Det svänger om Ericsson. År 2000 blev omsättningen 274 miljarder kronor och resultatet efter skatt 21 miljarder kronor. Därefter följde tre år med fallande omsättning och dånande förluster, som summerade till 51 miljarder kronor. Antalet anställda halverades till 50 000. Det andra vinståret på 2000-talet, 2004, kammade Ericsson hem 18 miljarder, som året därpå ökade till 24,5 för att bli 26 miljarder 2006 och i fjol, då aktien föll brant, 22 miljarder kronor. Summa summarum blir detta en totalvinst över åtta år på 61 miljarder kronor och ett genomsnitt per år på knappt 8 miljarder kronor, eller 50 öre per aktie.
Ericsson är viktigt på Stockholmsbörsen och för Sverige. Bolagets export från Sverige är cirka 100 miljarder kronor årligen, och här finns 19 800 anställda.
Aktien, som gått mest sidledes under de senaste åren, återvände i höstas till kursnivån från hösten 2003 i intervallet 10–15 kronor. Ericsson hade sänkt vinstprognosen oväntat, vilket i och för sig ligger i sakens natur, och sänkt utsikterna för marknadens tillväxt på kort sikt och när det gällde lönsamheten för egen del. Mot bakgrund av hur det gick efter tusenårsskiftet, fallet från över 150 (omräknat efter nyemissionen 2002) till 4 kronor, kan man ju säga att aktien slapp lindrigt undan.
En avgörande skillnad i dag jämfört med då är att kunderna är vid god vigör. Då stod flera vid konkursens rand efter företagsförvärv och köp av licenser till orimliga prislappar och hade inte längre råd att investera. I dag är teleoperatörerna i prima form finansiellt, och branschen borde också vara långt mindre konjunkturkänslig än flertalet andra branscher. Ericsson lämnar inga prognoser men planerar för en marknad som inte växer under 2008.
Ericssons strategi innebär att bolaget ska vara störst och först med det nya: marknadsledare och teknikledare. På det sättet håller företaget konkurrenterna bakom sig i fråga om kostnadseffektivitet och lönsamhet i dag och i framtiden när ny teknik introduceras. Verksamheten delas in i tre affärsområden plus hälftenägda Sony Ericsson.
Networks är störst och hjärtat i Ericsson – mobilsystem med bokstavs- och sifferkombinationer för standarder och tekniska landvinningar. GSM säljs fortfarande mest, men mobilt bredband (WCDMA/HSPA, ”3 G” och ”3,5 G”) tar snart över med de utbyggnadsplaner som finns i Asien och Latinamerika. De första beställningarna på LTE, nästa generation mobilt bredband, är i antågande från operatörer i Japan och USA.
På fastnätssidan stärktes Ericssons position 2005 genom förvärvet av brittiska Marconi med bredbandsväxlar, i fjol kompletterat med amerikanska Redback för Internet, telefoni, TV och mobiltjänster över IP-baserade bredbandsnät. Fast och mobilt bredband integreras, och Ericsson avser att göra samma sak för bredbandskommunikation som bolaget redan klarat för rösttelefoni globalt: mobil och tillgänglig för alla.
Utvecklingen på bredbandssidan är bakgrunden till satsningarna inom affärsområdet Multimedia. Här utvecklas tjänster som ska generera trafik i de mobila bredbandsnäten och därmed intäkter för teleoperatörerna. Här finns också lösningar för att operatörerna ska kunna ta betalt. Affärsområdet är relativt litet men växer snabbt. Det är olönsamt på grund av stora utvecklingskostnader och små volymer. En lönsam verksamhet ingår dock: Ericsson Mobile Platforms i Lund, som levererar den tekniska lösningen till 19 mobiltelefontillverkare, med Sony Ericsson som dominerande kund.
Networks får operatörer på benen, Multimedia är ett löfte om nya tjänster och intäkter, Professional Services hjälper dem som inte kan eller vill gå själva. Ericsson kan ta hand om hela den tekniska driften, plus kundstöd för operatörer som i stället fokuserar på marknadsföring. Ericsson ger kundstöd för fler än 1 miljard abonnenter och driver nät med fler än 185 miljoner abonnenter. Här finns också andra konsulttjänster och utbildning. Services, verksamt över hela världen, har god tillväxt och lönsamhet.
Sony Ericsson hade en omsättning på 120 miljarder kronor i fjol och ett resultat före skatt på dryga 14 miljarder kronor. Hälften av detta gör det till Ericssons näst största affär.
Sony Ericsson har som mål att bli trea på marknaden 2011. Under första kvartalet i år petades bolaget i stället ned ett pinnhål, från fyra till femma; LG Electronics gick om. Men den stora förändringen står Motorola för, med en nedgång på 40 procent. Därmed erövrade Samsung, som ökade sin försäljning med 33 procent, andraplatsen. På en marknad där så stora kast är möjliga och avståndet till trean litet är det fullt möjligt för Sony Ericsson att knipa tredjeplatsen om ett par år. Om en position i toppen är uthållig eller ej är en annan femma, vilket Motorolas ras demonstrerar.
Totalmarknaden för mobiltelefoner under 2008 tros växa med 10 procent i volym, från drygt 1,1 miljarder enheter i fjol. Nokia spådde i april att värdet på försäljningen, mätt i euro, kommer att sjunka. Detta betyder att det genomsnittliga priset per telefon (ASP), nu på cirka 80 euro, sjunker med mer än 10 procent. Prognosen innebar en sänkning från tidigare, beroende på USA-dollarns fortsatta svaghet mot euron. Dessutom beror det på sänkta prognoser för den ekonomiska tillväxten i USA och Västeuropa, där andelen telefoner i de högre prissegmenten är större än på tillväxtmarknader som Indien och Kina.
Störst av telekomleverantörerna är Nokia, överlägsen etta på telefoner och tvåa på systemsidan, med en omsättning på runt 500 miljarder kronor. Ericsson, inräknat halva Sony Ericsson, är hälften så stort.
Ericsson har skalfördelar på systemmarknaden, där marknadsandelen är omkring 40 procent, och följer där en strategi som liknar den Nokia gjort på mobiltelefonmarknaden. Ericsson släpper inte ifrån sig utan satsar på att öka marknadsandelarna även i upphandlingar där prisvapnet används aggressivt. För tidigare stora konkurrenter som Motorola, Alcatel-Lucent, Nortel och Nokia Siemens är konkurrensen förödande, och samtliga går med förlust. Den främsta prispressaren i branschen, utpekad som Ericssons huvudkonkurrent, är Huawei.
Kinesiska Huawei, med 75 000 anställda, ökade försäljningen i telekommunikationssektorn med 42 procent i fjol, till 16 miljarder dollar, eller strax över 100 miljarder kronor, varav över 70 procent från marknader utanför Kina. Huawei har fördubblat försäljningen sedan 2005.
Det ligger nära till hands att använda USA-dollar som måttstock, eftersom ungefär halva världsmarknaden för telekomutrustning är dollarkopplad. Eftersom dollarn sjönk i värde mot svenska kronan med ungefär 10 procent i fjol hade Ericsson en tillväxt i dollartermer på 15 procent. I svenska kronor var Ericssons tillväxt 4 procent och Huaweis 30 procent.
Huawei har kunder i Europa som British Telecom, Telecom Italia och Vodafone, också viktiga kunder för Ericsson, samt tyska T-mobil och O 2. I omedelbar närhet till Ericsson i Kista har Huawei en utvecklings- och försäljningsavdelning med 170 anställda, varav många tidigare har arbetat i Ericsson. Telia Sonera, Tele 2, Investors Tre och Teledanmark finns också på kundlistan. Kinesernas intåg på marknaden har i första hand slagit mot franska Alcatel-Lucent, amerikanska -Motorola, kanadensiska Nortel och, tvåan på marknaden med en omsättning på runt 140 miljarder kronor, Nokia Siemens.
Ericssons sänkta vinstprognos i höstas var en följd av en oväntad förändring av affärsfördelningen i Networks. Mer specifikt uteblev väntade beställningar och leveranser av uppgraderingar och utbyggnad av mobilnät, som har hög lönsamhet. Därmed fick så kallade inbrytningskontrakt och utrullning av nya nät på tillväxtmarknader en hög andel av försäljningen – affärer som ofta inte ger något överskott alls och inte sällan förlust. Tanken är att den första leveransen ska ses i ett längre perspektiv som en investering i en ny kundrelation. Tillläggsbeställningar blir lönsamma. På lång sikt har Ericsson inte råd att släppa marknadsandelar till Huawei och andra kinesiska aktörer.
