Januari har inte gett några tydliga ledtrådar för resten av börsåret 2009. Efter en stark start under årets första dagar föll kurserna rejält, och januari månad slutade för ovanlighetens skull på ett kraftigt minus i index. Annars brukar ju börsens säsongmönster innebära att januari är en stark månad. Däremot fick vi se en rejäl återhämtning under första veckan i februari.
Det går säkert att hitta statistik som pekar mot att en svag januarimånad sätter trenden för hela året. Jag tror dock att man ska vara försiktig med att luta sig mot den typen av statistik.
Naturligtvis förklarar fortsatt stor osäkerhet kring konjunktur och vinstutveckling den trevande inledningen på året. Dessutom kommer ständigt nya tecken som visar att det är långt kvar innan vi sett en lösning på finanskrisen och de globala problemen inom banksektorn. Allt fler talar om att det hela kommer att sluta med omfattande nationaliseringar av flera länders banksystem.
Vi befinner oss i ett förlopp där analytiker och andra prognosmakare ständigt tvingas krypa till korset och skriva ned sina tidigare alltför optimistiska prognoser. De senaste prognoserna pekar mot nolltillväxt i den globala ekonomin i år samt att BNP i flera av de mest utvecklade länderna backar med 1,5–2,5 procent. Särskilt illa är att USA är ett av de större länder vars ekonomi befaras komma att backa mest.
Efter boksluten, och inte minst i samband med de pessimistiska uttalanden som många företagsledare gjort inför det nya året, står det också klart att vi får se dramatiska resultatförsämringar i många företag under 2009. Denna bild syns inte fullt ut i P/E-talen på börsen, eftersom prognoserna i många fall fortfarande är för höga. I takt med att vinstprognoserna justeras nedåt kommer P/E-talen att stiga, såvida aktiekurserna inte följer med vinsterna nedåt.
Tittar vi ytterligare framåt ser det heller inte särskilt ljust ut för 2010. Prognoser pekar mot att BNP i de större ekonomierna kommer att vara ungefär oförändrad jämfört med i år eller visa upp endast ett svagt plus. För börsföretag i allmänhet innebär detta att det dröjer innan de får någon draghjälp från den underliggande ekonomin för att öka omsättningen.
Det främsta skälet till detta dystra scenario är krisen på kreditmarknaden. Det är tydligt att det tar tid innan alla problem är ur världen på finansmarknaden. Nu bidrar dessutom lågkonjunkturen till att förvärra svårigheterna hos bankerna. Utöver de förluster som uppstått som en direkt följd av finanskrisen drabbas bankerna nu av ”vanliga” kreditförluster, det vill säga sådana som alltid uppstår i en lågkonjunktur.
Mot detta kan ställas att politikerna knappast suttit overksamma. Räddningspaket för den finansiella sektorn har arbetats fram, och omfattande stimulanspaket har presenterats runtom i världen som ett försök att få fart på haltande ekonomier. Samtidigt går det inte att förvänta sig några snabba effekter från paketen, mer än möjligen på det psykologiska planet.
Till att börja med tar det alltid en viss tid innan alla detaljer i åtgärdspaketen är färdigdiskuterade i de politiska korridorerna och beslut fattats i de olika länderna. I USA har processen dessutom fördröjts av presidentskiftet.
Därefter måste paketen få tid på sig för att börja verka. Om det till exempel handlar om investeringar i infrastruktur kan åtgärderna visserligen ge jobb till ett antal tekniska konsulter ganska omgående. Däremot dröjer det innan projekten ger jobb åt byggföretagen.
Ett annat dilemma är att politikernas insatser skapar nya orosmoln. Detta syns tydligt på obligationsmarknaden, där räntorna på framför allt långa löptider har stigit de senaste veckorna. Skälet är att det krävs högre räntor för att locka kapital som kan finansiera de ökade statliga budgetunderskott som stimulanspaket och lågkonjunktur bidrar till.
I sammanhanget kan sägas att detta problem ser ut att bli mindre i Sverige än i många andra länder. Skälen är dels att svenska staten är relativt måttligt skuldsatt, dels ser det fortfarande inte ut att krävas lika omfattande stimulanspaket i Sverige som på en del andra ställen.
Det finns folk som anser att börsen ofta beter sig på ett sätt som är obegripligt. Med detta synsätt kan det vara svårt att acceptera att botten kan vara passerad och att aktiekurser stiger i ett läge där konjunktur och vinster befinner sig i fritt fall. Men här måste man inse att aktiemarknaden styrs av förväntningar och att dessa ofta kan förändras ganska dramatiskt från en dag till en annan. Det kan också i många fall vara svårt att få ett fullständigt grepp om marknadens förväntansbild, eftersom den inte alltid stämmer överens med de officiella tal som presenteras.
Trots alla frågetecken finns en hel del som talar för att börsen redan kan ha bottnat, eller åtminstone befinner sig ganska nära en vändning. Här är argumenten som kan läggas i den positiva vågskålen:
Kanske viktigast är att centralbanker runtom i världen har sänkt styrräntorna till mycket låga nivåer. Trots alla problem på kreditmarknaden och stigande obligationsräntor skapar de låga styrräntorna en rejäl stimulanseffekt. Kostnaden för personer med befintliga huslån sjunker, och detsamma gäller företag med kortfristig finansiering. I Sverige går det att skönja en viss stabilisering på bostadsmarknaden.
Förr eller senare uppstår positiva effekter av de finanspolitiska stimulanspaketen och åtgärderna för att få ordning på bankerna.
Svaga konjunkturprognoser leder visserligen till försämrade framtida vinstutsikter och vice versa. Men just nu vet alla att vinsterna blir sämre under 2009, och ett ganska dystert scenario ligger redan i kurserna.
Företagsledare, nationalekonomer och andra ekonomiska prognosmakare kan därmed presentera nästan hur dystra framtidsperspektiv som helst utan att dessa slår negativt mot börskurserna.
Det spelar inte heller särskilt stor roll för börshumöret att utdelningar sänks eller slopas. I stället tas det emot positivt att styrelser och ledningar värnar om företagens finanser. Dessutom avgörs inte längre börsutvecklingen av främst årets vinstutveckling. Viktigast är vad som händer från och med 2010 och framåt.
Förutsatt att fallet i BNP bromsar upp kan man snart lättare med hyfsad säkerhet göra tillförlitliga vinstprognoser. Detta bidrar i sin tur till en lägre riskpremie på aktiemarknaden, med följd att aktiekurserna stabiliseras.
Under de gångna veckorna har vi också i en del fall kunnat se att till synes usla bokslut tagits emot väl av marknaden. Det är ytterligare en viktig indikation på att marknaden redan prisat in ett mycket dåligt scenario.
En titt på det viktiga amerikanska inköpschefsindexet ger ytterligare stöd för påståendet att börsen redan har passerat eller befinner sig nära botten. Under de 50 senaste åren har börsen alltid stigit på tolv månaders sikt vid tillfällen då de amerikanska inköpschefernas index varit nere på så låga nivåer som vi sett de senaste månaderna.