Det handlade om tillväxten. I fjol visade Ericsson en tillväxt på helåret om 4 procent, men för det säsongmässigt starka fjärde kvartalet noll. Trenden pekade nedåt. Inför kvartalsrapporten för första kvartalet var förväntningarna inställda på en krympning med 1 procent. Det blev 5 procent upp.
Sedan i höstas har Ericsson tyngts av en för aktien förödande kombination av sjunkande tillväxtutsikter och krympande marginaler. Små förändringar i tillväxt- och marginalantaganden i investerares räkneverk har stor betydelse för en akties motiverade värde. Att ny information, till exempel i samband med en kvartalsrapport, också i praktiken, och inte bara i mer teoretiska räkneövningar, får en sådan effekt fick vi prov på den 25 april, då Ericsson efter några timmars handel rusade med som mest 25 procent.
Detta är ett sätt att förklara Ericssons kraftiga kursuppgång: ett par procents förändring i förväntad framtida tillväxt. Det förklarar också kursfallet i höstas, då bolaget i början av oktober sänkte prognosen och i november sänkte förväntningarna för 2008.
Man kan önska sig en större stabilitet i aktiekursen. Man kan skylla kraftiga kursrörelser på analytiker eller på marknadens operatörer. Men man måste samtidigt inse att underliggande fundamenta i telekombranschen förändras – ibland ganska tvärt.
Tidigare vägledde Ericsson aktiemarknaden genom att kommunicera mer precisa utsikter på kortare och längre sikt. Dessa övningar fick ett abrupt slut med varningen för minskad vinst i höstas. Den visade ju att inte ens Ericsson hade rimlig koll på läget ens när tredje kvartalet redan var avverkat.
General Electric, tio gånger så stort som Ericsson med ett börsvärde på 2 biljoner kronor, föll 15 procent på en dag i april, sedan bolaget för första gången på 20 år inte hade infriat sin vinstprognos för första kvartalet. Verkligheten, här krisen på finansmarknaderna, förändrades plötsligt och oförutsägbart. Sådan är världen ibland.
I Aktiespararens prognos för 2008 tappar Ericsson en tredjedel av sin vinst jämfört med i fjol. Men nästa år ökar vinsten med 50 procent. Företaget har fattat beslut om kostnadsanpassningar, som beräknas ge upphov till engångskostnader på 4 miljarder kronor och som sänker kostnadsnivån med lika många miljarder, med full effekt från 2009. Antalet anställda ska minskas med 5 procent.
Årets resultat dras alltså ned med 4 miljarder kronor och nästa år upp med lika mycket – plus effekterna av ett gynnsammare marknadsläge under 2009.
Denna prognos är dock osäker på flera sätt. Marknadstillväxten kan utebli, Ericsson kanske inte klarar att upprätthålla sina marknadsandelar, priskonkurrensen kan hårdna. Men det kan också bli klart bättre.
Håller Aktiespararens prognoser är det rimligt att aktien handlas upp till 19–20 kronor, motsvarande en värdering på 9 gånger nästa års rörelseresultat och ett P/E-tal på 14, räknat på nästa års vinst. Att skillnaden mellan dessa båda nyckeltal blir så stor beror på Ericssons stora nettokassa, som ger låg avkastning. Justerar vi vinstberäkningen för 2009 för utebliven ränta på nettokassan är P/E-talet inte högre än 10, räknat på nästa års vinst. Det är lågt i ett historiskt perspektiv.
Bedömningarna om Ericssonaktien går vitt isär, vilket beror på stor osäkerhet om vinstutvecklingen och olika uppfattningar om hur vinsterna ska värderas. Över hela aktiemarknaden är osäkerheten större än vanligt, vilket höjer riskpremien på aktier och sänker P/E-talen. För Ericsson gör sig också ett förtroendeunderskott gällande efter höstens vinstminskningsvarning. Ericsson tas fortfarande med en nypa salt.
Trots allt är aktiemarknadens minne för bakslag kort. Börsens aktörer är benägna att se framåt, och efterhand får optimismen överhanden. Ericssonaktien borde gynnas av allmänt sänkta riskpremier på aktier och genom att förtroendet för bolaget normaliseras.
Självklart ska man ta också profetior av detta slag med en nypa salt. Hur stor är upp till var och en: Ericsson är också en smaksak.