Bubblan som sprack – så drabbades snabbväxarna

Sedan den finansiella bubblan sprack, och krisen började sätta sina spår i kursutvecklingen för världens börser, har vi sett både en djup dal och en kraftig återhämtning. Denna återhämtning har dock, med undantag för vissa marknader, en bit kvar upp till nivåerna före krisen.

Det som kan urskiljas så här i efterhand är att de två stora blocken, utvecklade marknader och tillväxtmarknader, har betett sig annorlunda i förhållande till varandra. För att studera utvecklingen för dessa två block ska vi titta på två MSCI-index som mäter utvecklingen för aktiemarknaderna inom de två blocken.

Indexen täcker olika länder inom respektive block och vad varje land väger i förhållande till det samlade börsvärdet i indexet. MSCI World visar utvecklingen för 23 utvecklade länders aktiemarknader, medan MSCI Emerging Markets illustrerar utvecklingen för 22 tillväxtländer. De länder som ingår i respektive index framgår av tabell 1.

Låt oss nu ta en titt på hur dessa två index har utvecklats den senaste tiden. De två diagrammen nedan visar utvecklingen för MSCI World och MSCI Emerging Markets sedan början av juli 2007, då nedgången startade.

 

 

Diagram 1 visar utvecklingen för respektive block i lokal valuta och diagram 2 i svenska kronor. I båda är utdelningarna inräknade.

I bägge alternativen har fallet för tillväxtländerna varit större i förhållande till de utvecklade länderna. Tillväxtmarknaderna som grupp tappade runt 60 procent av börsvärdet från topp till botten. Utvecklingen för svenska kronor gentemot andra valutor fick kurserna att svänga lite extra, men nedgången var lika stor.

 

Tittar man på de utvecklade länderna blev nedgången betydligt mildare i fallet med svenska kronor. I lokal valuta förlorade de utvecklade länderna cirka 55 procent, men mätt i svenska kronor blev nedgången omkring 35 procent.

I vilket fall som helst har återhämtningen för tillväxtmarknaderna varit signifikant bättre och större än för de utvecklade länderna. I båda fallen har vi dock en bra bit kvar innan aktiekurserna är tillbaka till de nivåer som rådde innan nedgången startade.

Om man tittar på de tillväxtmarknadsfonder som investerar i hela området kan man se att skillnaden i avkastning mellan de bästa och de sämsta fonderna är ganska stor, beroende på hur de lyckats allokera pengarna till de olika regionerna och länderna.

Enligt fondinformationsföretaget Morningstars kategori tillväxtmarknader finns 201 fonder i Sverige som placerar brett i detta block. De tio bästa och sämsta fonderna under de tre senaste åren redovisas i tabell 2.

Totalavkastningen under treårsperioden för genomsnittsfonden är cirka 13 procent, och enligt listan har de bästa fonderna givit en avkastning på över 40 procent under samma period, medan de sämsta återfinns med negativ avkastning på listan.

Bland de bästa hittar vi bland annat den svenska fonden Tillväxt 75 från Söderberg & Partners, som egentligen är en fondandelsfond. På andra plats finns den mer kända norska förvaltaren Skagen, med sin tillväxtmarknadsfond Kon-Tiki. På sjätte plats finns ytterligare en förvaltare från Norden, nämligen Danske Invest Global Emerging Markets.

På förlorarsidan hittar vi Länsförsäkringar Tillväxtmarknad i en lista som för övrigt domineras av några stora internationella förvaltare.

Det vi sett så här långt visar hur tillväxtmarknaderna som helhet har gått under finanskrisen. Men en annan intressant aspekt i det hela är att se hur de olika regionerna inom tillväxtmarknadsområdena har klarat sig under samma period. Vad vi nu ska göra är att titta på utvecklingen för respektive region. Syftet är att se om man som investerare hade kunnat göra bättre ifrån sig om man hade valt en viss region framför någon annan. Vi tittar på de tre största regionerna Latinamerika, Östeuropa samt Asien exklusive Japan.

I likhet med tidigare exempel för tillväxtmarknader tar vi även reda på vilka fonder inom respektive region som haft bäst respektive sämst utveckling under de tre senaste åren.

De två diagrammen här intill visar utvecklingen för MSCI AC Asien (utom Japan), MSCI EM Europa och MSCI EM Latinamerika inräknat utdelningar för tiden -juli 2007 till nu. Diagram 3 illustrerar utvecklingen i lokal valuta och diagram 4 i svenska kronor.

 

Som framgår av kurvorna hade Östeuropa sämst utveckling innan börserna bottnade i slutet av 2008 – oavsett om utvecklingen -redovisas i lokal valuta eller i svenska kronor.

Trots en god återhämtning har Östeuropa långt kvar till sina toppnivåer. Marknaden har inte ens kommit upp till en nivå motsvarande halva nedgången.

Asien, däremot, har återhämtat merparten av nedgången, medan Latinamerika nästan tangerar de tidigare toppnivåerna.
Något som är intressant att undersöka i det här sammanhanget är hur värderingen under denna period har förändrats för de tre regionerna. För att ta reda på det kan vi se P/E-talsutvecklingen för dessa tre regioner i diagram 5.

Det finns ett antal intressanta rörelser i detta diagram. Man kan se att i början av perioden, innan nedgången startade, handlades samtliga tre regioner i ett intervall någonstans mellan 16 och 20.

När nedgången sedan inleddes sjönk även P/E-talen raskt. Det var faktiskt Östeuropa som föll mest värderingsmässigt, och som lägst handlades de östeuropeiska aktierna till ett P/E-tal på drygt 4. Samtidigt låg Asien kring 8 gånger vinsterna, medan Latinamerika handlades med ett P/E-tal på i genomsnitt 10.

Därefter, och i samband med återhämtningen det senaste året, har värderingarna börjat klättra uppåt igen. Snabbast har det gått för Asien, som numera dessutom är dyrast av alla regioner med ett P/E-tal på 20. Det är en nivå som till och med är högre än värderingen före börsnedgången.

Därefter följer Östeuropa, som också klättrat snabbt i värdering och nu handlas till omkring 12 gånger vinsterna, vilket är tre gånger högre än de lägsta nivåerna på 4.

Min personliga favorit är dock Latinamerika, som trots den bästa utvecklingen av samtliga tre regioner till och med har haft en sjunkande trend i värderingen den senaste tiden.

Sedan bottennivåerna för ett år sedan har Latinamerika gått upp med över 120 procent, men regionens aktier värderas ändå till ett P/E-tal på låga 12. Jag tror att denna marknad fortfarande har en hel del att ge, och om jag skulle välja att rangordna dessa tre regioner går det i ordningen Latinamerika, Östeuropa och sist Asien.

Låt oss nu se hur de olika fonderna har gått inom respektive region de tre senaste åren, i likhet med den jämförelse vi gjorde med de bredare tillväxtmarknadsfonderna. Även den här gången tittar vi på kategoriseringen hos Morningstar.

Vi börjar med Asien exklusive Japan. Den här kategorin består av 194 fonder, och tabell 3 visar de fem bästa respektive fem sämsta fonderna avkastningsmässigt under de tre senaste åren.

Totalavkastningen för genomsnittsfonden inom kategorin de tre senaste åren är 17 procent. På vinnarlistan hittar vi de stora etablerade förvaltarna men här finns dessutom en liten svensk aktör, nämligen Asia Growth Investors (AGI).

Också förlorarsidan domineras av internationella storspelare, och här hittar vi även en svensk storbank, nämligen Nordea.
Medan de bästa fonderna har levererat en bra avkastning under treårsperioden har de sämsta fonderna haft en utveckling kring nollstrecket.

Låt oss nu vandra vidare till nästa kategori, nämligen Latinamerika. Denna kategori har betydligt färre fonder än Asien, och här hittar vi 52 fonder som placerar i regionen. Även tabell 4 innehåller de fem bästa och de fem sämsta fonderna.

Totalavkastningen för genomsnittsfonden inom kategorin Latinamerika de tre senaste åren är 52 procent. Inom denna kategori har även de sämsta fonderna lyckat leverera en totalavkastning överstigande 30 procent. Den absolut bästa fonden, Crédit Agricole Latin America, har en totalavkastning på runt 75 procent de tre senaste åren.

Den sista kategorin i denna redovisning är Östeuropa. Här har Morningstar två kategorier. Den ena heter Östeuropa och den andra Östeuropa exklusive Ryssland. Vi fokuserar på Östeuropa och lämnar kategorin som inte innehåller Ryssland.

Bland dessa Östeuropafonder finns det även fonder som har en stor andel av sina medel placerade i Afrika och Mellanöstern. Dessa har vi dock uteslutit när vi tittat på de bästa och sämsta fonderna.

Räknat i antal är Östeuropa den nästa största kategorin av de tre kategorierna. Här finns 93 fonder, och de fem bästa respektive fem sämsta fonderna under treårsperioden framgår av tabell 5.

Totalavkastningen på –15 procent för genomsnittsfonden under de tre senaste åren är betydligt sämre än i kategorierna Asien och Latinamerika. Även här hittar vi svenska AIG med sin Östeuropafond bland vinnarfonderna. På förlorarsidan finns två svenska fonder, som tillhör Carnegie och Simplicity.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att tillväxtmarknaderna som helhet har rört sig i ett bredare intervall i förhållande till de industrialiserade ländernas marknader i både fallet och uppgången. Men även inom det stora blocket tillväxtmarknader finns det en stor variation i risk, avkastning och värdering hos de olika regionerna.