Roten till den situation som just nu råder på valutamarknaden, och som i värsta fall kan leda till handelskrig, är framför allt den stora obalansen i handeln mellan USA och Kina. USA har sedan många år dragits med ett stort handelsunderskott, och Kina har på motsvarande sätt successivt byggt upp stora överskott i takt med att landet svarar för en allt större del av den globala varuproduktionen. Detta har lett till att Kina har enorma dollartillgångar. Landet finansierar till stor del USA:s budget- och bytesbalansunderskott.
De senaste årens lågkonjunktur har ställt frågan på sin spets, och ordkriget mellan USA och Kina har blivit allt mer intensivt. Inte minst hänger USA upp sig på att Kina ensidigt har knutit sin valuta, yuanen, till USA-dollarn på en nivå som gör landet mer konkurrenskraftigt än vad Kina bör vara, med amerikanarnas och flera andras sätt att se det.
De flesta experter är dessutom överens om att ifall Kina släpper sin valuta fri skulle den stärkas rejält jämfört med de flesta andra valutor. Med den svaga dollar vi sett sedan början av sommaren har effekten blivit den motsatta. Kinas valuta har i själva verket devalverats mot till exempel euron och den japanska yenen under de senaste månaderna – trots att Kina, för att i någon mån gå omvärlden till mötes, har skrivit upp sin valuta några procent mot dollarn. Valutaspelet går dessutom ut över andra tillväxtländer, som Brasilien och länder i Sydöstasien.
Att Kina snabbt skulle ändra inställning och kraftigt skriva upp sin valuta är inte särskilt troligt. Viktigt för den kinesiska ledningen är att landets exportindustri hålls i gång och växer. Det gör att nya jobb skapas och att välfärden fortsätter att öka i snabb takt.
Kinas ledare brukar hävda att långsammare ekonomisk tillväxt riskerar att skapa oro i landet, och det har de säkert rätt i. Och intern oro i Kina riskerar att drabba även andra länder. Med tanke på följderna gynnas omvärlden därför mer av att exporten hålls i gång med hjälp av en billig valuta än av att försöka vinna konkurrensfördelar på Kinas bekostnad, enligt de styrande i Kina.
Hur läget på valutamarknaden i övrigt utvecklas framöver är svårt att ha en tydlig uppfattning om. Det finns dock mycket som talar för att USA-dollarn fortsätter att vara svag mot bland annat euron samt att svenska kronan fortsätter att stärkas.
Dollarn först. Att USA har ett underskott i handeln med omvärlden är inget nytt. Så har det sett ut mer eller mindre konstant sedan åtminstone 1980-talet. Börskraschen 1987 anses ha blivit utlöst av ett oväntat stort handelsunderskott.
De senaste årens finanskris och recession har dock förvärrat situationen. Exporten är i och för sig en ganska liten del av USA:s ekonomi; mycket av det som produceras i USA konsumeras också inom landet. En svag valuta hjälper därför inte alls lika långt för att få fart på USA:s ekonomi jämfört med till exempel Sverige, där exporten svarar för en betydligt större del av BNP än i USA. Ändå bidrar handelsunderskottet till att dollarn faller.
Vad som förmodligen är en viktigare faktor bakom den senaste tidens försvagning är att USA:s centralbank, Federal Reserve (Fed), genomför stora ekonomiska stimulanser för att få fart på ekonomin och undvika deflation, det vill säga fallande priser.
Lite förenklat innebär detta att Fed köper obligationer på marknaden och därmed ser till att en massa nya dollar kommer i omlopp. Och finns det mer av någonting utan att efterfrågan samtidigt ökar brukar priset falla. Så är det med dollarn just nu. Ett stort utbud får priset att falla. En låg ränta gör också att ingen efterfrågar dollar enbart för avkastningens skull. Kan man få bättre ränta i en annan valuta kan det vara bättre att välja denna.
Sverige har en situation med en ekonomi som är i mycket bra skick jämfört med många länder i vår omvärld. Sverige har dessutom sedan lång tid ett överskott i handeln med utlandet, vilket betyder att det ständigt finns en naturlig efterfrågan på svenska kronor. Dessutom är den riskfria räntan i Sverige högre än på många andra håll, och styrräntan förväntas bli höjd en bit till och troligen snabbare än i andra länder. Detta skapar också ett sug efter kronor.
Valutafrågan kommer att vara en mycket viktig punkt på dagordningen inför G20-mötet i Sydkorea den 11 och 12 november. Även om ledarna för de ekonomiskt viktigaste länderna inte kommer fram till någon slutlig lösning på världens valutaproblem när de träffas kommer alla steg som tas att noga bli analyserade av marknaden. Skulle resultatet uppfattas som klent är risken stor för att framför allt dollarn, men även det brittiska pundet, tar stryk.
Allt fler talar i dag om "valutakrig", det vill säga alla de stora ekonomiska blocken i världen vill hålla nere sina valutor.
Vilka effekter kan då en svensk aktieplacerare räkna med i ett scenario där dels USA-dollarn fortsätter att vara svag mot bland annat euron och kronan samtidigt som svenska kronan stärks mot både dollarn och euron?
Den mest uppenbara och tydliga effekten är att tillgångar i utländsk valuta blir mindre värda när kronan stärks. Något som lätt glöms bort är att detta gäller även fondandelar noterade i svenska kronor.
Ett exempel är om en svensk fond äger amerikanska aktier, det vill säga tillgångar noterade i dollar. Säg att dollarn faller med 10 procent samtidigt som aktiekurserna står stilla. Värdet på fondandelarna kommer då också att backa med 10 procent.
I verkligheten kommer dock kraftiga valutarörelser att få en rad andra effekter på marknaderna. Ett av de mest tydliga sambanden historiskt är att fallande dollar leder till högre råvarupriser. Så kommer det förmodligen att se ut även framöver, förutsatt att ett dollarfall inte går hand i hand med en kraftigt försämrad världskonjunktur. I så fall kan efterfrågan på råvaror komma att falla så pass kraftigt att det bromsar en prisuppgång eller till och med skapar en nedgång för råvarupriserna.
Att placera i fonder som investerar i råvaror eller råvaruaktier kan alltså vara en bra strategi vid fallande dollar, men det förutsätter alltså att tillväxten i världsekonomin håller hyfsad fart.
De svenska börsbolagen påverkas av ändrade valutakurser på en rad olika sätt. Den minst bekymmersamma effekten är att bolagens intäkter och vinster från andra länder blir lägre när de omräknas till svenska kronor, ungefär på samma sätt som när värdet på de svenska fondernas innehav räknas om.
Omräkningseffekten mellan valutorna blir naturligtvis störst i de företag som har en stor del av sina verksamheter utomlands i de länder vars valutor förändras mest mot den svenska kronan. På motsvarande sätt blir effekten marginell för de företag vars verksamheter till stor del finns i Sverige.
En bransch där effekten av förändrade valutakurser nästan inte märks alls är de svenska fastighetsbolagen. Här är såväl kostnader som intäkter nästan helt i svenska kronor. Även byggbolagen har en begränsad valutaexponering – med undantag för Skanska, som har en stor del av sin verksamhet i USA.
Företag med en stor del av sin försäljning i Sverige, och där varorna till stor del importeras till vårt land, gynnas tydligt av billigare valutor. Ett exempel är medieföretaget MTG. Många av programmen som visas i bolagets olika TV-kanaler produceras och köps i USA. Här blir inköpen billigare med en fallande dollar.
Detta gäller också flera av börsens handelsföretag. Om varorna, exempelvis, kan köpas in 10 procent billigare och säljas för samma pris som tidigare till den svenska slutkonsumenten blir effekten på vinstraden stor.
Men tyvärr är verkligheten inte alltid så ljus. Lägre inköpspriser kan locka någon konkurrent att sänka priserna eller tvinga fram prissänkningar från de egna kunderna, vilket gör att en del av valutakursvinsten försvinner.
Motsatsen gäller för företag som exporterar från Sverige. En amerikansk kund är knappast intresserad av att betala mer för en exportvara från Sverige bara för att den svenska kronan har stärkts, men ibland kan det svenska företaget kompensera en del av förlusten med valutaklausuler.
Många av de svenska företag som har en stor del av sin försäljning utomlands har såväl intäkter som kostnader i samma valuta. Ett bra exempel är Securitas, vars kostnader till stor del består av löner. Dessa betalas normalt ut i samma land som tjänsten produceras och där intäkten följaktligen också finns.
Ericsson brukar betraktas som missgynnat av en billig dollar. En stor del av framför allt forsknings- och utvecklingsverksamheten finns i Sverige. Samtidigt avgörs i många fall priset till Ericssons slutkunder av dollarkursen.
För de svenska verkstadsföretagen sker numera en mycket mindre del av produktionen i Sverige än läget var för 15–20 år sedan. Mycket av produkterna tillverkas i Asien, där de också säljs. Volvo, till exempel, tillverkar lastbilar såväl i USA som inom euroområdet. Därmed begränsas valutakänsligheten. Skogsindustrin, däremot, drabbas fortfarande ganska hårt av en stark svensk krona, eftersom en hel del av produktionen fortfarande finns i Sverige.
Svårast att räkna på är de olika dynamiska effekter som ändrade valutakursrelationer kan leda till. Företag med svaga konkurrenter har betydligt bättre möjligheter att anpassa priserna än om det omvända råder. Om konkurrenterna råkar finnas i länder vars valuta faller kraftigt försvåras också läget för de företag som råkar ha sin verksamhet i länder med stark valuta.
Sammantaget kommer en ytterligare försvagad dollar och starkare krona att sänka lönsamheten i de svenska börsföretagen. Det är svårt att se annat än att det bromsar en fortsatt uppgång.
Det sämsta scenariot för världsekonomin är att den internationella valutaturbulensen håller i sig och spiller över i något som liknar ett handelskrig. Om världshandeln skulle minska på grund av valutasituationen kommer det med all säkerhet att spilla över i lägre tillväxt och kanske en ny ekonomisk tillbakagång. Effekten blir fallande aktiekurser, dels på grund av vinstnedgångar som blir följden, dels på grund av en allmänt ökad osäkerhet.
Sannolikheten för att det senare ska inträffa är kanske inte mer än 10–20 procent, men man kan ändå inte bortse ifrån den risken. Värst drabbas de konjunkturkänsliga företagen. Detta gäller inte minst aktier i företag som varit starka den senaste tiden tack vare en fin vinstutveckling.
Det scenario jag beskrivit bygger, som sagt, till stor del på att dollarn blir svagare och i kombination med att kronan förstärks mot euron. Om vi i stället tänker oss ett läge där valutorna stabiliseras på ungefär dagens nivåer blir läget knappast särskilt dramatiskt.
Den svenska kronan ligger i dag på ungefär samma nivå mot euron som den gjorde under åren 2002–2007. Tittar vi tillbaka tio år var dollarn billigare mot kronan under första delen av 2008 fram till dess att Lehman Brothers kraschade samt nere på i stort sett samma nivå som i dag under en kort period i slutet av 2004. Dagens valutakursnivåer är, med andra ord, inte på något sätt extrema, åtminstone inte mätt mot den svenska kronan.
Anders Haskel, arbetar som kapitalförvaltare hos Case Asset Management. Tidigare har han bland annat varit börskrönikör i Veckans Affärer och Finanstidningen.
LÄS FLER ARTIKLAR I SENASTE AKTIESPARAREN (2010/11) HÄR.