I västgötska Dalstorp ligger ett av de mest välskötta börsbolagen: familjekontrollerade Svedbergs. Sune Svedberg, i dag styrelseledamot och huvudägare med en tredjedel av aktier och majoriteten av rösterna, startade företaget 1962, med affärsidén att under eget namn utveckla, tillverka och marknadsföra det kompletta badrummet.
Vad som menas med komplett ändras dock över tid. Nu ingår möbler, handfat, badkar och vattenklosett – men också spa med massagebadkar, ångdusch och badrumsbastu, allt i matchande formgivning och färger.
När finanskrisen slog till på allvar hösten 2008 trodde de flesta att Svedbergs skulle tillhöra om inte offren så i varje fall de drabbade. Fungerande badrum, liksom kök, måste inte bytas mot vackrare och bättre och är därför investeringar som hushållen rimligen bör skjuta på framtiden när världsekonomin skälver.
I huvudsak bet inte denna logik på svenskarna. Därtill grep regeringen in med generösa ROT-avdrag och Riksbanken med rekordlåga räntor. Svedbergs omsättning på den svenska marknaden, som står för cirka 70 procent av totalomsättningen, backade med bara 2 procent i fjol. På exportmarknaderna, främst Finland och Norge men även Danmark, Ryssland och Storbritannien, blev nedgången 16 procent.
Bolaget bedömer att ROT-avdragen inte hade större effekt på omsättningen i fjol än 5–10 procent. Därför är inte oron stor för om de skulle tas bort efter valet. Ökad nybyggnation bör kompensera, även om detta segment, där byggföretag och inte kräsnare slutkonsumenter gör urvalet, är litet för Svedbergs.
Sammantaget minskade Svedbergs omsättning med 6 procent, till 482 miljoner kronor, eller 23 kronor per aktie, och marginalen blev 16 procent. De flesta före tag skulle avundas en sådan lönsamhet, men för Svedbergs är 20 procent en mer normal nivå. Vinsten per aktie sjönk, från 3,39 till 2,65 kronor i fjol.
Som ordinarie utdelning föreslår styrelsen, där Fredrik Cappelen, tidigare Nobias VD, är ordförande, 4 kronor, toppad med en extrautdelning på 3 kronor. Redan den ordinarie utdelningen är högre än fjolårsvinsten, och med extrautdelningen blev direktavkastningen 16 procent räknat på aktiekursen 44 kronor, som gällde från årsskiftet och fram tills bokslutsrapporten presenterades. I några raska kliv har aktien därefter lyft till 65 kronor.
Direktavkastningen för 2009 är dock fortfarande hög och lockande, och räknat på den ordinarie utdelningen framgent är också dryga 6 procent högt och bra.
Dock, lyftet på börsen sedan rapporten med nära 450 miljoner kronor kan rimligen inte vila på beslutet om en extra utdelning, ett kapital som aktieägarna redan hade, på dryga 60 miljoner kronor och inte heller på en totalutdelning om 148 miljoner kronor. Frågan är om vinsterna motiverar ett börsvärde på nästan 1,4 miljarder kronor för ett före tag som omsätter drygt 500 miljoner kronor, förvisso med hög marginal och en tillväxt som kan uppskattas till 5–10 procent framöver.
Aktiespararen siktar på en vinst per aktie på 3,50–3,80 kronor för 2010. P/E-talet är då 16 sedan aktiekursen justerats med utdelningen 7 kronor, som tas i april. Utdelningen vänder en skuldfri balansräkning med likvida medel på 82 miljoner kronor till en nettoskuld på runt 50 miljoner kronor på vårkanten.
Företagsvärdet, börsvärdet plus nettoskulden, blir 12 gånger rörelseresultatet som prognos för 2010. Denna multipel, liksom P/E-talet, är i högsta laget, anser Aktiespararen. Risken är stor för att de som köpt aktien för utdelningskupongen säljer när lockelsen försvinner och kvartalsrapporterna i början av året inte blir märkvärdigt bra.