009 har kursen 8 kronor använts. En dyrare dollar slår då negativt nästa år.
Redovisningseffekten sammanfaller med en bedömd verklig svaghet i efterfrågan. Inför 2009 skissar Aktiespararen på en omsättningsminskning med 10 procent i dollar. Tillväxtmålet klaras alltså inte, inte heller tillväxten i vinst per aktie, men däremot, och här bidrar den starkare dollarn, håller ABB uppe marginalerna.
Joseph Hogan tillträdde sannolikt i rätt tid. Han övertar en effektiv vinstmaskin med betydande överskottslikviditet och kan inte lastas för den effekt som en kaotisk och skräckslagen finansmarknad haft på aktiekursen och efterfrågan. ABB klarar en lång konjunkturvinter, och uteblivna order under denna tid är inte förlorade utan oftast bara framflyttade. Kommer töväder kommer Hogan att stå som den tredje i ordningen efter Dormann och Kindle som väcker liv i ABB.
