Efter analysen i februari var slutsatsen att det mesta såg bra ut, trots inflationsriskerna och problemen med de statliga budgetunderskotten. Fakta var att tillväxt och vinster förbättrades markant och att värderingen inte var avskräckande. Jag behöll därför min maximala aktieandel på 100 procent.
Sedan kom katastrofen i Japan, med jordbävningen, den efterföljande flodvågen och kollapsen för kärnkraftverken i Fukushima. Detta har gjort djupa hack i de japanska kurvorna. Mellan februari och mars föll industriproduktionen, från en årstakt på +4,1 procent till –2,4. Bilförsäljningen föll från +1 procent till –11, samtidigt som detaljhandeln föll från +1,1 procent i årstakt till –1,0. Detta är så nära ett tvärstopp i en ekonomi man kan komma.
De stora frågorna är: Kommer katastrofen att få spridningseffekter, och blir nedgången långvarig? Visserligen är Japan världens tredje största ekonomi, efter USA och numera Kina, men export- och importandelarna är inte fullt så stora.
Räknar vi, exempelvis, andelen av den samlade importen i världen är landet en tredjedel av USA, liksom av euroländera, hälften av Kina och ungefär lika stort som Storbritannien. Exportandelen är något större, men totalt sett är Japans betydelse för världshandeln inte alls lika stor som andelen av globalt BNP. Detta gör att spridningarna till resten av världsekonomin inte behöver bli avgörande för konjunkturutvecklingen.
Frågan om tiden är svårare att räkna på. Min bild är att effekterna av naturkatastrofer sällan blir långvariga. För ett halvår sedan stod, exempelvis, nord-östra Australien under 9 meter vatten och hotade gruvindustrin. Detta oroar ingen numera. För ett år sedan vällde aska fram ur en isländsk vulkan och skapade kaos i flygtrafiken. Inte heller detta är ett vanligt samtalsämne i dag. Ytterligare några år tillbaka var det orkaner i Mexikanska golfen, som bland annat fick oljepriset att stiga. Och i Japan drabbades staden Kobe av en stor jordbävning 1995.
Ingen av dessa katastrofer knäckte den globala konjunkturen. Skälet är troligen att naturkatastrofer är avgränsade i tiden, liksom att uppbyggnaden efteråt bidrar till ökad tillväxt. Därför är mitt huvudscenario att nedgången i Japan blir kortvarig och att den efterföljande uppbyggnaden relativt snabbt skapar ökad tillväxt.
Därmed över till vinstutvecklingen. Rapporterna för första kvartalet visar att vinsttåget ångar på i fortsatt god takt. Uppgången under första kvartalet blev 25 procent i årstakt, visserligen klart lägre än under förra kvartalet (vinstfördubbling) men fortfarande en mycket bra tillväxt. Vinsten var därtill den högsta som börsbolagen hittills registrerat under ett första kvartal. Med största sannolikhet kommer därför bolagen under 2011 att slå det tidigare vinstrekordet, vilket stämmer väl med analytikernas samlade helårsprognos enligt SME Direkt, som indikerar en ökning med 25 procent.
Den goda vinstutvecklingen stämmer också väl med konjunkturstatistiken. Min globala tillväxtindikator har visserligen mattats markant från den mycket höga toppen 2010, men fortfarande visar många parametrar på mycket bra tillväxt, exempelvis industriproduktionen i USA och Europa. Där ligger tillväxten i årstakt på 6–7 procent, med en imponerande stabilitet. Detta syns också i verkstadsbolagens kvartalsrapporter, i vilka vinsten ökade med drygt 60 procent i årstakt och var den bästa dessa bolag skrapat ihop under ett första kvartal.
Den stora motorn är expansionen i tillväxtländerna, i första hand Kina. Här syns inga svagheter, även om flera kinesiska indikatorer har lämnat de extrema nivåerna från förra sommaren. Som exempel kan nämnas bilförsäljningen, som då mer än fördubblades men som nu har dämpats till en tillväxt på runt 20 procent. I detaljhandeln har ökningstakten halverats till 12 procent sedan förra våren. Detta visar att de kinesiska myndigheterna är någorlunda framgångsrika i sin strävan att uppnå en mer balanserad framfart i landet.
Den samlade globala detaljhandelsförsäljningen utvecklas bra, om än långt ifrån de kinesiska tillväxttalen. USA är starkast av länderna i ”den gamla” världen. Där har volymtillväxten legat på 4–5 procent under drygt ett halvår, vilket inte alls stämmer med den dystra bild som ständigt kablas ut. Europa hänger med, men som vanligt på en klart lägre nivå.
För den globala bilförsäljningen svänger trenderna vilt. Totalt sett, inräknat Kina, är tillväxten i årstakt 2 procent, en nedgång från toppen för ett år sedan på 16 procent. Räknas Kina bort, världens näst största bilmarknad efter USA räknat i sålda enheter, blir tillväxten negativ, –1,1 procent. Detta inrymmer dock en växande bilmarknad i USA, med tillväxttal det senaste halvåret på 10–12 procent, samtidigt som Europa rutschat utför och i dag ligger på –11 procent, jämfört med +11 procent för ett år sedan. Nedgången i Europa är dock en effekt av att de kraftfulla stimulanserna tagits bort.
Ser vi på olika inköpschefsindex blir bilden också positiv. Även här utmärker sig USA, med ett index på runt 60 det senaste halvåret. Samtliga länder i den gamla världen ligger över 50, som är gränsen för tillväxt. I topp, tillsammans med USA, ligger Tyskland, följt av Frankrike, Italien och Storbritannien. Totalt sett vittnar inköpschefernas index om en stark industrikonjunktur.
Den politiskt känsligaste faktorn, sysselsättningen, har på global nivå kontinuerligt återhämtat sig från bottnen i oktober 2009. I dag visar min globala summering tillväxt i årstakt, om än med bara 0,5 procent. Eftersom toppvärdet brukar ligga på 1–1,5 procent är denna tillväxt dock relativt bra. Tyskland ligger högst med 1,4 procent, följt av Frankrike och USA på ungefär halva den nivån. Japan, Storbritannien och Italien ligger runt nollstrecket, medan Spanien hamnar i botten med en årstakt på –1,2 procent.
Det viktigaste orosmolnet jämte Japan är inflationen. Än så länge är den globala inflationen låg, men klart är att Kina har inflationsproblem. Den kinesiska efterfrågan drar därtill upp priserna på många råvaror, särskilt olja och metaller, men även ”mjukare” varor inom livsmedel och textil har följt med uppåt. Detta exporterar den kinesiska inflationen till resten av världen.
Oljepriset har varit uppe och känt på tidigare toppar, både räknat i USA-dollar och euro, vilket gäller även industrimetallerna. Vid månadsskiftet april/maj fick råvarupriserna dock en ordentlig snyting. Någon eller några investerare beslöt sig uppenbarligen för att kliva av det galopperande råvarutåget. Detta visar att priserna innehåller ett betydande inslag av spekulation. Med den tydliga koppling till världens inflationsindex som råvarupriserna har är en spekulativt driven råvarububbla lika illa som en efterfrågedriven.
Med stigande inflation börjar centralbankscheferna fingra på räntevapnet. I Sverige skjuter Riksbanken i väg räntehöjningar i en strid ström. Även Europeiska centralbanken, ECB, har börjat skjuta in sig med en första höjning för ett par månader sedan. I USA väljer fortfarande centralbanken (FED) vapen, men när FED väl bestämt sig blir det trångt på skjutbanan. Då stiger risken i aktieplaceringar ytterligare.
Slutsatsen blir ändå att det mesta ser bra ut, trots inflationsriskerna och problemen i Japan. Tillväxt och vinster förbättras markant, börsernas värdering är i balans med inflationstakten och inflationsnivån är ännu inte avskräckande. Detta skapar en positiv omgivning för aktier, varför jag behåller min maximala aktieandel på 100 procent. Det görs dock med lite större tvekan än tidigare.
Peter Malmqvist, fristående analytiker.