Kan en våldsam flodvåg (”tsunami”) ändra riktningen på en fallande kniv? Kan det, trots all mänsklig tragedi som den stora jordbävningen i mars och den efterföljande vågen har orsakat det japanska folket, komma något gott ur denna katastrof?
Chansen finns, eftersom det är just precis mer konsumtion och fler investeringar som måste till för att Japan ska bli ett tillväxtland igen. Större under har skett (minns fotbollsmatchen Japan-Sverige 3–2 i Berlin-OS 1936), men troligare är tyvärr att den svaga utvecklingen fortsätter även kommande år.
Landet har nämligen några mycket stora problem att tackla, inte minst en åldrande befolkning som inte vill konsumera sina pengar oavsett hur rika de blir och oberoende av hur låg ränta den japanska central-banken sätter för att stimulera efterfrågan. Aktiespararen anser därför att, även om det känns lockande för många att köpa japanska fonder nu när börsindex är på 25-årslägsta, det är bäst att avvakta med köp.
Det japanska undret började på 1960-talet, när Japan, i likhet med övriga världen, reste sig på allvar efter andra världskriget. Det var en förvånande utveckling för den som var med redan under första världskriget, då krigsslutet drev in världen i en depression.
Efter andra världskriget, däremot, blev det en tillväxt i världen som aldrig förr hade skådats. Japan var det land som växte snabbast, och det hade under perioden 1960–1990 en årlig tillväxt på ofta tvåsiffriga tal som inte står dagens Kina efter. De fantastiska exportframgångarna för bolag som Toyota, Sony och Panasonic medförde att det japanska samhället svämmade över med exportvinster från utlandet, som japanska företag, privatpersoner och institutioner placerade på Tokyobörsen och i inhemska fastigheter.
Detta satte fart på tillgångspriserna. Mellan 1985 och 1990 steg Tokyobörsen med 280 procent (Tokyobörsens aktier värderades i slutet av 1980-talet till ett P/E-tal på i medeltal 60), och till slut sprack börs- och fastighetsbubblorna – som gav sår som ännu inte läkt. De 20 senaste åren har Nikkei-index fallit från 38 000 till i dag under 10 000, en nedgång med runt 75 procent.
Börsraset har varit mycket skadligt för den japanska ekonomin, eftersom det fått till följd att japanen i gemen har slutat investera och konsumera och i stället valt att placera pengarna på banken, trots att räntan i praktiken har varit noll i ett decennium. Detta har gjort att japanska hushåll nu sitter på motsvarande närmast otroliga 125 000 miljarder kronor på sparkontot. Detta motsvarar 40 års svensk produktion (BNP) och betyder att varje japan, nyfödd som 100 år gammal, har i genomsnitt 1 miljon kronor.
Den låga konsumtionen har dessutom gjort att priserna på varor och tjänster sjunker för varje år som går. Detta har lett till en svårbruten negativ spiral, eftersom fallande priser gör det rationellt för kunderna att vänta med att konsumera därför att priset på det de tänkt köpa blir ännu lägre senare. Den japanska regeringen har förgäves försökt stimulera ekonomin genom skattesänkningar och stigande offentliga utgifter, men det är svårt att få en hamster att sluta hamstra.
Kanske får katastrofen i mars slutligen fart på investeringarna och konsumtionen, eftersom delar av landet nu måste återuppbyggas. Men det är långtifrån säkert. För om nu japanerna inte har investerat eller konsumerat i goda tider lär de knappast börja investera när landet är i kris. Japan lär dock tvingas se över sin energipolitik, eftersom landets kärnkraftsindustri inte lär få fortsätta som förr. Redan nu står det klart att de fyra drabbade kärnkraftverken i Fukushima inte kommer att återuppbyggas.
Förutom deflationen är befolkningspyramiden en viktig orsak till den låga konsumtionen. Äldre personer tenderar att vara försiktigare med sina pengar än yngre, och detta gäller även i Japan. I Japan går bara 2,6 arbetande på varje pensionär, jämfört med 4 i västvärlden. Hela 28 procent av alla japaner är över 65 år, och eftersom födelsetalen är låga finns det risk för att antalet japaner de 40 kommande åren minskar, från dagens 127 miljoner till runt 100 miljoner. I ett sådant läge är det ytterst svårt att få ekonomin att växa.
Forskaren Kosuke Motani, som jobbar åt Bank of Japan och är en i Japan välkänd debattör i demografiska frågor, har en intressant lösning på det japanska sparproblemet. Han förordar en arvskattereform som gör att arv ska ske till barnbarnen i stället för till barnen – som i Japan är i genomsnitt 67 år när de får ärva sina föräldrar och därmed inte särskilt konsumtionsbenägna.
Det tredje problemet är den svaga politiska makten. Japan byter av tradition premiärministrar i en italiensk takt – innan Berlusconi kom till makten – och genom åren har antalet politiska skandaler varit stort. Detta är ett problem, eftersom en svag politisk styrning också leder till ökat sparande, därför att befolkningen inte riktigt litar på makthavarna.
Alla dessa faktorer har lett till en svag utveckling för Tokyobörsen och förstås för de Japanfonder som marknadsförs i Sverige. Den japanska börsen har halverats i värde sedan millennieskiftet. För svenska fondsparare är fallet dock inte riktigt lika dramatiskt, eftersom yenen samtidigt har stärkts kraftigt mot kronan.
Nu är det ju så med aktier och fonder att om bara priset är rätt kan det man köper ha vissa skavanker, likt den japanska ekonomin. Problemet är att inte ens den senaste tidens nedgång på Tokyobörsen har gjort den japanska börsen riktigt billig. Japanska aktier värderas till i medeltal 14 gånger årets vinst, i linje med värderingen på Stockholmsbörsen. Sett till att japanska obligationer ger närmast noll i ränta är förstås aktier att föredra, men med tanke på den svaga historiken behöver värderingen komma ned ytterligare en bit för att det ska vara dags att köpa Japanfonder.
En prominent investerare som däremot ser köpläge i Japan är Warren Buffett, som på en resa i Sydkorea nyligen argumenterade för japanska aktier eftersom världen tenderar att överdriva katastrofer som jordskalvet och flodvågen.
I detta har herr Buffett säkert rätt, men för Japan räcker det inte med att landet återgår till det normala för att få köpvärda aktier. Det måste komma något gott ur katastrofen, och några sådana tecken har inte synts till än. Tvärtom tycks spridningen av giftigt kärnutsläpp sprida sig, och det politiska ansvarstagandet har kritiserats.