Vakuum på börsen efter att rapportfloden ebbat ut

Även andra marknader känns just nu ovanligt stabila. Långa räntor har fallit något de senaste dagarna, medan oljepriset rört sig svagt uppåt och USA-dollarkursen har svängt mellan 6,80 och 7 kronor. Sammantaget handlar det inte om några stora rörelser på någon viktig marknad. Ekonomisk statistik har varit fri från överraskningar, och i stort sett bekräftat den bild som gällt sedan en tid – om en successiv tillfriskning av den globala ekonomin. Det finns således heller ingen anledning till en förändrad syn på börsen. Samtidigt är det inte sällan i sådana här lägen som överraskningar inträffar.

OMXS PI- och 30-index (juli 2007–november 2009)
Klicka på diagrammet för att förstora det.

En fara är att valutor börjar röra sig i oväntad riktning. Den låga USA-räntan och en allmänt ökad riskvilja har gjort att marknaden vänt ryggen mot dollarn, som tappat en tredjedel av sitt värde sedan mars i år. Dollarförsvagningen är alltså omfattande. Ändå har den kunnat ske utan att skapa några uppenbara problem. Tvärtom har dollarfallet bidragit till återhämtningen på andra marknader. En nedgång för dollarn ligger dessutom i mångas intresse, eftersom det leder till en bättre balans i USA:s affärer med omvärlden.

Ett problem i sammanhanget är dock att Kina bedriver en valutapolitik som innebär att den kinesiska valutan följer med dollarn ned. En svag dollar leder därmed inte till någon bättre balans i handeln mellan USA och Kina, utan skapar i stället ökade svårigheter för till exempel Europas länder att konkurrera.

När president Obama nyligen besökte Kina förde han därför fram budskapet om att USA gärna ser en mer marknadsanpassad värdering av den kinesiska valutan. I klartext vill han alltså se en starkare kinesisk yuan, vilket är samma sak som en nedskriven dollar. Det skulle göra det lönsammare att exportera till Kina. Samtidigt blir det inte lika attraktivt för andra länder att köpa kinesiska varor. En stark kinesisk valuta leder med andra ord till en bättre global balans i handeln.

Samtidigt riskerar budskapet om en starkare kinesisk valuta att hamna i konflikt med intresset att undvika ett fortsatt fall för dollarn. En dyrare kinesisk valuta innebär ju med automatik en svagare dollar och det finns en uppenbar risk att dollarn även faller mot andra valutor.

Säkerligen kommer USA-dollarn att vara i fortsatt fokus framöver. Kursförändringar kan skapa turbulens på marknaden. Mitt huvudscenario är ändå att börsen slutar det här året på ungefär dagens nivå, möjligen med en mindre dragning uppåt. Vad som kan stjälpa den bilden är att oväntat stark eller svag makrostatistik. För 2010 håller jag fast vid scenariot om att det finns ett utrymme för börsen att stiga 20–30 procent. I ett läge med en gryende konjunkturåterhämtning och stigande bolagsvinster, kombinerat med fortsatt låga räntor kan uppgången till och med bli större.

Ett alternativt scenario, som jag dock ser som mindre sannolikt, är att ekonomin faller tillbaka i recession med deflation och nedreviderade vinstprognoser som följd. Med ett sådant utfall kommer det att bli stora kast på börsen, men det behöver ändå inte betyda att börsen står särskilt mycket under dagens nivå på ett års sikt. Nya förhoppningar om bättre tider kommer att växa fram, som kommer att se till att hålla uppe nivån på börsen.

Det går att lyfta fram höga nyckeltal som ett argument för att kursuppgången gått för snabbt, och att börsen därför är mogen för en rekyl oavsett om det kommer signaler om en svagare ekonomisk utveckling eller inte. Jag ser dock inte värderingarna som något problem just nu. P/E-talen är alltid höga i slutet av en lågkonjunktur i ett läge där aktiemarknadens förväntningar om stigande vinster ökar. Eftersom vinstlyften ofta blir dramatiska när konjunkturen tar fart kommer nyckeltalen också snabbt att se betydligt mer attraktiva ut.

Anders Haskel
Fristående börsanalytiker