Lukas Lundin, representerande Lundin-sfärens ägande om 30 procent i Vostok Nafta, är ordförande i både Vostok Nafta och Vostok Gas (tidigare Vostok Nafta före utskiftningen av den övriga investmentverksamheten), och Per Brilioth är VD. I praktiken arbetar investeringsorganisationen som tidigare i det gamla Vostok Nafta, även om det numera formellt handlar om två investmentbolag. Framför allt Vostok Nafta, men också Vostok Gas, hade en bra period från sommaren 2007 och ett år framåt. Hösten 2008 har utvecklingen blivit i det närmaste katastrofal – särskilt för Vostok Gas, vars Gazprominnehav varit belånat.
Vid ingången av 2008 handlades Vostok Nafta till 115 kronor, och substansvärdet var 114 kronor per aktie. Substansvärdet steg till 141 kronor i slutet av februari, och aktien följde med uppåt. Därefter bar det nedåt men utan den dramatik som kännetecknat den senaste månaden. Aktien har inte rört sig tätt efter förändringarna i substansvärdet, eftersom det rådde paritet nästan på kronan vid årsskiftet. Kring halvårsskiftet översteg aktiekursen substansvärdet med runt 10 procent. I slutet av juli hade premien förbytts i en rabatt om över 10 procent, som ökade till 17 procent i augusti och vidare till 25 procent i slutet av september. På tre månader föll aktien med 60 procent, från 140 till 57 kronor. Under samma tid backade substansvärdet med 40 procent.
I början av oktober kom ett hiskeligt börsfall i Moskva, som förde ned index med närmare 40 procent, och i slutet av oktober hade Vostok Naftas aktie mer än halverats ytterligare i värde, till under 25 kronor.
Nedgången i Moskva har flera förklaringar. Sommarens konflikt i Kaukasus är en komponent. En annan är att oljepriset har mer än halverats tillsammans med andra råvaror, vilka är de tyngsta sektorerna på Moskvabörsen. En tredje är att den ryska finanssektorn har fått problem sedan utländskt kapital flytt landet efter att ha sålt i första hand ryska aktier. Flykten från tillväxtmarknader är ett globalt fenomen, och kapitalströmmarna har gått till USA och bidragit till att stärka USA-dollarn. En fjärde faktor är att ryska, stora som små, ägare har tagit lån med aktier som säkerhet, vilket tvingat fram försäljningar på en fallande aktiemarknad.
Vostok Nafta är en i grunden långsiktig investerare med fokus på Ryssland och andra före detta Sovjetrepubliker. Bolagets havererade aktiekurs är inte en följd av felslagna aktieval utan av kraschen på främst den ryska aktiemarknaden. Aktieportföljen är både bred, med 35–40 innehav, och intressant.
De största innehaven är det Stockholmsnoterade jordbruksföretaget Black Earth Farming, kolgruvan Kuzbassrazrezugol och oljebolaget TNK-BP. Andra investeringar finns inom cement, järnmalm, diamanter, skog, kreditkort samt katalogföretaget Kontakt East.
Aktien kan närmast jämföras med en Rysslandfond. Det som talar för att Vostok Nafta är ett bättre val än fonder är nu främst substansrabatten, som ger en kurspotential på 30–40 procent till en aktiekurs i paritet med underliggande värden.
Uppdelningen i två Vostokbolag har blivit ett misslyckande, eftersom Vostok Gas’ affärsidé har havererat sedan bolaget tvingats sälja Gazpromaktier för att täcka överbelåning. Det är rimligt att tro att bolagen kommer att föras samman igen i sinom tid. Vostok Nafta har också mandat att belåna sin portfölj med 15–20 procent, normalt en sansad nivå men under hösten 2008 farligt.
Rysk aktiemarknad har gått igenom flera kriser tidigare, landat på fötterna och därefter klättrat uppåt igen. Riskerna är stora, liksom möjligheterna.
