Efter en nervös inledning på börsåret vädrar olyckskorparna luft och befarar att hela 2010 blir dåligt. Så behöver det dock inte alls bli. Bokslutsperioden visar att utvecklingen i företagen följer ritningarna. Det mesta talar också för att räntorna stannar på låga nivåer, åtminstone en bra bit in på året, och det är fint bränsle för börsen. Svenska aktier ser dessutom ut att ligga bra till, jämfört med aktier på flera andra håll.
Bland pessimistens argument finns att börsen blivit fullvärderad efter den starka återhämtningen i fjol. Den allmänna efterfrågan i ekonomin kommer dessutom att växa långsamt, och företagen får därför svårt för att lyfta vinsterna efter att effekterna av besparingsåtgärder slagit igenom.
Många ser dessutom framför sig att räntehöjningar blir en effektiv broms för aktiekurserna. Men det som framför allt har oroat marknaden den senaste tiden är de statsfinansiella problem som tornat upp sig i flera länder och som gett upphov till begreppet PIGS.
Förkortningen står för Portugal, Irland, Grekland och Spanien och är en sammanfattning av de länder inom EMU som anses vara mest illa ute. Länderna är dock inte någon homogen samling. Medan Grekland ser ut att vara riktigt illa ute har åtminstone Irland och Spanien betydligt bättre förutsättningar att klara sina problem på egen hand.
I vilket fall som helst sätter stater med stora budgetunderskott ett extra tryck på hela eurosamarbetet. Det mest troliga är att kraftiga nedskärningar inom respektive land tvingas igenom, vilket påverkar efterfrågan i berörda länder – med spridningseffekter till omvärlden.
Kortsiktigt stiger statsobligationsräntorna i länder med problem, där Grekland är det tydligaste exemplet. Ökad risk för en allmänt fördröjd konjunkturåterhämtning håller däremot nere de långa obligationsräntorna i länder med stark ekonomi, däribland Sverige. Samtidigt finns en risk för att problemen med stora statliga underskott på sikt leder till inflation, men sett till hur räntorna rört sig den senaste tiden ser det ut att vara en risk som obligationsmarknaden inte väger in i kalkylerna.
Min bedömning är att PIGS-orons effekt på börsen snart är förbi. Allvarligare på sikt är ekonomins och statsskuldens utveckling i betydligt större ekonomier, som Storbritannien och framför allt USA. För politiker i dessa länder tjänar problemen i de mindre länderna som en nyttig påminnelse om vad som kan drabba dem som inte håller sina böcker i ordning.
Börsindex har fallit mindre i Sverige än i till exempel USA under den nedgång som inleddes i mitten av januari och fortsatte in i februari. En viktig förklaring är det mycket starka bokslutet från Hennes & Mauritz, Stockholmsbörsens tyngst vägande aktie. Siffrorna fick flera analytiker som tidigare varit lätt negativa till aktien att byta ståndpunkt, vilket betyder att intresset för H&M kan komma att vara starkt en tid framöver.
Även Ericsson har haft en bra utveckling efter sitt bokslut, och bolagets aktie kan också bidra till en starkare börs. Svenska aktier gynnas dessutom i många fall av att kronan blivit svagare, framför allt mot USA-dollarn, i takt med att oron i omvärlden har ökat.
Den allmänna bilden av rapportfloden är annars inte alls lika entydig som i höstas, när ett stort antal av de rapporterande bolagen överträffade marknadens resultatförväntningar. Boksluten ligger i flera fall i linje med prognoserna, men det dyker också upp såväl positiva som negativa överraskningar. Att marknadsreaktionerna kan bli kraftiga visades tydligt när Electroluxaktien föll rejält efter en rapport som objektivt sett var ganska bra – men ändå inte nådde till förväntningar som trissats upp efter företagets starka utveckling under 2009.
I skuggan av PIGS och en del andra orosmoln som seglat upp har den senaste tidens makrostatistik bekräftat bilden av en världsekonomi under återhämtning. Den betydelsefulla inköpschefsstatistiken, som presenteras i en lång rad länder vid varje månadsskifte, ser riktigt bra ut för januari.
I det skede konjunkturen befinner sig just nu är inköpschefsindex en av marknadens absolut viktigaste indikatorer. Pålitligheten i noteringen har ofta visat sig vara hög och speglar på ett bra sätt i vilken riktning ekonomin i stort rör sig. Jag tycker därför att man kan ta de senast publicerade talen till intäkt för att konjunkturen fortsätter att återhämta sig i stabil takt.
Även den viktiga amerikanska arbetsmarknadsstatistiken signalerar en tydlig stabilisering. Det kan vara för tidigt att ropa faran över, men att arbetslösheten i USA sjönk något i januari är en bra grund för ökad optimism hos allmänheten.
Jag har i flera tidigare krönikor pekat på låga räntor som en viktig drivkraft för börsen. Vad jag då i första hand ser framför mig är att det lär dröja innan de två tungviktarna på centralbankshimlen, Europeiska centralbanken och Federal Reserve (USA:s centralbank), höjer sina styrräntor. Och när de väl börjar höja handlar det om små steg. Vi kommer alltså även om något år att ha korträntor som i ett historiskt perspektiv måste betraktas som mycket låga. Grovt räknar jag då med räntor i storleksordningen 2 procent. För att vi ska få se kraftigare höjningar krävs en överraskande stark ekonomisk återhämtning, som är mindre sannolik.
På sikt kan dock även centralbankerna hamna i nödläge på grund av skenande inflation, men även denna risk är, som jag tidigare varit inne på, ganska liten. Om inflationsscenariot ändå inträffar ligger det några år framåt i tiden och hotar därmed knappast börsen på kort sikt.
Riksbanken, däremot, kan tvingas agera tidigare än de större centralbankskollegorna i ljuset av att svensk ekonomi ser ut att återhämta sig överraskande snabbt. Högre styrränta leder till högre bolåneräntor och ett minskat privatekonomiskt svängrum för många svenskar men får knappast någon större effekt på börsen.
Även de svenska statsobligationsräntorna kommer att ligga kvar på historiskt låga nivåer. Under högkonjunkturåret 2007, och sommaren 2008, steg den svenska tioåriga statsobligationsräntan till som högst drygt 4,5 procent. Jag ser detta som en rimlig nivå även under nästa högkonjunktur. I dag ligger den svenska långräntan på runt 3,2 procent.
Att 2010 har inletts tveksamt på börsen behöver inte betyda något överhuvudtaget för resten av året. Jämförelser kan göras med 2004. Efter en kraftig återhämtning 2003 och en stark inledning backade börsen under en stor del av året, bland annat på grund av högre obligationsräntor. Men från en bottennotering i augusti steg börsen med cirka 15 procent under hösten, vilket också blev slutfacit för året. Jag utesluter inte ett liknande scenario för 2010. Det finns just nu en hel del frågetecken kring finanskrisens efterdyningar och återhämtningen efter den djupa lågkonjunkturen. I takt med att dessa frågetecken rätas ut räknar jag med att vi får se en stark börs.
Anders Haskel,
fristående börsanalytiker med mer än 25 års erfarenhet av aktiemarknaden. Tidigare har han bland annat varit verksam som börskrönikör i Veckans Affärer och Finanstidningen. Anders Haskels syn på börsläget kan du dessutom läsa varannan vecka i Aktiespararnas nyhetsbrev. Anmäl dig som prenumerant här.