SKF grundades 1907, växte snabbt och var redan på 1920-talet ett globalt företag etablerat i Europa, Amerika, Australien, Asien och Afrika. I dag är SKF representerat i fler än 130 länder och har fler än 100 tillverkningsenheter. Kunderna finns inom ett stort antal olika segment. Vissa segment har en hög tillväxt, såsom vindkraftsindustrin. Men i det största segmentet, bilindustrin, är tillväxten svag. Branschen erbjuder stora volymer, men i gengäld är det hårt tryck på priserna.
SKF är ingen snabbväxare. Försäljningen har de sex senaste åren vuxit med i genomsnitt 7 procent om året. Detta är också i linje med det långsiktiga tillväxtmålet på 6–8 procent. SKF genomför varje år nya förvärv för att få tillgång till ny kompetens, ny teknik eller för att förbättra den geografiska täckningen. Men i huvudsak växer bolaget organiskt.
SKF uppskattar att världsmarknaden för det största produktområdet, kullager, uppgick till 280 miljarder kronor 2008. Marknaden brukar delas in i tre segment: industrimarknaden, fordonsindustrin och eftermarknaden för fordon.
Störst är industrimarknaden, som svarar för 40 procent av efterfrågan. Här ingår lätt och tung maskinutrustning, energiindustri, flygindustri, tunga arbetsfordon och järnvägsindustri. Fordonsindustrin svarar för 30 procent av efterfrågan, medan återförsäljare för industriell distribution och eftermarknaden för fordon svarade för resterande 30 procent.
Geografiskt dominerar Asien med 40 procent av totalmarknaden, 10 procentenheter mer än för bara tio år sedan. Främst har Kina vuxit, och landet svarar nu ensamt för 15 procent av den asiatiska marknaden.
SKF är störst i Asien utanför Japan, som är en fragmenterad marknad med många tillverkare. I Kina är SKF det ledande kullagerföretaget, både med importerade och lokalt tillverkade produkter. I Europa, som står för 30 procent av totalmarknaden, är SKF störst. I Nord- och Sydamerika, som representerar strax över 25 procent av totalmarknaden, är SKF näst störst.
SKF har organiserat verksamheten i divisionerna Automotive, Industrial och Service. De tre divisionerna är ungefär lika stora och har vardera en nettoomsättning på runt 20 miljarder kronor.
Automotive betjänar originaltillverkare (OEM-kunder) och eftermarknadskunder inom fordonsindustrin. Drygt 60 procent av kunderna finns i Europa. Nordamerika svarar för strax under 20 procent och Asien för strax över 10 procent.
På eftermarknaden levererar SKF kompletta reparationssatser som underlättar och påskyndar reparationsarbetet för mekaniker genom att innehålla alla komponenter som behövs för arbetet. I dag har SKF mer än 10 000 olika reparationssatser för bland annat hjullager, kamväxelremmar, vattenpumpar och homokinetiska knutar. Affärsområdet har inte oväntat sämst marginal av de tre, med ett genomsnitt på 3,9 procent under de tre senaste åren.
Division Industrial betjänar industriella originaltillverkare i främst Europa. Fyra kundsegment dominerar: allmän industri (tillverkare inom hydraulik, pneumatik, växellådor samt materialhantering), särskild tillverkningsindustri (tillverkare av verktygsmaskiner, tryckerier, textillindustri med flera), flygindustri och energi. Divisionen har de tre senaste åren haft en marginal på 11,7 procent.
Bästa lönsamheten har inte oväntat Servicedivisionen, med i medeltal en marginal på 13,4 procent under de tre senaste åren. Divisionen vänder sig till den globala industriella eftermarknaden genom ett nätverk av 7 000 återförsäljare, och den erbjuder konsulttjänster, mekaniskt, förutsägande och förebyggande underhåll, tillståndsövervakning, beslutssystem och prestationsbaserade kontrakt.
Koncernens långsiktiga mål är att uppnå en rörelsemarginal på 12 procent. Under de tre högkonjunkturåren 2006–2008 var marginalen i genomsnitt 12,7 procent. Enligt Aktiespararens beräkningar hamnar marginalen i år på runt 5,6 procent och nästa år på drygt 10 procent.
SKF:s breda exponering innebär att efterfrågan på bolagets produkter ger en god indikation på konjunkturläget inom industrin på olika håll i världen. Under årets nio första månader föll försäljningsvolymen med 28 procent. Det stora raset kom under första halvåret, men nedgången var nära 25 procent under tredje kvartalet – trots relativt omfattande stimulanspaket inom världens bilindustri.
Rörelseresultatet för hela perioden blev 2 199 miljoner kronor, motsvarande en marginal på 5,2 procent. Under tredje kvartalet var marginalen 7,2 procent. Stimulanspaket och en svag krona bidrog till marginallyftet.
SKF:s prognos för fjärde kvartalet är att efterfrågan blir påtagligt lägre än under samma kvartal i fjol. Volymtappet bedöms bli 13–14 procent. Då ska man ha i minnet att fjärde kvartalet 2008 var mycket svagt, med en volymminskning på 12 procent.
Men det går ändå uppåt. Volymerna ökar jämfört med tredje kvartalet i Asien och Latinamerika. I Europa och Nordamerika väntas oförändrade volymer. Sammantaget var SKF:s rapport för tredje kvartalet oväntat bra, men för alla konjunkturoptimister var den en besvikelse.
Konjunkturen är viktig för SKF men inte lika mycket som förr. Under de 4–5 senaste åren har bolaget genomgått stora förändringar och ser betydligt starkare ut än vid lågkonjunkturen kring millennieskiftet. Olönsamma fabriker har lagts ned, och en koncentration har skett till mer avancerade lagerprodukter med högre marginaler.
SKF-koncernen har släppt volymtänkandet, ökat produktiviteten, satsat på tjänster och vågat utnyttja sitt marknadsledarskap till att höja priserna. Allt detta har skett parallellt med att kullagerbranschen börjat ta strukturgrepp, vilket har minskat prispressen och öppnat för produktionssamarbete mellan företagen.
Den geografiska spridningen, bredden i produktutbudet och kundstrukturen, i kombination med de interna åtgärderna, innebär, trots årets nedgång, att SKF långsiktigt bör kunna få en stabil tillväxt med god lönsamhet.
I år väntas vinsten bli drygt 4 kronor per aktie. Aktiespararen räknar med omkring 8 kronor per aktie 2010, och det är inte uteslutet att SKF redan 2011 når samma vinstnivå som 2008 – det vill säga drygt 10 kronor per aktie.
Bolaget har en god finansiell bas. Per den 30 september i år var soliditeten 33,5 procent och skuldsättningsgraden 53 procent. Det är bra tal, även om det är lite sämre än läget vid senaste årsskiftet. Soliditeten var då 35 procent och skuldsättningsgraden 50 procent.
Efter den dramatiska nedgången vid förra årsskiftet sänkte SKF, i likhet med många andra industriföretag, utdelningen. SKF sänkte med 30 procent, från 5 till 3,50 kronor per aktie. Man kan rimligen räkna med en oförändrad nivå för 2009 och en återgång till tidigare nivåer 2010 och 2011.
Det finns 455,4 miljoner aktier i SKF. Baserat på en aktiekurs på 115 kronor innebär det ett börsvärde på 52,4 miljarder kronor. Inräknat nettoskulden är företagsvärdet 65,3 miljarder kronor. Med en marginal på 10 procent nästa år, vilket är optimistiskt antaget, bör rörelseresultatet kunna bli strax under 6 miljarder kronor.
Kursen 115 kronor motsvarar då en EBIT-multipel (rörelseresultat före räntor och skatt i relation till företagsvärdet) på 11 och ett P/E-tal på 14,4. P/S-talet (företagsvärdet i relation till försäljningen) ligger på omkring 1,12. Sammantaget är värderingen hög i relation till vår prognos för 2010.
