I slutet av februari och början av mars i år drabbades världens finansiella marknader av en kraftig nedgång, och under en vecka sjönk världens aktieindex som en sten. I den kraftiga nedgången, som påverkade i princip alla marknader, fanns en valuta som gick upp med stormsteg. Det var japanska yen, som rusade i väg med 5 procent under dessa fem börsdagar. Att yenen gick upp så kraftigt orsakades av massiva panikköp från en grupp hedgefonder som satsar stora belopp på en finansiell transaktion som går under namnet ”Carry trade”.
Transaktionen går ut på att en investerare lånar och säljer en viss valuta med låg ränta, i det här fallet yen, för att finansiera köp av en annan valuta med en högre ränta. Investeraren utnyttjar det gap som finns mellan låg ränta i Japan och högre räntor i resten av världen, främst USA. Med en japansk ränta på 0,1–0,5 procent och exempelvis en amerikansk ränta på 4–5 procent kunde placerarna låna mångmiljardbelopp i yen och placera dem i amerikanska räntepapper – och tjäna på mellanskillnaden.
Den stora risken i en sådan affär är att yenen kan förstärkas mot den andra valutan, exempelvis dollarn, och skapa stora förluster. Det var vad som hände nyligen, då placerare plötsligt såg ett helt års avkastning dunsta bort nästan över en natt.
Enligt ekonomisk teori (ränteparitet-teorin) ska Carry trade i praktiken vara omöjligt att genomföra. Ränteskillnaden mellan två länder ska motverkas av den takt som investerarna förväntar sig att lågräntelandets valuta (yen) ska stiga mot högräntelandets valuta (dollar eller annan valuta). Märkligt nog har effekten varit den motsatta. Det belopp som har lånats i yen måste säljas för att andra valutor ska kunna köpas. Ju mer yen som säljs, desto mer sjunker den i förhållande till andra valutor.
Kritiker menar att Carry trade har förstärkt de obalanser som finns i den globala ekonomin. Genom att på ett konstgjort sätt pumpa upp den globala likviditeten hjälper Carry trade till med att blåsa upp tillgångspriserna till stora bubblor över hela världen. Det har dessutom blivit lättare för ett land som USA att finansiera sitt gigantiska budgetunderskott den vägen.
Carry trade är beroende av att yenen är fortsatt billig och inte stärks mot övriga valutor. Men när yenen rusar i väg uppåt, som den gjorde i slutet av februari, kan det vara början till slutet för denna lönsamma affär. Det finns dessutom några faktorer som talar för en starkare yen framöver.
För det första är yenen den mest undervärderade valutan i världen. Sedan punkteringen av den japanska tillgångsbubblan i slutet av 1980-talet har den japanska ekonomin återhämtat sig i långsam takt – till stor del tack vare den extrema lågräntepolitik som Japans centralbank har bedrivit under den här perioden. Följden av den låga räntan har varit att ingen velat ha yen som placeringsvaluta, vilket drivit på undervärderingen.
Yenens handelsviktade index noterade nyligen sin lägsta nivå sedan början av 1999 innan den vände uppåt i slutet av februari (se diagram). Någon gång måste denna felvärdering korrigeras.
För det andra visar den senaste ekonomiska statistiken att Japans BNP-tillväxt för fjolårets fjärde kvartal var 5,5 procent i årstakt. Det är en ökning som är mer än två gånger så stor som den amerikanska tillväxttakten. Med ett sådan tillväxttempo är det därför en omöjlighet att räkna med en fortsatt låg ränta, och den japanska centralbanken kommer troligen att tvingas höja räntan i snabbare takt framöver. Hög-re japanska räntor betyder ytterligare förstärkning av yenen.
För det tredje trodde många investerare att de skulle kunna fortsätta att utnyttja ränteskillnaderna om Japans centralbank höjde räntan i långsam takt. Denna tankegång förändrades snabbt i takt med en oväntad ökning i volatiliteten, vilket räckte för att panikslagna handlare skulle stänga sina högt belånade positioner och köpa yen i stor skala.
En allt starkare yen skulle därmed kunna betyda slutet för denna lönsamma affär som pågått under ett årtionde. Är festen slut? Det återstår att se.