Efter analysen i maj var slutsatsen att inte ens Greklandskrisen borde rubba börsbolagens vinstutveckling. Läget för aktier var alltså fortsatt bra, och trots den kraftiga turbulensen behöll jag min aktieandel på maximala 100 procent, att jämföra med normalläget på 50 procent.
När nu börsbolagen lämnat rapport för andra kvartalet, och ytterligare konjunkturstatistik kommit fram, kan jag konstatera att vinst- och konjunkturtåget ångar på som aldrig förr.
Uppgången i vinsterna blev nästan 200 procent i årstakt, vilket är extremt starkt. Andra kvartalets vinst är därtill den näst högsta som börsbolagen registrerat hittills, slagen bara av rekordet under andra kvartalet 2008. Troligen kommer börsbolagen i år att slå det tidigare helårsrekordet från 2007, vilket skulle innebära en vinstuppgång på 80–90 procent, räknat från 2009. Den som hade påstått detta för ett år sedan hade blivit utskrattad.
Den goda vinstutvecklingen stämmer väl med konjunkturstatistiken. Min globala tillväxtindikator fortsätter att förbättras markant och slår nu rekord. Indikatorn är en sammanvägning av industriproduktion, detaljhandelsförsäljning och bilförsäljning för världens åtta största länder.
Vändningen kom i april förra året, om än från extremt nedpressade nivåer – klart lägre än efter den kraschade IT-bubblan 2000. Trenden har sedan dess varit stabilt uppåtriktad, och indikatorn visar nu en tillväxt på hela 10,4 procent, mot 5,7 procent för ett kvartal sedan. Den tidigare högsta tillväxttakt jag uppmätt var 5,4 procent, under våren 1988. För ett år sedan låg den på katastrofalt låga –9,7 procent.
Granskar vi delarna i indikatorn och börjar med den globala industriproduktionen konstaterar jag att den nådde botten i april förra året på –16 procent i årstakt, tre gånger värre än under IT-kraschen. Sedan dess har produktionen kontinuerligt förbättrats och visar nu en tillväxt på 12 procent, mot 6 procent för ett kvartal sedan. Den tidigare högsta tillväxten i indikatorn var 5,7 procent och inföll våren 1999.
Granskar vi den globala detaljhandelsförsäljningen, som är betydligt stabilare än industriproduktionen, nådde den botten i maj 2009 på –1,5 procent. Nu är tillväxten i årstakt 5,8 procent, jämfört med 4,0 procent förra kvartalet och den tidigare högsta nivån på 4,7 procent från hösten 2004.
Slutligen nådde den globala bilförsäljningen en botten i maj 2009 på –15 procent i årstakt, men den har tagit igen det mesta med råge och ligger nu på +16 procent.
För ett kvartal sedan var tillväxten 7 procent, och den tidigare högsta nivån jag uppmätt var drygt 6 procent från hösten 1999.
Geografiskt är Kina det självklara lokomotivet. Genom hela finanskrisen har detta enorma land visat tillväxt. Som lägst nådde tillväxtindikatorn plus 10 procent, men den har i dag ökat till ofattbara 28 procent, att jämföra med det tidigare högsta värdet från början av 2008 på 16 procent. Här ligger också en fara: Kina kan knappast ånga på i samma takt. Landets regering måste strama åt.
Geografiskt kan jag också konstatera att USA har en ganska stabil vändning. Indikatorns botten nåddes visserligen så sent som i juli 2009 på –12 procent, men den har i dag stigit till +4,6 procent. Eurpas fem största länder nådde en kombinerad botten i april förra året på –11 procent men ligger i dag på +4,7 procent, alltså -ungefär som USA. Japan har uppvisat störst svängningar. Landet har varit nere och vänt på –20 procent i juli förra året men ligger i dag på +16 procent. Det är främst industriproduktionen som skapar fluktuationerna.
Analyserar vi vidare olika inköpschefsindex blir bilden också positiv. På global nivå nåddes botten i mars på index 38. Sedan dess har det förbättrats till 53, vilket är över gränsen för tillväxt (50). Samtliga länder utom Japan ligger över 50, men det japanska indexet är svårt att jämföra med övriga. I topp ligger Tyskland och USA, som varit uppe på 60 men där utvecklingen mattats något, ned till 56 för USA och till 58 för Tyskland. Generellt har dock samtliga länders index fallit tillbaka något de senaste månaderna.
Slutligen har vi den politiskt mest känsliga faktorn: sysselsättningen. På global nivå (mätt förutom Kina) har sysselsättningen visat en kontinuerlig återhämtning från botten på –3,2 procent i årstakt, och i dag ligger den på –1,0 procent. Europa visar ett fall på 1,3 procent, medan fallet i USA har krympt till 0,8 procent, vilket är samma som i Japan.
Med börsbolag som markant överträffar analytikernas vinstförväntningar och en konjunkturstatistik som visar en rask återhämtning borde inte börshimlen hysa några större moln. Ändå har det varit ganska segt under våren, med markant tilltagande svängningar. Som bäst steg Stockholmsbörsen med respektingivande 90 procent från botten i november 2008 men ligger just nu några procent under toppnivån. Emellertid är det positivt att den ökande oron för de statliga budgetunderskotten inte har lyckats pressa ned börserna mer än vad som varit fallet.
Den återhämtningsfas vi upplever är väldigt lik det historiska mönstret, med en kraftfull börsuppgång i ungefär 1,5 år som sedan följs av tilltagande misstänksamhet, trots att det mesta ser bra ut. Den osäkerhet vi upplevt de senaste månaderna är därför driven mer av psykologi än av fundamentala data.
Oron för inflationen är därtill mindre än tidigare. Den uppåtgående trenden har planat ut, vilket gör att risken för kraftiga ränteuppgångar är lägre än tidigare.
Lokomotivet Kina har, däremot, allt oftare hamnat på ”risklistan” den senaste tiden, ibland för överhettningsrisken, ibland för risken att kineserna skulle strama åt för mycket. Rimligen kommer både Kina och de statliga budgetunderskotten i de utvecklade länderna att fortsätta vara orosmoln på den i övrigt ljusblå börshimlen.
På risklistan är det också dags att sätta upp ränteutvecklingen. Efter de senaste månadernas Greklandskris har de långa räntorna krupit ned till nära nog rekordlåga nivåer, där de korta räntorna befinner sig. Även om räntefallet var ett uttryck för oro är den låga nivån mycket stimulerande för den globala ekonomin. Räntemotorn kommer emellertid att mattas framöver, vilket exempelvis Riksbankens höjning är ett tecken på. Höjningar från centralbankerna kommer att genomföras det närmaste halvåret i allt fler länder, vilket kan ge ökad oro på aktiemarknaden. I början av en uppåtgående räntefas är det dock ganska liten risk för större nedgångar, men efter ungefär två år av uppgångar är det dags att bli oroad.
Slutsatsen av ovanstående blir att det mesta ser mycket bra ut, trots de senaste månadernas dramatik kring Grekland, euron och de statliga budgetunderskotten. Fakta är att tillväxt och vinster stiger markant, samtidigt som analytikerna fortfarande står på den försiktiga sidan. Därtill verkar inflationsfaran inte vara riktigt lika stor som tidigare. Allt detta skapar en positiv omgivning för aktier, varför jag behåller min maximala aktieandel på 100 procent.
Peter Malmqvist,
Fristående analytiker
Läs Malmqvists sektorgenomgång och andra artiklar i Aktiespararen (juli/augusti, 7/8) här.