På svensk aktiemarknad finns tre unga noterade bolag som investerat i med svenska mått mätt extremt billig och vidsträckt jordbruksmark, företrädesvis i det ryska svartajordenbältet. Organisationerna är unga, maskinerna nya och västerländska, marknaderna såväl inhemska som internationella.

Från början flockades investerarna runt bolagen, med argumentet att de låga markpriserna i Ryssland på 4 000 kronor per hektar strax skulle närma sig de trefalt högre priserna i Brasilien och Kanada – eller än hellre de femfalt högre i Bulgarien och tiofalt högre i Polen. Finanskrisen 2008 satte stopp för sådana spekulationer, åtminstone för tillfället.

Med stigande befolkning krymper jordens odlingsbara mark per person. Med stigande levnadsstandard ökar spannmålskonsumtionen per person, särskilt som följd av mer kött på borden. Det är därför rimligt att tro att såväl livsmedels- som markpriser stiger trendmässigt, med kortsiktiga variationer beroende på väderförhållanden och till exempel finansoro.

Den ryska jordbrukssektorn är fortfarande outvecklad i förhållande till sin potential. Importen av jordbruksprodukter är ungefär dubbelt så stor som exporten. Kött och mejeriprodukter importeras i stor utsträckning, trots att de inhemska priserna är relativt höga och vinstmöjligheterna därför goda.

Innevarande år är en vändpunkt för Trigon, som är först med att visa god lönsamhet, och bolaget föregår med gott exempel för dubbelt så stora Black Earth Farming (BEF) och jämnstora Alpcot Agri.

I verksamheten har låga kostnader per producerat ton grödor varit ledstjärnan, eftersom bolagen inte råder över priserna. Lönsamheten har ändå varit skral och på sina håll förskräcklig. Lednings- och organisationsproblem har varit bovar i dramat; andra problem har varit tillfälligt höga kostnader på grund av dyr ägarregistrering av mark och omställning av mark som trädats, ogynnsamt väder, låga priser till följd av otillräcklig lagringskapacitet och exportförbud efter fjolårets missväxt.

För att slippa stå med mössan i hand när skörden bärgats och tvingas ta de priser som bjuds satsar företagen på såväl lagringskapacitet i silor och enklare byggnader och på egen försäljningsorganisation. Trigons strategi är att den egna handelsavdelningen ska hantera lika stora volymer, egna eller andras, som den egna skörden. Hittills har det fungerat, och bolaget har fått ut bättre priser än BEF och Alpcot Agri, som inte kommit lika långt.

Trigon avser att öka den odlade arealen 2012 med 50 procent. Skalfördelarna är i första hand att fasta centrala kostnader fördelas över större volymer. På inköpssidan finns inte mycket mer att hämta för redan stora aktörer. Där ger i stället kontantbetalningar fördelar.

De investeringar i ökad maskinpark med mera som krävs för Trigons expansion återbetalar sig på mindre än två år med nuvarande priser, växtföljd (främst vete, solrosor och raps), operativa kostnader och avkastning i ton per hektar.

Bolaget har siktet inställt på att passera 400 miljoner kronor i rörelseöverskott i närtid, om vädret tillåter. Företagsvärdet (börsvärde plus lån) är bara 3 gånger så stort, vilket ger utrymme för aktiekursen att stiga.

Medan Trigon har förberett mark, utrustning och organisation för att odla när bolaget är berett och kan göra det bra, har BEF och Alpcot expanderat för snabbt, med låg effektivitet som följd. Både BEF och Alpcot har stuvat om i ledningen i år och ser över sina organisationer.

Det åtgärdspaket som BEF satt i gång innefattar ett vetenskapligt grundat beslutsfattande, med bearbetning av pålitliga uppgifter inhämtad på fälten och utbildningsinsatser, vilket är den väg Trigon gått från början.

BEF bygger också upp kapacitet för att handla med spannmål, med förmåga att i egen regi ta exportaffärer, där priserna normalt är högre än de inhemska, och kunna sälja spannmål på terminskontrakt. Programmet tar tre år att genomföra i alla delar, men med bra jordar är potentialen mycket stor, och betydande förbättringar och resultatlyft bör synas redan med nästa års skörd.

Alpcot Agri går i samma riktning som de övriga. För att fullfölja planerna gjordes en nyemission i våras till kursen 6,50 kronor, varvid antalet aktier fördubblades och bolaget åter blev skuldfritt.

Djurhållningen är ett prioriterat investeringsområde, med planen att gå från runt 6 000 till en djurbesättning på fler än 10 000 djur nästa år, varav drygt 5 000 mjölkkor som mjölkar 100 000 liter per dag 2014. Alpcot har fem mjölkgårdar och en gård fokuserad på köttdjur.

En svensk genomsnittlig mjölkbonde har 56 kor, men de största gårdarna ligger, liksom Alpcots, på runt 1 000 kor. Trigon har två stora mjölkgårdar, som ska knoppas av.

Alla aktierna har kurspotential, men Trigon är Aktiespararens favorit i sektorn. Trigon är lägre värderat relativt eget kapital än BEF liksom när företagsvärdet (börsvärde plus nettoskuld) ställs mot rörelseresultat eller med P/E-tal.

Alla har tillväxtpotential genom förbättrade skördeutfall. Riskspridning över bolag och väderförhållanden nås genom aktieköp i alla tre. 

Ülo Adamson, VD för Trigon:

”Vi investerar tungt nu”

Aktiemarknaden blir alltmer kortsiktig, men jordbruk är på lång sikt. Hur ser du på Trigon om tio år?

– Vi har en femårsvision, där vi ökar den odlade arealen till 200 000 hektar, tillämpar ekologiskt uthålliga metoder och blir det mest kostnadseffektiva jordbruksföretaget globalt. På tio år ser jag inga skäl till varför vi inte skulle kunna fördubbla den brukade arealen igen, eftersom vi standardiserar arbetsmetoder och arbetar på samma sätt i alla jordbrukskluster.

Långsiktigt fokuserar vi troligen mer på vete och solrosor, eftersom våra regioner har bäst naturliga förutsättningar för dessa grödor. Kanske tar vi ett litet förädlingssteg och krossar solroskärnor, men vi går inte in i livsmedelsindustrin.

Aktiekursen har svängt våldsamt, samtidigt som priserna på jordbruksmark i Sverige varit stabila. Vad kan ni göra för att minska volatiliteten?

– Turbulensen på de finansiella marknaderna rår vi inte över. Det har funnits en osäkerhet hos investerare om huruvida vi ska klara att leverera uthållig lönsamhet. Nu gör vi vinst, och jag ser inget skäl till varför vi inte ska klara det varje år framöver. Vi investerar tungt nu, men från och med 2013 finns det utrymme för utdelningar som kan göra aktien stabilare.

Hur ser potentialen ut för genomsnittlig avkastning och vinst per hektar?

– Vi kan öka avkastningen för gruppen till den nivå vi redan klarar i Ukraina, som ligger 30–50 procent upp. Vår forskningsavdelning testar kombinationer av utsäde, gödsling, bekämpningsmedel och brukningsmetoder på sätt som stora fröföretag vill vara med på. Vi är fortfarande läraktiga.

Vad gäller vinsten klarade vi i år 300 euro per hektar i rörelseöverskott före avskrivningar i Ukraina. Det ska vi klara som genomsnitt för hela arealen, vilket motsvarar en avkastning på arbetande kapital som överstiger 20 procent.

I Sverige talas mycket om ”rysk risk” och korruption snarare än om möjligheter, som stod i fokus tidigare. Vilka erfarenheter har du?

– Man ska hålla sig borta från korruption av alla slag och på alla nivåer. Vi tar bort risker genom att centralisera alla beslut som rör inköp, försäljning, kontanthantering och många operativa beslut. Med GPS-teknik följer vi alla fordon i realtid från en dataskärm. Jordbruk är en av de minst reglerade sektorerna i Ryssland, men vi påverkas av beslut som exempelvis förra årets exportkontroller.

Ni satsar på högeffektiva metoder, och då ligger i sakens natur få anställda i förhållande till den areal ni brukar. Gör detta Trigon till en dålig eller god samhällsmedborgare?

– Jordbruk lever under konkurrens. Kostnadseffektivitet är nödvändig. Det är sant att vi minskar antalet anställda, men det är också brist på personer som verkligen är intresserade av att arbeta. Vi är angelägna om att anställa alla som är kvalificerade och villiga. De som arbetar hos oss har givande uppgifter med bra löner. Vi bidrar också till att nationella produktionsmål, med växande exportöverskott på spannmål och på längre sikt andra livsmedel, kan nås.