130/30-fonder går både långt och kort

Så kallade 130/30-fonder är en relativt ny fondprodukt, som i likhet med de flesta andra finansiella produkter kommer från USA. Denna fondtyp med det något kryptiska namnet har funnits i Sverige under ett par års tid. Målgruppen bland investerarna är främst de placerare som investerar i vanliga aktiefonder men som vill nå en avkastning utöver dem som vanliga fonder normalt kan ge.

Vad är då 130/30-fonder, och vad gör de mer specifikt i förvaltningen som kan göra dem intressanta för placerarna? I den här artikeln beskriver Aktiespararen hur dessa fonder arbetar genom att fråga två aktörer i branschen som erbjuder denna typ av fond.

En vanlig aktiefond har ett visst kapital under förvaltning och handlar aktier motsvarande dessa pengar i enlighet med den inriktning och den process fonden har. En Europafond, exempelvis, placerar sina medel i europeiska aktier.

Oavsett vilka typer av aktier en fond investerar i (småbolag, stora bolag, värdebolag, tillväxtföretag och så vidare) är fondens uppgift att hela tiden vara fullinvesterad. Detta innebär att Europafonden investerar i europeiska aktier och alltid ligger fullinvesterad till 100 procent – bortsett från en liten andel likvida medel, som används för att hantera in- och utbetalningar i fonden – vanligtvis när kunderna köper respektive säljer fondandelar.

130/30-fonderna, emellertid, kan köpa aktier motsvarande mer än 100 procent av fondens pengar, upp till 130 procent, och du kanske undrar hur det går till. Det är här den andra delen, det vill säga 30-delen, kommer in i bilden. Fonden kan nämligen även blanka aktier eller använda sig av derivatinstrument, såsom optioner, motsvarande upp till 30 procent av fondens kapital för att kunna finansiera det extra köputrymme som gör att fonden får köpta positioner på mer än 100 procent av fondkapitalet.

Förvaltaren kan, med andra ord, agera både i aktier som den tror kommer att gå ned i värde och utnyttja de pengar som blankningen ger för att köpa mer aktier i bolag han/hon tror på. Detta kan vara flera aktier i redan befintliga innehav eller helt nya aktieslag som förvaltaren ser möjligheter i.

Fondens bruttoexponering kan därmed komma upp till 160 procent av fondkapitalet, vilket är summan av alla positioner. Det finns även en nettoexponering, som anger skillnaden mellan de långa (köpta) och korta (blankade) positionerna och som kan variera ganska mycket, beroende på hur den totala långa och korta delen är i förhållande till varandra.

Denna fondtyp påminner en hel del om hedgefondsstrategin lång/kort aktiehedge, med den skillnaden att en sådan hedgefond inte är bunden av några fasta vikter på långa eller korta sidan och kan ha en nettoexponering som är lång eller kort beroende på förvaltarens bedömning av marknaden och olika aktiers utveckling. En 130/30-fond är en vanlig aktiefond med möjlighet att skapa ytterligare avkastning genom att förvaltaren även kan kapitalisera på sina idéer om aktier han ser en svag utveckling för.

En fråga som dyker upp är varför relationen är just 130/30. Men trots att fondtypen har detta namn finns det sådana fonder som kan ha en bruttoexponering som sträcker sig ända upp till 150/50-relationen. Eftersom fondtypen funnits bara under en kortare period i Sverige känner ännu inte många privata placerare till den.

Aktiespararen ställde därför några frågor till två förvaltare av 130/30-fonder hos ett par av de fondbolag i Sverige som erbjuder sådana fonder. Syftet var delvis att ta reda på hur aktörerna i marknaden själva resonerar om fondens egenskaper, delvis att ta reda på hur de går till väga i den dagliga förvaltningen. De två är Christer Sterndahlen hos Cicero Fonder, som förvaltar Cicero Focus, och Lars Bergkvist hos Lannebo Fonder, som förvaltar Lannebo Sverige 130/30.

CS: Det finns generellt två olika typer av 130/30-fonder, där den ena utnyttjar mandatet fullt ut och den andra har mandat men inte utnyttjar det fullt ut. Vi tillhör den kategori som utnyttjar det i viss mån, men inte fullt ut. Vi har exempelvis inte blankat aktier hittills och utnyttjat den korta sidan genom derivat.

Investeringsprocessen går till så att vi har en investeringskommitté, i vilken vi går igenom alla beslut. Vi har två kriterier för att välja ut aktierna, dock enbart svenska aktier, eftersom fonden är en Sverigefond med 130/30-inriktning. Processen kan sammanfattas som aktiv förvaltning, en koncentrerad portfölj och utnyttjande av derivat för att öka avkastningen.

Urvalsmodellen bygger på givna regler, inom vilken vi lägger alla känslor åt sidan. Mål-området är lite större svenska bolag, omkring 200 i dag. Vårt storlekskrav är 4 miljarder kronor i börsvärde samt krav på att bolagets aktie ska ha någorlunda hög likviditet.

Vi tittar på bolag med utdelningstillväxt men även resultattillväxt. Utdelningstillväxten väger dock tyngst, vilket gäller både historiskt och framåt. Detta betyder att bolagen vi satsar på ska historiskt ha gett utdelningar över börsgenomsnittet – och förväntas göra det även under det kommande året. Tillväxten ska också ha varit positiv under de senaste åren. Ett bolag som Tele 2, exempelvis, faller bort eftersom det gjorde förlust under 2006 och 2007.

Utifrån dessa kriterier plockar vi fram 10–12 bolag och ger alla samma vikt, vilket ger ungefär 8 procent per bolag. Vi tycker att de bolag som uppfyller kraven ska vara med i portföljen med lika stor vikt, och på så sätt struntar vi i index. Om vi skulle gå efter vikterna i index skulle exempelvis ett bolag som H&M få drygt 10 procent och ett bolag som Oriflame knappt 1 procent av portföljen.

Vad gäller derivat ställer vi ut optioner på för det mesta egna innehav, och detta ska vi utveckla allt mer. Men vi har beslutat under de senaste mötena att vi inte ska blanka någonting alls, eftersom det är otroligt svårt att tjäna pengar på blankning under en period när marknaden varit fullständigt under isen och sedan vänt uppåt. Detta gör att placerarna blir allt mer benägna att ta risk. I ett sådant klimat är det farligt att blanka de aktier som enligt vår modell är blankningskandidater men ändå fortsätter uppåt.

LB: Lannebos 130/30-fond är konstruerad på så sätt att i botten finns motsvarande innehav som i Lannebo Sverigefond, och ovanpå det lägger vi den del som är 30/30 för att skapa ytterligare ”alfa”, det vill säga mervärde utöver vad index levererar. Fonden är inte en -allokeringsprodukt utan ska ses som en Sverigefond med extra möjlighet till avkastning.

För att hitta köpkandidater bland de stora bolagen utgår vi ifrån en kombinerad makro- och bolagsanalys, det vill säga en kombination av var i konjunkturen vi befinner oss och genom specifik bolagsanalys hitta de bolag som är bäst lämpade inom respektive sektor.

Vad gäller de små bolagen utgår vi ifrån bolagsnivå, vilket innebär att vi tittar enbart på egen analys av varje bolag och försöker hitta de köpvärda. Där det ges möjlighet kan vi också använda oss av derivatstrategier för att öka avkastningen. Just i år har jag haft svårt med att få upp antalet blankade aktier, eftersom vi i grunden haft en positiv syn på marknaden.

Här har vi i större utsträckning försökt utnyttja förhållandet mellan två aktier inom samma sektor. Vi blankar den aktie som har mindre potential mot köp av den aktie som har en högre avkastningspotential. Vi kan också ta geografiska positioner, eftersom vi kan ha en mindre andel av fonden exponerad även utanför Sverige. Som exempel kan jag nämna köp av Telenor och samtidig blankning av Telia Sonera.

Varför är en 130/30-fond bra?
CS: Om man gillar hedgefondskonceptet, vilket jag gör, hänger hedgefonder inte med i en stark marknad, och 130/30-konceptet ska vara någonting mittemellan en traditionell hedgefond och en långfond. En 130/30-fond ger möjlighet till god avkastning även i en stark marknad.

LB: Eftersom den ytterligare ger en möjlighet att kapitalisera på det jag gör i dag utan att ta en större aktiemarknadsrisk. Om vi har bra idéer över aktier som kommer att ha en svag utveckling kan vi inte tillämpa dem i en vanlig fond. I 130/30-fonden kan vi tillämpa dem utan att kunden får någon större aktiemarknadsrisk.

Hur koncentrerad är fonden i form av antal bolag?
CS: Vi har tolv långa positioner, och blankningskandidater tillkommer i den mån blankning förekommer; kortsidan sker för närvarande i form av derivat. Vi har inte utnyttjat det mycket så här långt, även om det gett bra bidrag till totalavkastningen, men vi kommer att utnyttja det mer.

LB: Fonden har cirka 30 långa positioner och kan ta 0–5 korta positioner.

Gör du någon skillnad på småbolag och stora bolag i förvaltningen?
CS: Vi har kravet på att börsvärdet ska uppgå till minst 4 miljarder kronor, där ett antal medelstora företag kommer med bland kandidaterna. Men främst finns stora bolag i fonden.

LB: Nej, vi väljer bolagen på egna meriter och tittar inte på bolagssammansättningen i index.
 
Skulle du säga att fonden är mest värdeinriktad eller tillväxtinriktad?
CS: Fonden är mer värdeinriktad.

LB: Både värde och tillväxt. Vi försöker hitta bra bolag, och hittar vi ett billigt tillväxtbolag är det jättebra. Men över tiden finns ett värdeinslag i förvaltningen.

Hur brukar normalt brutto- och nettoexponeringarna i fonden vara?
CS: På lång sikt är vi fullinvesterade, det vill säga 100 procent och även något mer, men på den korta sidan utnyttjar vi kanske 10 procent i stället för 30. På så sätt har vi en bruttoexponering på 100–120 procent och en nettoexponering på 90–100 procent över tiden.

LB: Nettoexponeringen är cirka 95 procent, om man tar hänsyn till att 5 procent av fonden ligger i kassan. Bruttoexponeringen har i genomsnitt varit runt 125 procent.

Vilken sektor är mest attraktiv, och vilken är minst tilltalande för närvarande?
CS: Modellen sållar fram industri- och verkstadsbolag som mest attraktiva och undviker IT och fastigheter för närvarande.

LB: Jag tror att exportbolag, såsom verkstadsbolag med starka marknadspositioner, är klart intressanta, medan teleoperatörer är mindre attraktiva.

Hur mycket kapital förvaltar du i fonden i dag?
CS: Vi förvaltar omkring 600 miljoner kronor.
LB: Fondens förmögenhetsvärde är runt 160 miljoner kronor.
Har du något mål med hur mycket fonden ska leverera i genomsnittlig årlig avkastning eller i relativa termer mot index?
CS: Om vi utgår ifrån vårt jämförelseindex försöker fonden leverera en avkastning på cirka 10 procent per år.
LB: Nej, något sådant mål har vi inte. Men på det sätt vi förvaltar fonden, genom att ta tydlig ställning, bör vi kunna skapa en avkastning som är ungefär 5 procentenheter bättre än börsindex varje år.

Ser du själv på fonden mera som en hedgefond eller som en Sverigefond?
CS: Jag brukar presentera fonden som ett nytt koncept som ligger någonstans mitt emellan en traditionell långfond och en hedgefond.
LB: Som en Sverigefond.

Som vi kan se av svaren på frågorna delar båda förvaltarna idén om att en 130/30-fond är ett sätt för en långsiktig placerare att skapa avkastning utöver vad en vanlig aktiefond genererar. Den del som är relaterad till 30/30-sidan av fonden har normalt en kortare horisont och är mer transaktionsinriktad. Men om förvaltarna lyckas generera en avkastning som täcker transaktionskostnaderna och ger meravkastning därutöver är det värt det.

Ett annat problem som dessa fonder har är att i starkt uppåtgående marknader får fonderna svårt att hitta rena blankningskandidater. För att kunna utnyttja den delen måste de oftast använda sig av derivatinstrument eller göra relativa affärer mellan en stark och en mindre stark aktie.

Det återstår för oss att se hur bra de kan dämpa nedgångarna i sina fonder vid en större nedgång i aktiemarknaden genom att hitta och använda sig av bra blankningskandidater.

CHRISTER STERNDAHLEN (CS)
Christer Sterndahlen (CS), Cicero, har en bakgrund som är lite annorlunda än vad många i branschen har. Han är makroekonom och konjunkturbedömare och började efter universitetet jobba hos Sveriges riksbank och därefter det som i dag heter Nutek. Han kom sedan till Gota Bank för att under några år jobba vid det ekonomiska sekretariatet som konjunkturbedömare. Därefter gick han vidare till Hägglöf & Ponsbach Fondkommission, även där med jobb som makroekonom, innan han sedan kom till UBS Warburg. Där började Christer Sterndahlen allt mer inrikta sig mot aktiestrategi och företagsanalys fram till 1999. Under 2000 startade han Cicero Fonder tillsammans med Bengt Holmström, och sedan dess har Christer jobbat som -huvudansvarig förvaltare i bolaget.

LARS BERGKVIST (LB)
Lars Bergkvist (LB), Lannebo, är civilingenjör i botten, och de fem första åren efter utbildningen jobbade han i dataindustrin. År 1990 började han som analytiker hos Sven Hagströmer Fondkommission, och under de fem åren där jobbade han huvudsakligen med analys och företagsfinansiering. Därefter bar det i väg till Enskilda Securities som institutionsmäklare i fem år fram till 2000. Sedan dess har Lars Bergqvist jobbat med kapitalförvaltning och varit i tur och ordning i Nordea, HQ Bank, AMF och nu Lannebo Fonder. Under hela denna period har han jobbat med Sverigeinriktade produkter. 

 Foto: Anders Nilsson och Micael Engström